Tamglassaffären i Tammerfors, där en förtroendeman olagligt sparkades, har förgiftat förhandlingsatmosfären och möjligheterna till lokala avtal, konstaterade Metalls Lars-Olof Karlström från Jakobstad i sitt inlägg i debatten. Fullmäktiges konkreta kravet är att uppsägningen av en förtroendeman skall kunna verkställas först efter att arbetsdomstolen konstaterat den laglig.

Fullmäktige uttryckte också sin oro över arbetsgivarbossen Christoffer Taxells negativa hållning till utökat beställaransvar. Det väcker frågan om arbetsgivarna alls vill bekämpa den gråa ekonomin, påpekar fullmäktige.

FFCs ordförande Lauri Ihalainen förundrade sig över Taxells snorkiga uttalanden, då han avvisade beställarens ansvar för entreprenörernas försummelser. Ihalainen fann det också speciellt att Taxell talar om arbetsfredsförpliktelse och effektivare medling bara en kort tid efter att man lyckats avsluta en lång tvist i pappersbranschen, förorsakad av skogsarbetsgivarnas lockout.

Det har hittills varit kärvt före i förhandlingarna om de frågor som i inkomstavtalet överfördes till fortsatta underhandlingar. Ihalainen, och med honom FFCs fullmäktige, ställde sig ändå hoppfullt till möjligheterna att under början av nästa år åstadkomma en mini-inpo, där beställaransvaret, möjligheterna till grupptalan, en reform av samarbetslagen, förtroendemännens rättigheter, en kostnadsutjämning för familjeledighet, snuttarbetsjuridiken och bestämmelserna kring arbetskraftsinvandringen, avtalas på trepartsbas. Tonen är här, svårigheterna till trots, klart samarbetsinriktad.

Samstämt fullmäktige

Samarbetsinriktat har fullmäktiges arbete under den gångna mandatperioden också i övrigt varit. Det är två av församlingens svenska profiler, Birgit Tähtinen från Vasa och Seppo Koskinen från Pargas, överens om.

– Ett sakligt diskussionsklimat har betecknat fullmäktigearbetet, menar Birgit. Och sammanhållningen har varit god.

– Det förs inte längre oppositionspolitik för oppositionens skull, framhåller Seppo.

Han har med fyra fullmäktigeperioder bakom sig sett också andra tider. När samhällsekonomin var i kris och facket attackerades av Ahos regering var det hårda bud.

–De åren hade vi ofta dubbelt antal möten, säger han, och drar sig till minnes mötet i Folkets hus som ledde till Pertti Viinanens avgång, samt mötet i Marina kongresscenter när fullmäktige skickade nyvalda ordförande Lauri Ihalainen tillbaka till förhandlingsbordet efter att ha förkastat ett förslag till avtal.

Snällare har fullmäktige nog blivit jämfört med då, medger båda.

– Eller skall vi säga "mindre intressant", något försiktigare, arbetet är mer strömlinjeformat, rundar Seppo av.

Någon toppstyrning av fullmäktige har de båda ändå inte känt av.

Birgit Tähtinen och Seppo Koskinen hör bägge till dem som flitigt använt sig av ordet vid fullmäktigemötena. Innehållet i sina tal har de alltid utformat själva. Birgit brukar visserligen anlita hjälp från förbundsbyrån, Servicefacket, för att formulera talen, men innehållet är hennes. Seppo brukar formulera sig i bilen på väg till mötet och skriver sedan ner talet efter att ha lyssnat till ordförandes diskussionsöppning.

Förbundsfusioner kunde övervägas

– Fullmäktigearbetet har gett en god blick över helheten, och en större förståelse för att något förbund med egna speciella problem kan välja att stanna utanför en inkomstpolitisk helhetsuppgörelse, säger Lars-Olof Karlström, som rosar ordförande Lauri Ihalainen för hans förmåga att samla och hålla ihop gänget.

Karlström hoppas att viktiga frågor som beställaransvaret och rätten till grupptalan skulle framskrida snabbare. Det drar både arbetstagare och rejäla företagare, som inte ägnar sig åt lönedumpning, nytta av.

