
Förakt för det finländska
arbetsmarknadssystemet och misstro mot både finländska domstolar och myndigheter. Så
tolkar ordförande Simo Zitting Viking Lines tilltag att dra såväl FS-U som ITF inför
domstol i London. Besättningen på Rosella bävar inför framtiden.
Vill Viking knäcka ryggen på
facket
Nya sjöfartsstödet räckte för Birka Line
Hög tröskel ändra status quo
Bilarna
viftas ombord på bildäcket på rödvita M/S Rosella på Skatudden i Helsingfors. I den
något luggslitna entréhallen står vaktmän och kryssningspersonal på rad, och hälsar
leende passagerna välkomna ombord. Samma vänliga bemötande i cafeterian, i snabbköpet,
överallt.
Men skenet bedrar. Oron över jobben finns där, permanent. Kostnaderna ska ned,
bemanningen minskas, flaggbyte ordas det om i mars. Känslorna växlar mellan ilska och
apati.
Bara yrkeskunskapen och arbetsmoralen håller oss uppe. Vi mår förfärligt
dåligt och motivationen har minusförtecken, säger försäljaren och
avdelningsförtroendemannen Ritva Kaurila och kyparen Sorri Hartikainen,
allt medan Rosella, den sista finskflaggade i kvartetten gladröda vikingar anno år 1980,
stävar söderut mot Tallinn.
Viking Saga/Sally Albatross utgör nu bottendelen av svenskflaggade Silja Opera,
systerfartyget Viking Song har bytt ägare och bär estnisk flagg som Mare Balticum medan
Viking Sally gick sitt öde till mötes som estägda och -flaggade Estonia 1994.
Men med omkring 2 000 sjömän är Viking Line det största rederiet i Finland i
dag. Fartygsflottan är i huvudsak finskflaggad, endast Cinderella och Ålandsfärjan
seglar under svensk flagg.
Tre år under ständigt hot
Samarbetsförhandlingar har blivit vardagsmat, inte minst för dem som flyttade över
till Rosella då Cinderella bytte flagg till svensk i augusti ifjol.
Fylld av iver kom jag hit, från bolagets största färja Cinderella till den
nästa minsta, efter all turbulens kring flaggbytet. Till ett nytt jobb, då jag bett att
få byta jobb från servitris till försäljare, säger Ritva Kaurila som nu levt tre år
med jobbet hotat.
Fartygsförtroendeman Jyrki Lummejoki berättar att lugnet
efter rutt- och namnbytet, från StockholmMariehamn som Dancing Queen, räckte i
furstliga tre månader. Så ställde VL FS-U alternativen ett nytt avtal med lägre lön
eller utflaggning.
I praktiken utflaggning. Ingen finländsk sjöman kunde ha jobbat ombord och
bott i Finland med den lönenivå VL önskade. Målet var billig utländsk arbetskraft,
säger förbundsordförande Simo Zitting.
En varslad strejk avvärjdes med några minuters marginal i december. Som en man
ställde sig hela Vikingflottan bakom Rosella och VL backade.
Solidariteten var enorm, de andra ska ha ett stort tack, säger Lummejoki
Bemanningsavtalet från 2003 om besättningens storlek, kompetens, avbytarsystem och
fördelning av servicepeng gav möjlighet till omförhandling våren 2004, vilket VL
åberopade. Fem före underskrift påpekade FS-U att det vore skäl att sopa bordet rent
från ekonomiskt obetydliga tvistefrågor. Då marscherade VL ut. De flesta frågor har nu
lösts i tingsrättens farstu. Det gamla bemanningsavtalet gäller tills huvudavtalet går
ut den sista februari.
En bottenlös girighet hos ägarna
Som en blixt från en klar himmel kom så i somras beskedet att Viking Line drar
Internationella Transportfederationen ITF och Sjömans-Unionen FS-U inför domstol
i London. FS-U ska förbjudas tillgripa åtgärder visavi Rosella, eller andra
Vikingfartyg, samtidigt som det i klartext sägs ut att VL en utflaggning av Rosella
förbereds den 1.3.2005.
Det är ett huvudlöst försök att binda fackets händer. VL vill strypa de
fackliga grundrättigheterna och också få in billigarbetskraft. Och ett utslag av
ägarnas bottenlösa snålhet. Inget räcker, inte heller att staten nästa år pumpar in
mera pengar i sjöfarten, pengar som försvinner direkt i ägarnas fickor, säger
Lummejoki.
Zitting instämmer.
Det är så fräckt, så oförskämt, skamlöst. Pengar flyter in men ägarnas
snålhet känner inga gränser. Inga investeringar har gjorts i nya fartyg på åratal,
dividender har delats ut och nu hålls en extra bolagsstämma före jul.
Man och man emellan undrar vi om Viking Line helt enkelt töms på pengar,
säger Lummejoki.
Också de finländska passagerarna undrar över statstödet, samtidigt som de ger
personalen en eloge för vänlig service, och frågar hur de orkar.
På fritiden uppger jag inte längre var jag jobbar. Jag skäms, säger Sorri
Hartikainen.
