Internetvakbonds grundare erbjuder inte det nya förbundets tjänster
för att ersätta de traditionella fackförbunden, utan för att komplettera dem. Tanken
är att Internetvakbond skall sänka tröskeln för att organisera sig fackligt. Därför
är medlemsavgiften liten och man blir enkelt medlem genom att fylla i ett okomplicerat
formulär på organisationens webbplats. Grundarna har som målsättning att få
5 000 medlemmar på tre år.
Internetvakbond är inte det första fackförbundet i Holland som verkar i första hand
på webben. Redan tidigare grundades Alternatief Voor Vakbond AAV, som i enlighet med sitt
namn, har förklarat sig vara ett alternativ till den traditionella
fackföreningsrörelsen. AAV vänder sig i huvudsak till invandrare, sådana som
sysselsätter sig själva och unga. AAV uppger sig ha 1 700 medlemmar.
Lockar med medlemsförmåner
Internet har också i övrigt blivit ett viktigt nytt redskap i medlemsvärvningen,
såväl i holländska som i andra västeuropeiska fackförbund. Ett flertal fackförbund
använder i dag sina webbplatser för att berätta varför det lönar sig att organisera
sig och hur det går till.
Mången centralorganisation dirigerar via sina webbplatser besökare som överväger
medlemskap vidare till det medlemsförbund som är lämpligt. Brittiska TUC gör detta
genom att upprätthålla ett webbregister över vilka fackförbund olika företag har
erkänt som sina förhandlingsparter.
På de fackliga organisationernas webbsidor motiveras medlemskapet med både
intressebevakning och medlemsförmåner. Bland annat i Sverige och Danmark har de fackliga
organisationerna centralt förhandlat sig till medlemsrabatter på olika slags varor och
tjänster. Rabatterna kan gälla allt från gasgrillar och skatterådgivning till
bilreparationer, el och Italienresor.
I Danmark använder redan 800 000 löntagare den särskilda
medlemsförmånstjänsten LO Plus. Det stora tyska fackförbundet IG BCE lockar nya
medlemmar med rabatter bl.a. på bruksavgiften för kreditkorten Visa och Eurocard.
T&G organiserar städare
Att döma av de västeuropeiska fackliga organisationernas webbsidor är det inte
särskilt populärt bland fackets beslutsfattare att skaffa medlemmar via olika kampanjer.
Det brittiska mångbranschförbundet T&G (www.tgwu.org.uk)
är härvidlag ett gott undantag. Förbundet driver synliga kampanjer t.o.m. i det
absoluta centret för landets affärsliv, Canary Wharf i London, för att förbättra
städarnas arbetsvillkor. Förbundets aktiva har närmat sig städarna utanför deras
arbetsplatser och delat ut flygblad. De direkta kontakterna har ökat städarnas intresse
och förtroende för facklig verksamhet.
Den ansedda tidningen New Statesman publicerade i mitten av april en rapport, skriven
av BBC:s ekonomiska redaktör Paul Mason, om T&G:s arbete till förmån för
städarna i Canary Wharf. Han påminde om att organiseringen av förtryckta arbetare i
samma kvarter år 1889 innebar startskottet för hela den brittiska
fackföreningsrörelsens långvariga uppsving.