– Arbetarna behöver ständig utbildning. Det är deras personliga trumfkort, säger för sin del Peter Mosch, ordförande för det koncernfackliga rådet på Audi i Ingolstadt.

Endast en fortlöpande utbildning tryggar arbetstagarnas ställning i företagens globala och stenhårda konkurrens. Också landets ekonomiska framgång är beroende av arbetarna och deras kunskaper, säger Mosch.

Hos biltillverkaren Audi var det inte svårt att nå samförstånd om utbildningens betydelse. Sjuttio procent av koncernens nästan 45 000 arbetare i Tyskland har avlagt en yrkesexamen. Av de 5 000 arbetstagarna på centralen för forskning och produktutveckling är 3 500 ingenjörer.

Vem betalar och vad

Ordförande Peter Mosch understryker att arbetstagarnas förhandlingsposition hela tiden har haft stöd i landets lagstiftning. Den tyska medbestämmandelagen från år 1952 utgår ifrån att arbetsgivaren skall höra arbetstagarnas representanter i det koncernfackliga rådet i alla frågor som berör dem.

Arbetstagarna på Audi har också kunnat få studieledigt med lön, men de har i huvudsak organiserat och betalat för sin fortbildning själva. Det är ingenting nytt att facket och arbetsgivaren behandlar utbildningsfrågor men hittills har de berörts bara som extra ärenden, säger Mosch.

Först nu håller man på att få en bindande lösning på frågan om vem som finansierar vilket slags fortbildning. För detta får man tacka det kollektivavtal som har förhandlats fram för metallbranschen i delstaten Baden-Würtenberg. Avtalet förpliktar parterna i företagen att komma överens om arbetstagarnas fortbildning i detalj.

På Audi gäller förpliktelsen inte bara fabriken i Neckarsulm i Baden-Würtenberg utan också koncernens högkvarter i Ingolstadt i Bayern. Enligt Peter Mosch är avtalet så gott som färdigt att undertecknas.

Större utbildningsstöd

Det råder enighet om att arbetsgivaren skall stöda arbetstagarens tilläggsstudier i dennes nuvarande uppgiftsområde. När till exempel en eltekniker som arbetar på reparationsverkstaden för robotar skall lära sig nya styrsystemen är det arbetsgivaren som betalar kursen och sänder elmontören på avlönad studieledighet.

Däremot bryter man arm om hur mycket arbetsgivaren skall stöda arbetstagarens yrkesstudier i de fall att han vill avlägga t.ex. tekniker- eller mästerexamen. Hittills har arbetstagarna fått skaffa sig sin tilläggskompetens på egen bekostnad och på sin egen fritid.

Det koncernfackliga rådet kräver nu att arbetstagarna skall få åtminstone avlönad ledighet för dylika studier. Det är enligt Mosch möjligt att få t.ex. magistergrad på cirka tre år, om man studerar kvällar och veckoslut vid sidan om sitt eget arbete. Bättre vore då att få studera på heltid om det finns en möjlighet att bli klar med studierna på bara ett år.

Målsättningen är att få arbetsgivaren att bevilja utbildningsstöd också för bredare studier än bara fördjupad yrkeskompetens. Om en arbetstagare vill studera en helt annan bransch, t.ex. naturläkekonst, borde man stöda ett sådant projekt med minst avlönad studieledighet.

De stora förstår

Företagen är allt oftare beredda att stöda sina arbetstagares fortbildning och kompetensförhöjning och i vissa fall också att bekosta studierna. Utbildningens betydelse har gått hem framför allt i de stora, multinationella företagen, men med mindre företag är det ofta svårare att nå samförstånd om utbildningsbehoven.

Hans Berger på IG Metall berättar att problemen med små företag ofta är arbetsgivarens vilja att bestämma allt. Det viktiga vore ändå att försöka finna lösningar tillsammans. Det är säkert värt mödan.

När utbildningsfrågor behandlas konkret är problemet ofta parternas bristfälliga umgängeskompetens. Arbetstagarna har rätt till utvecklingssamtal med arbetsledningen men ledningens representanter är ofta rädda att föra dylika samtal och försöker komma undan.

– Vi har mycket att göra än här i Tyskland för att arbetstagarna skall ha full rätt till fortbildning och utbildning, konstaterar Berger. För egen del vill han betona vikten av motivering framom tvång.

Den största utmaningen är ändå, enligt Berger, att motivera lågtutbildade arbetstagare att skaffa sig utbildning, och det är trots allt de som behöver den mest.

Man kan inte nog understryka vikten att sporra och uppmuntra folk att utbilda sig. Berger själv har genomgått den s.k. andra utbildningsvägen, vilket innebär att han har avlagt sin examen vid sidan om sitt eget arbete. Då insåg han utbildningens betydelse och han försöker nu få fram budskapet på arbetsplatserna.

– Utbildning öppnar en värld av möjligheter för vem som helst.

Utbildning med i avtalen

Baden-Würtenberg är den första tyska delstaten där arbetstagarnas rätt till utbildning har skrivits in i metallbranschens allmänna kollektivavtal. Metallbranschens arbetsgivar- och arbetstagarförbund har preciserat sina gemensamma målsättningar också i ett separat kollektivavtal om yrkeskvalificering (Tarifvertrag zur Qualifizierung).

I avtalet står det att "avtalsparterna är ense om att frågan om kvalificering och livslångt lärande är nyckel till företagens fortsatta konkurrenskraft, till säkra arbetsplatser och sysselsättning". Enligt avtalet bör man komma överens om utbildningens detaljfrågor på de enskilda arbetsplatserna.

Arbetsgivarna är redo att stöda arbetarnas utbildning på två sätt. Genom en s.k. bevarande utbildning lär sig arbetstagaren att behärska sitt nuvarande arbete oberoende av hur arbetsuppgiften förändras. En anpassad utbildning handlar om att arbetstagaren skall kunna ta emot andra liknande eller rentav mera krävande arbetsuppgifter.

Dessutom har parterna enats om att arbetstagare efter minst fem år i arbetet har rätt till arbetsgivarstödd personlig fortbildning. En sådan kan vara i tre år, och för den tiden skall arbetstagaren erbjudas ett deltidsarbete som möjliggör studier vid sidan om. Efter studierna kan arbetstagaren återvända till sitt heltidsarbete.