Här inverkar naturligtvis arbetsmiljön, arbetsorganisationen, ledningskulturen, personalstyrkan i relation till arbetsmängden och allt det andra som spelar in i fråga om orka i arbetet. Men fast allt det vore i ordning kan en person få svårt att klara sig på jobbet. Efter långa och många sjukperioder går tankarna till pensionen. Det kan t.o.m. vara läkaren eller arbetsgivaren som kastar fram förslaget. Och efter det är det svårt att få tillbaka tron på sin egen arbetsförmåga. Men så borde det inte gå till.

För snart två år gjorde en ändring i pensionslagstiftningen den yrkesinriktade rehabiliteringen till en rättighet, då man inte mera orkar i sitt tidigare arbete och löper risk för att bli arbetsoförmögen inom de närmaste (5) åren. Allt fler deltar i yrkesinriktad rehabilitering. Resultaten är uppmuntrande om man tittar på andelen (över 70 %) som fortsätter att arbeta efter de här åtgärderna. När även ungefär hälften av dem som redan hade pension före den yrkesinriktad rehabiliteringen har kunnat återvända till arbetet kan man konstatera att reformen behövdes. Yrkesinriktad rehabilitering kan innebära t.ex. ändrade arbetsförhållanden, ändrade sätt i att utföra arbetet, hjälpmedel, omplacering på den egna arbetsplatsen eller omskolning till ett helt nytt yrke, helt beroende på den individuella situationen.

Trots goda erfarenheter återstår en hel del problem. Var och en skall själv kräva att få rehabiliteringsplanen gjord. Ingen kommer på tjänstens vägnar att föreslå detta. Egentligen borde det här vara företagshälsovårdens uppgift, men så fungerar det bara inte. Och inte tillnärmelsevis alla människor känner till systemet eller vet att en sådan möjlighet finns — detta trots den omfattande informationskampanj som genomfördes vid lagens ikraftträdande. Beklagligt är också att besvärsorgan inte kan remittera pensionsansökan tillbaka till bolaget och begära att rehabiliteringsplan görs. Inte ens om man i nämnden klart ser att personen i fråga inte klarar av att fortsätta i sitt tidigare arbete så som det är organiserat, men att han eller hon inte heller fyller kraven för pension. Det är ju just i dessa fall som lagändringen borde tillämpas i praktiken.

Rätten till yrkesinriktad rehabilitering finns såväl inom arbetspensionen som i folkpensionen. Folkpensionen skall ta hand om de fall där sökande ännu inte fått eller inte längre har fast anknytning till arbetslivet. Det betyder alltså att en hel del av de långtidsarbetslösa som blivit utslagna i början av 90-talet kunde få hjälp den här vägen. De stämplas dock oftast som "sysselsättningsproblem" — och ingen gör någonting.