Bakgrunden till att förbundet nu söker närmare samarbete med andra likasinnade är att antalet arbetsplatser och därmed förbundets medlemstal minskat kraftigt och beräknas fortsättningsvis minska i framtiden. Det är en följd av den tekniska utvecklingen inom grafiska industrin. Det har också återspeglat sig i löneutvecklingen. I kölvattnet på överutbud på arbetskraft har lönerna börjat släpa efter i den tidigare rätt välavlönade branschen. Samtidigt ser man tecken på att politiken skärps på arbetsgivarhåll. Den goda arbetsgivarpolitik som funnits inom grafiska branschen håller på att överges när det ansiktslösa ägandet tar över och kvartalsekonomin vinner terräng.

Borgåbon Pentti Sainio, tidigare mångårig huvudförtroendeman på WSOY och Bookwell, och engagerad i förbundets verksamhet i omkring tjugo års tid, säger att man nu kommit till en punkt där det är nödvändigt att bygga en bredare bas för intressebevakningen. Hur den borde se ut vill han ännu inte ta ställning till. Det är förbundsledningens sak att granska alternativen, men industritillhörigheten vill Sainio, precis som kongressen, hålla fast vid.

Pentti Sainio har inifrån följt med den väldiga omställning som skett inom grafiska industrin när ny teknik lett till att hela yrkesgrupper försvunnit.

– Idag handlar tryckeriarbetet mest om tryckning och inbindning, det mesta av förarbetet har försvunnit, konstaterar han.

– Men visst har också mycket positivt skett. De tunga och monotona jobben har till stor del försvunnit tack vare ny teknik.

Det är inte bara på den tekniska sidan utvecklingen varit omvälvande. Också företagsstrukturerna har skakats om.

– Företag har fusionerats, köpts och sålts och koncerner bildats. Sånt påverkar så klart avtalspolitiken. Det är inte alltid så lätt att veta vem man skall tala med för att få resultat.

Några illusioner om att ett större förbund automatiskt ger större inflytande hyser Sainio dock inte.

– Vi får väl se hur det går.

Att förbundet måste bli större för att effektivt kunna ta vara på medlemmarnas intressen håller Sainios kollega bland kongressdelegaterna, Stefan Friman, med om. Friman jobbar vid Ekenäs Tryckeri och har sett samma utveckling som Sainio.

– Vi har inte sett slutet på det här ännu, menar han, fler rationaliseringar är nog på väg.

Vilken den mest rationella modellen är för förbundet är han tveksam till.

– Större ja, men hur stor är en svår fråga. Jag tror inte att det är bra att bli en del i ett alltför stort förbund. Risken är att våra branschintressen drunknar i helheten.

Stefan tycker att elektrikerna kunde vara en bra samarbetspartner.

– Dem har vi ju redan fört diskussioner med.

Postförbundet är också helt möjligt, menar han.

– Tidningsutdelarna hör ju redan till oss, så det skulle vara naturligt att gå vidare på distributionssidan nu när Posten tagit över tidningsutdelningen.

Någon svår fråga för medlemmarna tror Stefan Friman inte att en fusion behöver bli.

– Medlemmarna är nog helt beredda på att en samgång kommer. Hoppas bara att förbundsledningen har ett klart förslag att komma med till nästa kongress.

HANS JERN