Enbart i år har man kunnat anställda 130 arbetare och 60 tjänstemän. Målet är att anställa ytterligare nästan dubbelt fler. Före slutet av året borde varvet ha 250 nyanställda arbetare och 120 tjänstemän.

Också bland varvets underleverantörer och samarbetspartner är Akers målsättning tydlig, och också här finns behov av arbetskraft.

– Vi strävar efter fasta anställningar, säger Lehtovaara.

Akers erbjuder traditionella anställningar som gäller tillsvidare. Varvets orderingång är tryggad fram till år 2009.

Som bäst bygger Aker Yard ett systerfartyg till världens största kryssningsfartyg Freedom. I torrdockan invid den blivande lyxkryssaren Liberty ligger redan kölen till norska Color Lines nya snabba kryssningsfärja Color Magic. På varvsområdet har man rest gigantiska hallar med svetsningslinjer.

Lehtovaara förnekar inte att samarbetsförhandlingar och uppsägningar finns i färskt minne. Han påminner om att tjänstemännen i huvudsak har fått stanna kvar också under sämre tider, det har ändå pågått en fortlöpande arbetsprocess på varvet.

Full fart på utbildningen

Till Akers kommer man traditionellt via en utbildning och sökande har det funnits gott om. Den längsta vägen går plåtslagare–svetsare som utbildas i sex månader. Man tar in tjugo per gång. Varje kurs har mellan 120 och 150 sökande.

– Vi planerar nu att var sjätte vecka inleda en ny halvt års utbildning av plåtslagarsvetsare. Vi tar in tjugo nya per kurs, berättar Raimo Oksanen som är rektor för Akers skeppsbyggnadsskola.

De plåtslagare och plåtslagarsvetsare som kommer till varvet får en introduktionskurs på 6–8 veckor på varvet. Avsikten är att börja utbilda folk också för fartygsinredning. Inredningsmontörer har också utbildats för rörarbete. I och med att yrkeskunskapen blir bredare ökar chansen att få arbete.

Det finns jobb för yrkesfolk. Det absolut största behovet gäller plåtslagare och svetsare. I någon mån behöver varvet också folk för maskinutrustning och andra utrustningsjobb, tjänstemännen är ytterligare ett kapitel för sig.

De som inleder en sex månaders utbildning här får också tillgång till bostad, en bostadstjänst hjälper ytterligare de övriga som anställs. Också Åbo stad har dragit sitt strå till stacken för att finna bostäder åt varvsarbetarna.

Kommer för att stanna

Huvudförtroendeman Jari Aalto tror att de nyrekryterade har anpassat sig väl i varvsmiljön.

– Det här är en ganska annorlunda arbetsmiljö, allt är stort här, själva produkten är gigantisk.

Aalto säger att bara en eller två har kommit till honom och sagt att arbetet inte har motsvarat deras förväntningar.

– Visst behöver vi nytt folk här, orderboken är fulltecknad och vi har rätt många här som snart ska gå i pension.

Huvudförtroendemannen håller räkning på de nyanställda via förbundets avtal om medlemsavgiftsuppbörd. Han menar att avtalen är en bra måttstock på hur situationen utvecklas efter hand. I allmänhet växlar han alltid att några ord med dem som skriver på avtalet och får då lite koll på varifrån de nya arbetarna har kommit. Variationerna är stora. Hit kommer folk från Österbotten, från Lappland och Savolax. I Åbo har man föreslagit varvet för dem som sades upp från Finlux, Wärtsilä och Leaf. Senast kom hit folk från Tunturi.

– Den här veckan började två av Wärtsiläs f.d. arbetare.

Hela landet har genomsökts

– Voikkaa är bara en av de tjugotalet orter vi har besökt. Rekryteringen började då orderstocken hade bekräftats, minns Lehtovaara. Han besökte alla stora städer utom Helsingfors.

Aker Yards har använt alla upptänkliga marknadsföringskanaler för att finna arbetare, inklusive radio och TV.

Väl har man lyckats, volymerna är imponerande. Förra året anställdes 220 personer.

