– Vi krävde regionala, skräddarsydda yrkeskurser — svaret blev preparationskurser för hur söka arbete, kurser ordnade av arbetskraftsbyråerna.

Arbetstagarna ville att bolagets ansvar skulle fortsätta efter omskolningskurser, med erbjudande om jobb. Personalomsättningen bland de ca 25 000 anställda i Finland är ju närmare 1 000 i året.

De 150 studie- och arbetsplatserna som UPM nu aviserar för år 2005 finns i östra Finland. Korva menar att bolaget är välmedvetet om att folk inte flyttar dit från västra Finland.

– Det erbjudandet är ren taktik, ett försök att skuldbelägga redan drabbade arbetstagare, säger han bittert.

Den av UPM tidigare omhuldade principen om företagets samhällsansvar har nu getts en ny tolkning.

– Bollen kastas tillbaka till samhället. Som UPM ser det är ansvaret samhällets, inte längre företagets, säger Markku Korva.

Jo, en omskolningskurs ordnas. För 20 personer i Lotila. Den fylls snabbt — nästan 200 UPM:are blir arbetslösa då den närbelägna plywoodfabriken i Viiala läggs ned.

Förhandlingarna ett spel för kulisserna

Adderas de visstidsanställda till antalet uppsagda närmar sig siffran 750, eller det antalet jobb som stod på slaktlistan då samarbetsförhandlingarna inleddes.

Samarbetsförhandlingar som Korva liknar vid rena teatern.

– UPM höll halstarrigt fast vid sin plan. Att bolaget inte visade någon som helst önskan att komma arbetstagarna till mötes, överraskade mig rejält. Politiken har ändrats, tidigare har UPM ansetts vara en trygg arbetsgivare, en arbetsgivare som bryr sig om sin personal, säger han.

Huvudförtroendeman Korva menar att det är hög tid att Finland vaknar upp, då inte minst riksdagen som ska se över samarbetslagen. Lagen måste fås att fungera, inte vara ett dött ord.

– Arbetsgivarnas linje har hårdnat, blivit mer nyliberal. Globaliseringen lyfts fram och det enda viktiga är att få börsen nöjd. Att man offrar människor och deras framtid, det spelar ingen roll.

Bolagets delårsrapport kom två dagar före uppsägningsbeskedet. Resultatet före finansnetto var 243 miljoner euro, 86 miljoner mer än för perioden juli-september ifjol.

– En satsning på verklig eftervård hade inte synts i siffror av den klassen.

Arbetstagarna bittra och villrådiga

På Alholmens såg tvingas 26 nu ta steget in i pensionsslussen. Såvitt Korva vet gör ingen det frivilligt. Att 81 måste gå mot aviserade 90, beror på att några bytt jobb eller fått pensionsbeslut, och så på de visstidsanställda.

Torsdagsmorgonen den 28 oktober meddelade arbetsgivaren förhandlargruppen om utgången. Personalmöte hann man aldrig med på Alholmen. Uppsägningsbeslutet gick som en löpeld och vid middagstid marscherade arbetstagarna, inklusive tjänstemännen ut.

På eftermiddagen samma dag vet huvudförtroendemannen ännu inte vem som måste gå, vem som får stanna. Listan får han sig förelagd på måndag.

– Det är arbetsgivarens eget förslag. Visst, vi ska gå igenom listan tillsammans, men det är ett nollsummespel. Stryks något namn plockas ett nytt in, säger han.

För tisdagen har Träförbundet utlyst en endagsstrejk vid UPM-Kymmene Woods 22 arbetsplatser. Något som förbundet försökt undvika till allt pris och i stället önskat förhandla, påpekar förtroendeman Markku Korva.

INGEGERD EKSTRAND