. vane.jpg (302 bytes)

aktuellt.jpg (2999 bytes)

Postservicen i glesbygden under lupp

PAU vill kopiera VR-modellen

pune.gif (67 bytes)  Postservicen på den finländska glesbygden är hotad igen, och orsaken är den vanliga: servicen bringar förlust. Den tre år gamla postservicelagen förpliktar visserligen posten att dela ut post i hela landet fem vardagar i veckan men säger ingenting om vem som ska stå för fiolerna. Finlands post- och logistikunion, PAU menar att det är staten som bär ansvaret och att postens eget kontorsnät inte kan skäras ner mer.

PAU:s Esa Vilkuna vill locka FFC-förbunden till en seriös diskussion om a-kassasamarbete. Foto: HELI SAARELADet nya, förenade förbundets nyvalde ordförande Esa Vilkuna, 44, berättar att servicenivån också bekymrar själva Postkoncernen och kommunikationsministeriet.

– En stor del av postens lagstadgade uppgifter går med förlust. Postkoncernen har hittills kunnat kompensera förlusten med sin vinstbringande verksamhet, närmast brevförsändelserna. Nu anser emellertid Kommunikationsverket att avkastningen av brevmonopolet inte längre får täcka den förlustbringande verksamheten.

Vilkuna och hans förbund kräver att postverksamhetens finansiering tas till omprövning.

– Om man söker en handlingsmodell inom själva posten kan man ta modell från Norge. Där köper staten de olönsamma uppgifterna av posten. Hos oss tillämpas den norska modellen inom järnvägen: statens köper olönsamma turer av VR-koncernen.

Vilkuna betonar att det är oacceptabelt att låta servicenätet förfalla p.g.a. att en del av verksamheten är olönsam.

Fusionen bereddes länge

Det nya postförbundet PAU har cirka 32 000 medlemmar, av vilka fyra femtedelar kommer från Postförbundet. Fusionen förbereddes länge. Huvudförtroendeman Timo Heikkinen, 49, som leder PAU:s fullmäktige, berättar att fusionsprocessen har pågått i tio år, men att det avgörande steget var beslutet om att förena kollektivavtalen år 1999. En annan faktor som främjade samgången var att man bäddade för den genom gemensam verksamhet, inte via byråkratiska beslut, säger Heikkinen.

I ett skede utredde man också möjligheten att grunda gemensam a-kassa, där också de FTFC-anslutna Statens tjänstemän och det FFC-anslutna Järnvägsmannaförbundet var med. Kassan hade betjänat 80 000 medlemmar men projektet stupade på FTFC:s och Pardias medlemsförbunds centralförbundfobi. Ordförande Vilkuna menar att man inte ska låta sig nedslås utan fortsätta utreda en kassafusion inom FFC:s eget läger.

Vilkuna anser att det är ohållbart att det finns a-kassor med stor arbetslöshet och därmed höga avgifter och andra kassor som inte har drabbats så hårt, och därför kan hålla låga medlemsavgifter.

– Borde man jämna ut medlemsavgifterna genom att slå samman flera arbetslöshetskassor, frågar han retoriskt.

Medieförbundet trevar

Då hela FFC-fältet sjuder av samgångs- och storförbundstrevare i olika riktningar pekar Vilkuna i en kommentar utanför själva mötesprocessen på en udda företeelse, nämligen att Medieförbundet, enligt hans mening så stenhårt håller fast vid sin industriförbundsprofil. Den nya postunionens ordförande säger att förbundet har sin fusion klar och inga särskilda behov att bredda basen ytterligare, men han finner det märkligt att inte Medieförbundet alls ser hur mycket gemensamt det skulle ha med Postunionen.

Vilkuna kommenterade också den pågående papperskonflikten och intygade att PAU omedelbart kommer att svara med blockad och arbetsstopp, ifall postarbetsgivarna, med pappersbrist som förevändning, inleder samarbetsförhandingar för att permittera tidningsutdelare.

Positiva till förändringar

PAU:s förbundsmöte betonade betydelsen av att branschens sysselsättning tryggas och att unionens medlemmar därför bör ta de nya uppgifter och serviceformer som utvecklas inom koncernen som en utmaning och möjlighet. Lokala förhandlingar måste hållas strikt inom kollektivavtalets ramar.

Det nya lönesystem som har varit i bruk några månader bör användas för att främja heltidsanställningar och göra erfarenhetstilläggen mer sporrande, menar PAU. Unionen vill också förkorta arbetsskiften nattetid, eftersom denna arbetstidsform är mycket betungande och blir allt vanligare. Alternativet är att den som arbetar i kontinuerligt nattskift får längre semester. Nattarbetarna måste också erbjudas regelbunden hälsogranskning.

EERO KOSONEN

Löntagaren 1.7.2005 nr 6/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)