Förbundets tredagarskongress i Helsingfors krävde också att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken bör stöda såväl inhemsk efterfrågan som hela trävaruindustrins verksamhetsförutsättningar. Skogarna måste skötas bättre om vi ska ha tillgång till gott virke i framtiden. Inom lantbruket måste man trygga en maximal självförsörjning och en etiskt hållbar produktion. För att trygga den kommande arbetskraften inom trä- och lantbruksbranscherna krävs det goda utbildningsmöjligheter och konkurrenskraftiga arbetsvillkor.

Trä- och specialbranschfolket tror inte på en förbättrad sysselsättning inom något av förbundets avtalsområden. Samtidigt som produktionsvolymen ökar äts arbetstillfällena upp av den kraftiga produktivitetsökningen.

Kongressen stod fast vid sin principdeklaration om att förkorta arbetstiden från 40 till 30 timmar i veckan. Mötet konstaterade att utsikterna är små för tillfället och såväl förbundet som hela fackföreningsrörelsen bör istället koncentrera krafterna på att motarbeta arbetsgivarnas strävan att förlänga arbetstiden.

Ökad produktion, färre jobb

I sågindustrin arbetar för närvarande drygt 9 000 personer. Sågarna spottar ut 13 miljoner kubikmeter sågvirke per år, åtta miljoner för export. Sågarna verkar ständigt i korsdraget mellan dyr råvara och billigt virke. Om den här konflikten fördjupas är sågarnas utsikt dyster. Ett särskilt hot utgör den ryska stockvaran som, om den upphör att komma, skär ner virkesproduktionen med en femtedel. Förbundet har räknat ut att den våldsamma produktivitetsökningen skär ner arbetsplatserna med cirka fem procent per år.

Produktionen av faner har fått fart efter recessionen, och volymen har nästan tredubblats till 1,3 miljoner ton. Samtidigt har antalet arbetsplatser ökat från 5 000 till 6 000. Barrträdfaner har blivit en försäljningsframgång och spås goda framtidsutsikter. Men trots att årsproduktionen förväntas stiga till 1,5 miljoner ton under de närmaste åren kommer knappast antalet arbetsplatser att öka.

Trähusindustrin sysselsätter som bäst knappt 3 000 arbetstagare. Produktionens bruttovärde är 600 miljoner euro. I relation till produktionens värde har branschens sysselsättning försämrats med drygt fem procent per år. Också här äter produktivitetsökningen upp arbetsplatserna.

Den övriga byggnadssnickeriindustrin, såsom fönster-, skåp- och parkettillverkningen, sysselsätter 7 000 personer men också här minskar arbetsplatserna med 200–300 per år.

Knappt 11 000 får sitt levebröd i möbelindustrin. Fabriksägarna tror att både produktionen och exporten kommer att öka men nya arbetsplatser föder det inte.

Skogshuggarna är för närvarande cirka 3 000 och de som arbetar med skogsvård tusen färre. Förbundet tror dock inte att antalet skogshuggare minskar ytterligare.

Andra arbetskraftsmässigt stora avtalsområden är skogsmaskinbranschen som sysselsätter cirka 5 500, trädgårdarna med 9 000 arbetstagare och grönområdessektorn som sysselsätter 12 000. Även om de här branscherna förefaller att öka något är både trädgårds- och grönområdesarbetet säsongbetonat och anställningsförhållandena därefter.

Mera samarbete

I sin avtalspolitik vill förbundet flagga för breda inkomstuppgörelser och avvisar strävandena att övergå till ett koncern- eller företagsbaserat avtalssystem. Förbundet har omprövat sina lönemålsättningar och vill att lönerna bygger på vilka krav arbetet ställer och på arbetarens kompetens. Systemet kräver finslipning, bl.a. måste metoderna för att genomföra arbetsvärderingen utvecklas. Förbundet ersätter nu de tidigare avtalssektionerna med självständiga direktioner för respektive huvudbransch.

Trä- och specialbranschernas förbund vidkänns ett behov av närmare samarbete med FFC:s industriförbund. Arbetsgivarnas angrepp den senaste tiden skapar behov av en intimare samverkan. Förbundet ställer avtalssamarbetet i främsta rummet men är öppet också för andra former av samarbete.

Förbundets kongress omvalde enhälligt Kalevi Vanhala till förbundet ordförande, Lauri Ainasto till sekreterare och Esko Kosonen till ordförande för förbundsfullmäktige. Vanhala uppnår pensionsålder 2008 men ämnar sitta kvar till fyraårsperiodens slut. Förbundet skar ner antalet styrelseplatser med fyra till fjorton. I styrelsen sitter 11 socialdemokrater och fyra vänsterförbundare.

EERO KOSONEN