Ofta är problemet att det är för trångt på byggena för att bygga vind- och regnskydd. Byggena är belägna på så små tomter att det lilla utrymmet redan fylls av byggnadsmaterial.

Beklädnaden är sedan en annan femma. De stora byggfirmorna skaffar ordentliga skydds- och värmekläder åt sina anställda.

Vid en rundvandring på tre stora byggen i Uleåborg, tillsammans med Byggnadsförbundets distriktsombudsman Seppo Lopakka, framförde byggnadsarbetarna hälsningar av många slag.

I Uleåborgs centrum bygger man för närvarande ett hotell- och biografcenter, skattebyrån och arbetskraftsbyrån bygger till och dessutom uppförs teknologicentret Technopolis.

NCC Rakennus Oy bygger till ämbetshuset, Palmberg-Rakennus Oy bygger hotell- och biografcentret och Technopolis.

Kylan ett ständigt gissel

Arbetarskyddsfullmäktige Kari Heikkinen på Technopolisbygget har varit tio år i branschen. Han kallar kylan ett ständigt närvarande gissel.

Den extremt varma hösten var ju bra för vårt arbete men när kölden och snön kommer blir det tufft. Också risken för halkskador är stor, förklarar Heikkinen.

Han är också bekymrad över situationen på byggarbetsplatsens gård.

– Vi har problem med hur vi ska förvara byggnadsmaterialet. Det ligger på backen huller om buller i snö och is fastän det borde vara skyddat så att man inte behövde gräva fram det ur snön, säger han.

Vintern innebär också att stegar och ställningar blir farligt hala.

– Man måste vara ytterst uppmärksam när man rör sig på bygget för det finns alltid kringströdda saker som man kan snubbla på.

Ett av de värsta byggena var saneringen av Radisson SAS-hotellet, menar Heikkinen. Hotellet, som ligger vid havsstranden alldeles invid salutorget i Uleåborg, var inte en angenäm arbetsplats för arbetarna.

Det var alldeles hemskt. Där var kallt, dragigt, bullrigt och dammigt, berättar han.

Det var också allmänt svårt att bygga men till råga på allt pågick rivningsarbetena samtidigt.

– Ibland var vi tvungna att bära upp byggnadsmaterial för hand till hotellets olika våningar, för det rymdes inte in i hissarna, beskriver Heikkinen.

Täckta byggen idealiska

Det bästa vore, enligt Heikkinen, om byggarbetsplatserna utrustades med takförsedda utrymmen där man kunde göra sådana jobb som kräver förarbete.

Samma önskan framförs på ämbetshusets tillbyggnad.

– Här skulle finnas många saker att åtgärda men man kanske har blivit så försoffad att man inte ens orkar ta några initiativ längre. Man blir van vid att alltid utföra jobbet på samma sätt, funderar timmerman Jarmo Mertaniemi.

Mertaniemi och hans arbetskamrat, mätningstimmerman Tommi Haataja menar att det inte går att bygga skydd på arbetsplatserna för de är så trånga att det till och med skullle bli svårare att röra sig på bygget.

– Om det fanns ett tak över cirkelbordet vore det svårt att ta in sågvirke där och bära ut det igen, säger Haataja.

– Ett tak vore svårt också därför att sågbordet flyttas runt efter hand, förklarar han.

– Enda sättet att få det att fungera är att slå upp ett tält över hela bygget, kommenterar timmerman Heikki Luoma som sitter vid bordet på arbetsplatsbespisningen.

Med trettio års erfarenhet av branschen säger han att det enda som värmer när vinterkylan biter till är de goda vitsarna ...

Omöjligt täcka allt

Ansvarige mästaren Taisto Rautio på Techopolisbygget konstaterar att det är helt omöjligt att börja väderskydda en byggarbetsplats som fyller ett helt kvarter.

– Inte går det att kapsla in det här, säger han och visar på det vidsträckta område där grunden reses.

Det är möjligt att anlägga skydd på små byggen, där t.ex. särskilt armerarna brukar resa skydd kring sin arbetsplats.