Företagen splittras upp både inom och utom landet. Antalet underleverantörer och inhyrda arbetstagare ökar. Allt detta gör förtroendemannens arbete svårare. Arbetsgivaren är inte längre fysiskt närvarande, utan beslutanderätten finns ofta på annan ort.

Halonen värd FFC:s stöd

Vid förra fullmäktigemötet i våras ställde sig FFC:s fullmäktige som en man bakom Tarja Halonen. Karlström säger att det med facit i hand finns goda skäl att stöda hennes kandidatur för en period till på posten.

– Tarja Halonen har varit hela folkets president. Hon uttrycker sig så att de som lyssnar förstår, och hon tänker också på oss jobbare. Hon känner till vardagen, men också de utmaningar globaliseringen och EU:s nya medlemsstater medför. Det gäller att se till att Finland också framdeles har en bra industri, framhåller Karlström.

Han ger också presidenten en eloge för att hon som den enda av kandidaterna vågat lyfta fram vikten av allmänbindande avtal, liksom för hennes inställning till landets andra språk, svenska.

– Tarja Halonen själv talar god svenska och hon vågar också ta ställning för det svenska språket, säger Lars-Olof Karlström.

HANS JERN
INGEGERD EKSTRAND

– ILO:s världskommission enades om att alla vill arbeta i ett rättvist samhälle och en rättvis värld. En rättvisare värld är också en tryggare värld, sade Halonen som menade att Finland som helhet lyckats väl i globaliseringen, men att det gäller att hålla positionen också i framtiden. För det krävs framförhållning, att aktivt påverka utvecklingen i världen och utveckla verksamheten så den bättre svarar mot morgondagens utmaning.

Halonen betonade att den finländska modellen — där trepartssamarbetet utgör en viktig del —har byggts upp gemensamt.

– Den modellen bör vi värna om men också utveckla, sade Halonen och påpekade att de inkomstpolitiska uppgörelserna gett löntagarna köpkraft, arbetshälsa och omställningsskydd. Näringslivet har garanterats en stabil och förutsägelsebar miljö att verka i medan statens ekonomi fåtts på stabil grund och prishöjningarna kunnat hållas i schack.

Presidenten framhöll att det är viktigt för Finland att den pågående WTO-rundan i Hongkong lyckas. Världshandeln bör vara rättvis, sade hon.

Som en röd tråd genom presidentens tal gick den ständigt pågående förändring vi alla möter. Det här kräver att kunnandet hålls en hög nivå, och att utbildning ges kontinuerligt.

– Den stora utmaningen för vuxenutbildningen är att få fler att delta, sade hon och påpekade att det finns 350 000 finländare i åldern 35 –55 som saknade utbildning på andra stadiet då de tog steget ut i arbetslivet.

Stöder Halonen — men respekterar alla åsikter

FFC:s ordförande Lauri Ihalainen tog tjuren vid hornen och påpekade att en del av den politiska eliten varit förskräckt, rentav förfärad över att FFCs vårfullmäktige uttryckte sin glädje över att Tarja Halonen var villig att ställa upp för ytterligare sex år.

– Men gallupar har visat att den stora majoriteten av medborgarna, och om möjligt ännu fler av FFCs medlemmar anser vårens beslut helt rätt. Varför stöder vi Tarja Halonen, frågade han och nämnde bland annat att hennes utrikespolitiska erfarenhet och hennes sätt att sköta presidentens uppgifter som väckt uppskattning både hemma och utomlands.

– Varje presidentkandidat har sin egen värdegrund och sin egen livserfarenhet. Tarja Halonen har alltid verkat för jämlikhet, ett utvecklat välfärdssamhälle och rejäla spelregler i arbetslivet.

Men också bland FFC medlemmar finns de som stöder och röstar på andra kandidater, underströk Lauri Ihalainen.

– Det respekterar vi, det är så det ska fungera, pluralistiskt och demokratiskt, sade han

Ihalainen avslutade med att tacka president Halonen för att hon lyft fram för löntagarna viktiga frågor i samhällsdebatten. Det uppskattas, sade Ihalainen.

INGEGERD EKSTRAND