Den som funderar mycket på framtidsfrågor, vilket jag kommit att göra å yrkets vägnar och av purt intresse, kommer lätt att tänka på sådant som globaliseringen, den åldrande befolkningen, den strukturella arbetslösheten, förändringarna i arbetslivet, fattigdomsproblemet, miljöproblemen och den ökande osäkerheten i allmänhet, allt detta i kombination med en hög tillväxt och ökning av levnadsstandarden i genomsnitt.

Många av dessa teman behandlas. Det finns många viktiga och intressanta trådar att lyfta fram i det ca 70 sidor långa kongresspapperet, varför jag är tvungen att välja ut enbart några få aspekter. Trepartsförhandlingarnas och den solidariska lönepolitikens samt helhetsavtalens förträfflighet framhålls helt riktigt och med fog ur ett historiskt perspektiv. Samtidigt är skribenterna till papperet nog medvetna om att "ingenting är längre som förut" – som det heter redan i Anders Fugelstads gamla visa. (Vem minns den än?).

Nåväl. Den internationella konkurrensen har funnits med i bilden under hela industrialismen så det är i sig inget nytt. Redan de klassiska ekonomerna Smith och Ricardo utvecklade teorier om den för över två århundraden sedan. Men bl.a. data- och informationsteknik, logistik och automation samt internationell kunskap har gjort att farten är en helt annan nu, i det postindustriella globaliserade samhället.

Den globaliserade marknadsekonomin har förmågan att göra slut på hela nationella industrigrenar nästan över en natt och att snabbt bygga upp motsvarande anläggningar i andra länder. En bransch som nogsamt fått lära sig denna lektion är textilbranschen, och på senare tid träförädlingsbranschen, där sågverk och t.o.m. pappersindustri flyttat på sig som aldrig förr. Samtidigt blir det allt hårdare press på de enheter som finns kvar i landet, med allt vad det innebär för samarbets- och avtalskulturen. Allt detta är man nogsamt medveten om, och FFC framför tankar om hur man kunde angripa problematiken med regler, avtal och förhandlingar, men lätt är det inte.

Den klassiska hårda medicinen i arbetskonflikter är heller inte lika gångbar som förut, den kan tvärt om döda patienten. Den är inte heller lika verksam överallt. Inom tjänstesektorn, till exempel busstrafiken, är det en sak, inom pappers- eller metallbranschen en helt annan. Finlands lag må vara hur rättvis som helst, men den berör bara Finland. EU:s lagar berör bara EU. Det vi saknar är internationella avtal, d:o normer och ett mycket mera långt gående övernationellt samarbete.

Det är glädjande och viktigt att FFC lyfter fram kunskapsutvecklingen. Beträffande utbildningen framförs många tänkvärda förslag. Att lotsa den finländska ungdomen på rätt köl och i rätt fart in i framtidens industri och näringsliv är en uppgift och ett problem som FFC med sin erfarenhet kan hjälpa till att lösa. Undervisningssektorn är enligt min åsikt inte ensam kapabel att klara den biten, eftersom den av födsel och vana fokuserar för mycket på akademiska meriter.

Ett tema som kanske kunde ha mera aktualitet för FFC än vad rapporten ger vid handen, är det som i Norge kallas "inkluderande arbetsliv". Hur ska den återstående arbetskraften tas till vara och förbättras, när arbetsförmågan är nedsatt av olika orsaker ss. sjukdom, handikapp, ålder, språk, kultur, etc. Det finns nog brottstycken av temat här och var. Särskilt stycket om invandrare är förtjänstfullt, men som läsare saknar jag en genomtänkt helhetsstrategi för detta område.

En annan sak som jag lite grann saknar i rapporten är en klart och tydligt framförd vilja eller strategi för det internationella samarbetet. Vem vill man samarbeta med, vilka organisationer i vilka länder? Vart vill man nå? Hur ska man rekrytera, utveckla och finansiera den behövliga kompetensen för detta? Det finns embryon till detta i ett stycke alldeles i slutet, men det kunde, särskilt mot bakgrund av alla hotbilder, sägas tydligare och kanske ha tillägnats ännu mera tankemöda.

Som helhet ger det digra och mångsidiga papperet ändå en utmärkt grund för fruktbar diskussion, och jag önskar deltagare och medlemmar en framgångsrik kongress.