Ett "kvartalssekel", alltså ett kvartssekel är en betydligt längre period än tre månader. Det är praktiskt taget en generation, 25 år. Men just i dessa dagar borde vi komma ihåg ett arbetsmarknadsdrama och en politisk revolution som förändrade Europa och hela världen i juli och augusti 1980. Jag skriver naturligtvis om strejken på Lenin-varvet i Gdansk — bara 700 kilometer från Helsingfors — som påbörjade processen som ledde till demokratins och frihetens seger och kommunismens krasch.

Paradoxalt nog hette varvet "Lenin". Den leninistiska partiteorin gick ut från att om kommunistpartierna har makten — utan fria val —, behöver man ingen fri och förhandlande fackföreningsrörelse. "Arbetarklassen", dvs. partipamparna och vanligtvis partipampen av typen Brezhnev eller Ceausescu, har makten. Det är partibyråkratin som bestämmer lönerna och man behöver inga förhandlingar som vi är vana vid i västvärlden.

Den polska ekonomin hade hamnat i en djup kris året 1980 och kommunistregimen reagerade genom att höja priserna på de viktigaste konsumtionsvarorna. Men det kunde de polska arbetarna i Gdansk inte tåla. De började strejka med Lech Walesa i spetsen och inom ett par veckor hade den nya rörelsen NSZZ Solidarnosc tio miljoner medlemmar i hela Polen! Regeringen och partiet fick förhandla med den nya fria och oberoende organisationen och skriva ett avtal med den. Sådant hade aldrig hänt tidigare utan det fria fackets motparter i Östtyskland, Polen eller Ungern hade varit beväpnade militärstyrkor och efterkrigstidens resultat var tusentals döda.

I december 1981 tog militären över i Polen under ledning av general Wojciech Jaruszelski. Solidarnosc blev naturligtvis förbjuden. Militärkuppen blev starkt kritiserad av den fria fackföreningsrörelsen. Vi hade också en viktig stödjare i Rom: den polskfödda påven Johannes Paul II spelade en avgörande roll i den process som ledde till demokratins seger och leninismens fall i Central- och Östeuropa. Solidarnosc tog regeringsansvaret i Polen i 1989. Berlinmuren revs lite senare. Sammetsrevolutionen svepte över Tjeckoslovakien. Två år senare hade de baltiska staterna återvunnit sin självständighet och Sovjetunionen slutade att existera.

Det här kvartsseklet har varit dramatiskt. Men det väsentliga är att det var den fria fackföreningsrörelsen som inledde marschen mot det bättre och friare. I globaliseringsprocessen bör vi aldrig glömma vår potentiella kraft.

Polen har sedermera blivit medlem av NATO och EU. Det har funnits och finns stora problem i landet som med sina nästan 40 miljoner invånare är ett nyckelområde i vår världsdel. Medlemskapet i EU har ökat tillväxttakten men arbetslösheten är fortfarande ca 18%. Det finns alltså mycket att förbättra. Men i den demokratiska europeiska familjen är det möjligt att nå ambitiösa mål. Därför är det viktigt att ha Polen i våra hjärtan.

P.S. Det har spridits information om att FFC skulle ha varit skeptisk eller passiv i Solidarnosc kamp mot diktaturen på 1980-talet. Vi kunde ha gjort mera men vi tog alltid en klar ställning för Solidarnosc och för ett fritt Polen i ett nordiskt, europeiskt eller globalt sammanhang.