Rautios åsikt delas av byggnadsplatsingenjör Mikko Niinimaa på biografcentret.

– Här finns helt enkelt inte plats för något skyddstak.

Skydd får man när småningom bilgaraget i den stora gropen får sitt tak.

– Dit ner kan vi föra en hel del byggnadsmaterial, berättar Niinimaa.

Containerskydd i Sverige

I grannlandet Sverige har man arrangerat arbetsförhållandena annorlunda än hos oss.

Ämbetshusbyggets timmerman Tommi Haataja bekantade sig med situationen i Stockholm för ett par år sedan.

– Man hade parkerat containers på byggena där t.ex. cirkelsågarna var placerade, berättar han.

Den svenska byggnadskulturen avviker från den finländska bl.a. däri att tidtabellerna är mycket vidare än hos oss, vilket ger byggnadsarbetarna mycket mera tid att arbeta.

– Jag misstänker att arbetarna där är på timlön, säger Mertaniemi som är van vid ackordarbete.

Viktiga kalsonger

Något har man ändå åstadkommit också i vårt land. Åtminstone på de stora byggena får arbetarna skyddskläder av sin arbetsgivare.

På mindre byggen är det nog lite si och så med utrustningen.

– På de oorganiserade företagen varierar praxis, påpekar distriktsombudsman Lopakka.

På de byggen där biografcentret och Technopolis uppförs har man begripit hur viktiga skyddskläderna är. Redan i slutet av oktober delades värmedräkter ut och i biografcentrets stora grop väntar arbetarna på sina.

– Vinterkläderna är beställda, bekräftar ingenjör Niinimaa.

På NCC Rakennus har man upptäckt betydelsen av skyddskläder redan tidigare.

– Arbetsgivaren gav för ett par år sedan information om hur vi kan skydda oss mot kölden. Några av oss fick t.ex. underkläder på prov, berättar Mertaniemi.

Underklädsstället fick så goda betyg av de femton som prövade att alla köpte egna för halva priset.

Också verktygen har köldskyddats.

– T.ex. spetten försågs med ett slags vante för att inte elementmontörens händer ska frysa fast, förklarar Mertaniemi.

– Vi är klart bättre utrustade mot köldskador nu, konstaterar Haataja.

Timmermannen talar av egen erfarenhet för han är den som ansvarar för uppmätningen och är därför tvungen att stå på samma ställe under längre perioder. Lyckligtvis måste han gå in i barackens värme och kolla ritningarna emellanåt.

Också Luoma berömmer underklädsstället men säger att det inte är tillräckligt.

Det värmer ju inte händer och fötter, konstaterar han.

Sällan sjuklediga

En av de saker vi upptäckte under vår rundvandring på byggena var att byggnadsarbetarna sällan är sjuka trots att de arbetar under ganska stränga förhållanden.

– Vi är så härdade att vi sällan blir sjuka, förklarar Mertaniemi.

Betongarmeraren Heikki Rantonen på filmcentret har aldrig varit sjuk fastän han har arbetat i branschen i 24 år.

– Jag ser till att rusta mig ordentligt, och dessutom har jag god kondition, berättar han.

Rantanen, som arbetar för Pena Raudoitus Oy från Haapavesi, säger att redan arbetet håller konditionen uppe.

– Man behöver ingen konditionssal när man lyfter så mycket järn på jobbet, skrattar han.

Också arbetarskyddsfullmäktige Kari Heikkinen säger att han är i ypperligt skick.

– Vi får så mycket nyttomotion i det här jobbet.

Och timmerman Kimmo Similä stämmer in.

– Alltid får man ju en och annan skada, än är det ryggen och än knäna som tar stryk, men än så länge går det bra, säger Similä som har varit i branschen i tjugo år.

Han bryr sig inte om att uppsöka läkare för alla blessyrer utan menar att ont ska med ont fördrivas.

– Jag mår bra, säger för sin del timmerman Martti Keinänen som har fem år bakom sig i branschen.

– Ryggen är det enda som bråkar. Det beror på att man ofta arbetar i besvärliga ställningar.

SEPPO KORHONEN
Översättning: ASTRID NIKULA