Frågorna berörde allt möjligt inom arbetslivet. Tre i topp var lön,
arbetstid och arbetsavtal. Man fick höra hårresande historier. Till exempel om henne som
sålde jordgubbar på en köpgata ensam i sitt försäljningsstånd i 7–10 timmar
utan någon rast. Hon kunde helt enkelt inte avlägsna sig från sin arbetsplats eftersom
det inte fanns någon som alternerade henne. Hon jobbade under sommarens hetaste period
men vågade inte dricka i rädslan att bli kissnödig. Eller om honom som inte fick
anställning hos 4H (som också fungerar som arbetsförmedlig för de unga) innan han
betalade medlemsavgiften till föreningen, trots att man enligt finska lagen inte får ta
betalt för att man förmedlar arbete. Ovissheten om arbetslivsregler bland unga är stor
och informationsskällorna alltför få.
Om vad signalerar detta? Jo, jag tycker att det berättar om att skolorna inte fäster
tillräcklig uppmärksamhet vid att förbereda unga för arbetslivet. Det borde redan i
högstadiet och i gymnasiet, för att inte tala om yrkeskolor, finnas undervisning i
arbetslivsfrågor. Där ger man ju nu redan arbetsmarknadsinformation men inte
tillräckligt. En annan sak: pratar man nuförtiden i hemmen om arbetslivsfrågor?
Troligtvis inte, ändå är det i högsta grad också föräldrarnas sak att förbereda
sina barn för livet — också för arbetslivet. För det tredje: hur möter våra
förtroendemän och andra medlemmar en sommarjobbare på sin egen arbetsplats. Vet en
sommarjobbare vem som är förtroendeman på arbetsplatsen? Finns det inte förtroendeman
är det ju inget som hindrar att en annan "gammal" arbetskamrat vägleder
sommarjobbaren i arbetslivsfrågor, och berättar t.ex. om möjligheter att bli
studiemedlem i fackförbunden.
En viktig fråga är naturligtvis också vilken signal arbetsgivaren ger de unga då
hon/han underlåter att informera om arbetsmetoder, betalar för låg lön, struntar i
arbetstidsregler och "glömmer" semesterersättningarna? Hur kan en ung
sommarjobbare med sådana minnen från sin första arbetsplats någonsin tro på
"fair play" på arbetsplatsen.
Med att erbjuda sommarjobbare hjälp vill FFC och förbunden också berätta att vi
finns till både för unga och vuxna samt att steget från arbetsplatsen till facket är
kort. Jag tror att en ung människa som har fått behövlig och sakkunnig hjälp fvia
hjälptelefonen eller via internet , av förtroendemannen eller av en annan medlem på
arbetsplatsen är en blivande medlem i facket då hon/han går "på riktigt" ut
i arbetslivet.
FFC erbjöd i somras för
första gången snabbhjälp till sommarjobbare via hjälptelefon och internet.
Hjälptelefonen och möjligheten att ställa frågor via internet startade sin verksamhet
i början av maj och fortsatte till skolstarten i augusti. Under den tid som
jobbarjobbhjälpen stod till tjänst kom det ca 600 samtal till hjälptelefonen medan ca
100 frågor ställdes via internet. Det är relativt många kontakter med beaktande av att
marknadsföringen av hjälptelefonen var blygsam. Det visar också tydligt att en service
som denna behövs för unga som kanske för första gången går ut i arbetslivet. Också
mammor och pappor å sina barns vägnar. Jag fick under min jour till och med ett samtal
av en blivande svärmor som ringde för sin sons flickväns räkning.
