Lehtinen har gått den långa vägen inom facket: fröet till att bli ombudsman i facket såddes redan då hon stod och sålde ost och bulla vid disken i en butik och var helt vanlig medlem i sitt förbund. För henne är det självklart att medlemmarna är fackförbundets allra viktigaste resurs. Utan dem har förbundet inte mandat att förhandla fram goda kollektivavtal. Utan goda kollektivavtal är det å andra sidan svårt att sälja medlemskap i facket …

Vad detta medlemsvärvningsarbete sist och slutligen kommer att gå ut på i praktiken är ännu öppet.

– Det här är ett experiment, säger Helena Lehtinen. – Vi ska utröna vilken effekt en heltidsanställd arbetstagare har på medlemsanskaffningen. Det är helt klart att jag kommer att samarbeta nära med våra förtroendemän.

Mobilt arbetsrum

Helena Lehtinen flyttade ett kvarter när hon fick sitt nya uppdrag, flyttlådorna packades i PAM:s regionkontor för Helsingfors-Nyland och packades upp på förbundets centralkontor. Rummet är en helt vanlig tråkig kontorsspilta med dator och pappershögar. Det egentliga arbetsrummet är mycket mer inspirerande, för det växlar mellan de olika arbetsplatserna. Lehtinen har för avsikt att besöka dem flitigt.

– Jag har alltid betraktat medlemsrekryteringen som en elementär del av den fackliga funktionärens arbete, så mitt nya uppdrag känns egentligen inte så nytt. Men nu får jag fokusera helt på att värva nya medlemmar.

Att förbundet har anställt en särskild medlemsvärvare är inte ett uttryck för missnöje med förtroendemännen. Helena Lehtinen säger att medlemsvärvningen har blivit så mycket svårare än förr och att förtroendemännen behöver stöd för att kunna sköta den. Det finns många skäl till att det har blivit så.

– Den största förändringen har nog skett på själva arbetsplatserna. Arbetsgemenskaperna är splittrade och den kollektivitet som var naturlig förr finns inte längre. Arbetstakten är hård, arbetstagarna har sällan tid att slå sig ner tillsammans över en kopp kaffe, säger Lehtinen.

Hon tycker att det är mycket viktigt att fackföreningsrörelsen syns på arbetsplatserna. Det är en stor utmaning i en situation där det finns allt fler små arbetsplatser som helt saknar förtroendevalda.

En av Lehtinens uppgifter är just att besöka de små arbetsplatserna. Målet är att först få arbetstagarna att skriva in sig i förbundet och sedan locka någon av dem att bli förtroendeman.

Lehtinens erfarenhet är att det sällan uppstår problem med arbetsgivarna. Det går lätt att få besöka arbetsplatserna bara man uppträder sakligt och inte hindrar själva arbetet.

Okunskap råder

Den vara som facket säljer är god, men vad beror det på att den är allt svårare att sälja? Helena Lehtinen är beredd att medge att fackförbunden inte har lyckats att tillräckligt övertygande marknadsföra sin viktigaste medlemsförmån, kollektivavtalet.

– När man berättar vad kollektivavtalet innehåller är det som om det gick upp ett ljus för arbetstagarna. För de 20–30-åriga unga som är nya i arbetslivet är det mycket oklart vilka saker man kommer överens om i kollektivavtalet. Det är många som tror att förmånerna finns inskrivna i lagar.

Helena Lehtinens erfarenhet är den att det mycket långt beror på förtroendemannens person hur han lyckas närma sig nya arbetstagare och erbjuda dem medlemskap i förbundet. Det finns inte en metod som vore den enda riktiga.

– Det viktiga är ändå att man söker upp de nya arbetstagarna, ser till att de kommer väl till rätta, och helt rättframt erbjuder dem att bli medlemmar.

Lehtinen menar att medlemsvärvningen också handlar om att sprida information. Man gör det klart för den man möter vad medlemskapet innebär och vilka fördelar det medför. Då är det lättare för personen i fråga att fatta sitt beslut.

Helena Lehtinen betraktar inte den privata a-kassan i Loimaa som någon konkurrent till facket. Det trista är att många av kassans medlemmar tror att de är medlemmar i facket och får samma förmåner som i ett fackförbund.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA