– Det handlar om attityder, säger Leo Laakkonen. – När man var ung kände man av kyla och annat men inte spelar vädret någon roll längre.

Underhållsarbetarnas arbetsgivare heter numera Oy VR-Rata Ab, bolaget ingår i VR-koncernen. Arbetet styrs nästan helt av årstiderna.

– Om somrarna lägger vi nya skenor och reparerar gamla. Då arbetar vi i terrängen i hela Norra Karelens distrikt. När det fryser på under hösten förbereder vi kommande arbeten, vintern går sedan helt i snöarbetets tecken. När det så blir vår får vi äntligen börja röra på oss igen.

Laakkonen jobbar allra helst om somrarna fastän det är den mest bråda tiden. Semester håller han i högst tre veckor. I jämförelse med den omväxlande sommarsäsongen känns vinterunderhållet på Joensuu bangård mycket enformigt.

– Man rengör samma springor i bryggor och växlar om och om igen. Ständigt fylls hålen med ny snö och det syns aldrig att man nyss har rengjort dem.

Växlarna måste hållas snöfria.

– Man får inte låta det bli is i dem. Förr putsade man så noga att varje spik skulle ligga synlig också i linjeväxeln. Numera räcker det att man kollar att växeln fungerar och trafiken löper, berättar Laakkonen, som under sin karriär har sett arbetsgänget krympa till en femtedel av vad det var i början.

Ryggen våt

När man arbetar tungt svettas man mycket. Rätt klädsel kan lindra obehaget, men inte stoppa det.

– Jag tycker det är mycket bättre att ha för mycket kläder på sig än för lite. Då kan man alltid skala av sig något plagg om det blir för hett. Var och en bestämmer sin klädsel själv, någon gillar värme, andra reder sig men mindre kläder.

De kläder arbetsgivaren består med har visat sig vara svettframkallande.

– Det här har vi grunnat mycket på den senaste tiden. Traditionellt var tyget av bomull, men bomull står sig inte mot gnistor. De nya dräkterna skulle vara av hållbart tyg som andas men när man stänger översta knappen i den syntetiska jackan är man redan alldeles våt av svett.

Rallarens arbetsrytm bestäms av trafiken. När man jobbar dagtid gäller det att med raska tag jobba undan så fort trafiken det medger. Man jobbar snabbt och effektivt, tar paus för att låta tågen passera, och rycker sedan genast ut på nytt.

– När man håller upp i arbetet blir man lätt kall. Då gäller det att hålla värmen uppe, annars blir man lätt förkyld. Våra socialutrymmen är vår bil och vi har inga ombytesmöjligheter.

Tjärdoften skingras inte av vinden

En av anställningsförmånerna är närheten till naturen.

Vi har några härdade skogshuggare i vårt team, så när vi är i Ilomantstrakten räknar vi individerna i tjäder- och orrstammarna, berättar Laakkonen.

Älg träffar man ofta på och spår av björn och varg. I Tuupovaaratrakten finns det ett par järvar.

En man som är van att arbeta utomhus låter sig sällan bekomma av obehaget från småkryp som myggor och knott. Höstetid är det älgflugan som biter sig fast i skinnet.

De största olägenheterna i Laakkonens arbete är inte utomhusarbetet utan att arbetet är tungt i sig. Rallarna håller sig själva i gott trim för det finns hela tiden ett visst moment att tävling i jobbet och det gäller ju att inte bli efter. Ändå bär kroppen spår av arbetet. Slitage lider var och en av.

– Vi bytte i tiderna ut slipers för hand och på ackord och det var ett rent vidrigt jobb som satte eviga spår. Var och en av oss höll på med det i ungefär tjugo år.

Laakkonen skulle gärna bli av med de giftiga sliperstockarna som är impregnerade med kreosotolja.

– De används numera inte så ofta men på bangårdarna finns det inget annat än kreosotslipers. Det känns på något sätt avigt att man betraktar tjära som så farligt för miljön medan det är fullt naturligt att vi ska handskas med den hela tiden. Om somrarna blir ögonlocken helt söndersvedda av kreosotångan.

Leo Laakkonen betraktar sig som en friluftsmänniska och han tillbringar också fritiden i frisk luft. Han skolar hästar om somrarna och om vintrarna spelar han rinkbandy med sina arbetskamrater i firmaserien.

Årstidsväxlingarna är det allra bästa i rallarens vardag.

– Den senaste tiden har man ju fått upprepa för sig själv varje morgon att vädret är så fint. I synnerhet om våren känns det som om man borde betala en extra skatt för förmånen att arbeta utomhus!

JOHANNA WESTERSUND
Översättning: ASTRID NIKULA