Det som får honom att fortsätta är den lediga veckan som väger upp arbetsdagar på
10,514 timmar ombord.
VL vill stoppa avtal
FS-U:s ordförande Simo Zitting, själv jurist, betecknar VL:s agerande som helt unikt.
Det är första gången som ett rederi försöker få ett domslut gällande ett
fartyg under finsk flagg i ett land med ett annat rättssystem och en annan kultur. En
domstol i London kan inte förbjuda ett finländskt fackförbund dess lagliga rätt enligt
finsk rättspraxis, understryker han.
Zitting ser åtgärden som ett uttryck för ett totalt förakt för finländsk
lagstiftning, arbetsmarknad och myndigheter. Målet är att förhindra FS-U att ingå ett
nytt avtal, inte att förhindra flaggbyte.
Det är en helt intern finländsk angelägenhet. ITF drogs in då vi bad dem
använda sina kanaler för att meddela oss om VL försöker träffar avtal men någon
annan organisation. Vi anser oss ha första handlingsrätt med fartyg under finsk flagg,
finsk besättning, finsk arbetsgivare och på finsk rutt. En eventuell utflaggning av
Rosella får inte leda till att någon finländsk sjöman sägs upp eller permitteras.
Familjen Lundqvist, som sitter på 40 procent av aktierna i Viking Line, äger
tankfartyg som seglar på världshaven under bekvämlighetsflagg, utan några som helst
kollektivavtal och med billigarbetskraft.
Tankfartygen finns med på den lista ITF gjort upp för sin kampanj för
kollektivavtal på fartyg. Måhända beror VLs operation delvis på att ägarna är utleda
på allt vad facket heter, säger Zitting. Han tvivlar på att Lundqvistarna ens förstår
vad som avses med rättigheter i kollektivavtal. Men in på Östersjön och den lukrativa
businessen där kommer deras tankfartygen inte, utan avtal.
Det som är klart är att avtalsförhandlingarna i höst eller vinter blir
oerhört svåra, säger Simo Zitting.
Det Rosellas förtroendeman Jyrki Lummejoki nu hoppas på är solidaritet hos hela FFC.
INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM
Nya
sjöfartsstödet räckte för Birka Line
Birka Lines nya
flaggskepp, Birka Paradise, inleder sina kryssningar på Stockholm och Mariehamn den 10
november. Med Mariehamn som hemort och under finsk (åländsk) flagg.
Någon diskussion om flaggbyte har inte förts, inte mellan förtroendemän och
rederi, säger Birkas huvudförtroendeman Kenneth Bondas.
Han konstaterar att rederiet väntade på regeringens slutliga beslut om
sjöfartsstödet. Stödet bedömdes som att det gav Birka möjlighet att bedriva sjöfart
under finsk flagg och med finländska avtal på nya Birka Paradise, liksom på äldre
Birka Princess.
Också Birka Cargos sju fraktbåtar seglar under finsk flagg och med finländska avtal.
Totalt har Sjömans-Unionen ca 800 medlemmar i Birkas tjänst.
Som en kuriositet må nämnas att den enda som uttalat sig om vilken flagg Birka
Paradise skulle segla under var Viking Line. I flera presskommentarer innan
flaggbeslutet tagits sade Viking Lines VD att Birka aldrig kommer att flagga finskt
på sitt nya fartyg.
VD Björn Blomqvist, Rederi Ab Eckerö:
Hög tröskel ändra status quo
Att ha en finländsk besättning och finländsk flagg är en del av vår produkt och
kundservice. Det har ett stort egenvärde med tanke på passagerarna och kulturkretsen att
hålla trafiken så finländsk det går, säger Björn Blomqvist, VD för Rederi Ab
Eckerö, som i sin tur äger Eckerö Line som trafikerar rutten HelsingforsTalllinn
med bilfärjan Nordlandia.
Enligt Blomqvist finns det alltid en något högre tröskel att ändra status quo.
Situationen på Finska viken ändrades dock i och med att taxfreehandeln slopades den
första maj i år. Resultatet under det första halva året motsvarar det väntade men
marginalen är mindre än tidigare.
Blomqvist påpekar att statsmaktens beslut att från årsskiftet på fem år införa
EU-anpassade skatteregler som ger likartade konkurrensvillkor med Sverige
bygger på att arbetsmarknadens parter tillsammans diskuterar möjligheter att sänka
kostnaderna för arbetskraften, som är betydligt högre än hos konkurrenterna på södra
sidan Finska Viken.
Som medlem i Ålands Rederiförening är vårt rederi medspelare, konstaterar VD
Björn Blomqvist.
Han understryker de goda relationerna mellan Eckerö och arbetstagarorganisationerna.
Men.
Vi kan dock inte unna oss lyxen att utesluta ett annat upplägg, även om vi
vill undvika förändring så långt det går, tillägger han.
Också Eckerös tre andra fartyg bilfärjorna, omdöpta ex-Vikingarna Alandia
och Roslagen i passagerartrafik mellan åländska Eckerö och svenska Grisslehamn samt
ropaxfartyget Translandia bär finsk flagg.
Löntagaren
5.11.2004 nr 9/04
|