Det är väl ingen överraskning att det också här i Finland finns en
hel del att förbättra på den fronten. Enligt flera undersökningar har klimatet på
arbetsplatserna blivit sämre, inte minst därför att allt mera arbete skall utföras av
allt färre människor. Det kallar vissa kretsar för effektivitet fastän det på sikt
höjer kostnaderna för företagen och samhället då arbetstagaren insjuknar.
På FFC:s senaste kongress 2006 lyftes välbefinnandet i arbetet och
arbetsmiljöfrågor starkt fram i olika motioner och inlägg. Kongressdokumentet
"Vägen till kunskap och rättvisa" innehåller flera målsättningar som syftar
till ett bättre arbetsliv för alla. Vi behöver en bättre ledningskultur, en mer
etablerad utveckling av yrkesfärdigheterna och en förbättring i arbetsorganisationerna
överlag. Likaså skall samarbetet mellan personalen och arbetsgivaren på arbetsplatserna
förbättras med målet att varje arbetsplats ska ha en verksamhetskultur där samverkan
är en naturlig del av vardagen. För att nå målen skall varje arbetsplats göra upp en
personalrapport där personalens välbefinnande mäts och där man kan följa upp hur
förbättrade arbetsförhållanden inverkar på bl.a. sjukfrånvaro, arbetsolyckor,
personalomsättning och produktivitet. En viktig del av en sund arbetsplats är en
solidarisk lönepolitik, rättvisa lönesystem och jämlikhet. Jämlikheten gäller olika
kön, olika åldrar och dem som har utländsk bakgrund. Jämlikhet betyder också att
arbetstagare med olika slags arbetsavtal behandlas jämlikt och har samma rättigheter.
Jobbar man på bemanningsföretag, eller jobbar deltid, visstid eller i andra snuttjobb
skall man ha samma rättighet till utbildning och andra förmåner som de fastanställda.
För att nå alla dessa målsättningar måste fackförelsen ha en stark förankring i
arbetsplatserna. Största hotet just nu är den pågående generationsomväxlingen. De
stora åldersklasserna lämnar arbetslivet. Många förtroendeposter skall bemannas med
nya krafter. Är de unga villiga att ta över? Har de avgående kunnat föra fram hur
viktigt jobbet som förtroendeman, arbetarskyddsfullmäktige, ordförande i fackavdelning
är? Och det viktigaste av allt: har man rekryterat nyanställda till facket?
Både i Finland och i Sverige har man traditionellt en hög facklig organiseringsgrad.
Kan vi behålla den och tom. öka den? För att vi skall bli starkare måste vi alla jobba
på. Vi måste rekrytera och diskutera på arbetsplatsen, föra fram hur viktigt det är
att alla är medlemmar i facket. Berätta att det är ett intressant och utmanande jobb
att bli vald till förtroendeman eller arbetarskyddsfullmäktige. Ett jobb som ger den
mycket som har privilegiet att bli vald till dessa poster.
Skribenten är svensk ombudsman på FFC