Som bäst sysselsätter Aker Yards 1 680 arbetare och då man tar med tjänstemännen är antalet 2 230. Antalet arbetare på varvsområdet är ändå minst det dubbla om man ytterligare räknar med underleverantörerna.

Lehtovaara betonar att ett rekryteringskriterium är att arbetarna vill stanna. De plåtslagare som tidigare har arbetat i land ombeds bekanta sig väl med området och miljön för att kunna avgöra hurudan arbetsplats det är fråga om och under vilka förhållanden man arbetar här.

– Bakom sig har arbetaren ofta familj och barn. Det är sällan ens möjligt att fatta snabba beslut. Det innebär stora förändringar att flytta till en främmande ort.

SINI SILVÀN
Översättning: ASTRID NIKULA

– Först trodde jag att en så gammal människa knappast har en chans, men här är jag. Fläsket bytte jag ut mot hårt järn, skrattar Herrala.

Hon gick sin nya väg via Salo, där man arrangerade utbildning för metall- och verkstadsbranschen särskilt för kvinnor. Nu deltar hon i Akers halvårsutbildning för plåtslagare-svetsare.

– Efter det här följer praktik inom själva produktionen och innan arbetet börjar på riktigt skriver vi arbetsavtal, berättar förmannen Leevi Weman.

Weman säger att branschen har förvandlats i en mer positiv riktning sedan man tog in kvinnliga arbetare. Också de s.k. tungmetallarna har mjuknat i sin attityd. Kvinnorna är också mer noggranna. Det har den fördelen, att den släta metallytan håller bättre mot rost.

Weman vet vad han talar om. Han har arbetat obrutet vid det s.k. Pernovarvet sedan 1975.

– Det är bara företagsnamnet på overallsryggen som har skrivits om, hela åtta gånger.

Helena Herrala var företagare inom livsmedelsbranschen i Åbo i nästan fyrtio år. Nu har hon bytt "fläsk" mot hårt järn. Hon som är van att ta i, trivs väl med det nya jobbet.

SS

– Det är bra om två av oss som gick kursen blev anställda, säger han.

Heiskanen fick nog av att inte få ett arbete som han kunde rota sig i. Han sökte sig till utbildning inom industrin. Han ville dock inte sitta på skolbänken i eviga tider, men kom så in på Akers utbildning av plåtslagare-svetsare. Den arbetskraftspolitiska utbildningens examensprov överraskade.

– Det handlade väldigt mycket om psykologiska spörsmål.

Denne savolaxare har lyckats anpassa sig rätt väl på den nya orten, eftersom han har släktingar i Åbotrakten. Däremot fanns det en språkmur mellan savolaxare och åbobor. Alltså, tills åboborna lärde sig att lyssna …

Mikko Heiskanen från Siilinjärvi tror att det finns jobb inom metallbranschen. Han flyttade till Åbo efter midsommar och har upplevt en viss språkförbistring mellan savolaxare och åbobor.

SS

– Det är själva arbetet här som lockar. En viss erfarenhet har jag från tidigare. Jag jobbade på Raumovarvet för åtta år sedan.

I Raumo blev läget sämre och familjen flyttade tillbaka till Uleåborg.

– Nu startar vi om på ny kula. Utsikterna är ljusare här än hemma.

Han menar också att mottagandet här har varit bättre än i Raumo.

– Atmosfären är bättre.

Med flyttlasset till Åbo kom Martimos hustru, en treårig dotter och en femårig son. Eftersom ingetdera barnet ännu har börjat skolan kommer barnen att få god tid att anpassa sig. Martimo tror att också hans fru, som jobbar inom handeln, kommer att få jobb i Åbo. Hon har redan fått ett par jobberbjudanden.

Det är förvånansvärt trivsamt här, säger Martimo. Vi fick t.o.m. en bostad på drygt tre kilometers avstånd.

– Jag hoppas att vi får stanna kvar på orten. Huvudsaken är att vi får bo vid kusten. Jag har bott vid havet i hela mitt liv.

SS