– Ändringar sker hela tiden, och det är stört omöjligt att hänga med. Numera bär jag den här A-fyran med mig som luntlapp vart jag än går.

Nurmikolu är förtroendeman på heltid för JHL:s medlemmar inom social- och hälsovården i Tammerfors stad. Hon representerar bl.a. stadens hemvårdare, dagvårdare och dem som arbetar på stadens centralkök Tampereen Ateria.

Nurmikolu har varit förtroendeman i tio år och nästan under hela den tiden har man i staden byggt upp beställar-producentmodellen för de kommunala tjänsterna. I hela stadens organisation togs modellen i bruk i början av 2007.

Efter det har i princip allting förändrats, men i praktiken arbetar många med exakt samma uppgifter och på samma sätt som tidigare.

– Det är inte ens alla stadens arbetstagare som känner till att vi har övergått till beställar-producentmodellen.

Stadens biträdande borgmästare leder beställarnämnderna som beställer tjänster av tjänsteproducenterna. Tjänsterna produceras i huvudsak som stadens eget arbete, men också köptjänster förekommer. Dessutom har staden såväl interna som externa affärsverk och koncerntjänster som Tampereen Ateria som på beställning producerar måltidstjänster för bl.a. stadens daghem och åldringsvården.

– Beställar-producentmodellen förutsätter att arbetstagarna försöker förstå sitt eget arbete på ett nytt sätt, men här trampar vi nog i barnskorna, säger Nurmikolu.

Arbetstagarna har från början varit med och planerat den nya modellen. Inflytandet har ändå förblivit ganska ringa, menar Nurmikolu.

– Arbetstagarna är utleda på alla förändringar som har företagits under många år.

Genomförandet avgörande

Beställar-producentmodellen har tagits i bruk i många kommuner. Utöver Tammerfors har Rovaniemi och Reso infört modellen i hela sin stad.. Nästan alla större städer utnyttjar nästan samtliga modellen i någon utsträckning.

Kommunförbundets expert Antti Kuopila tror att modellen slår igenom ordentligt under de närmaste åren, särskilt inom social- och hälsovårdssektorn. Utöver kommunerna håller också samarbetsorganen mellan flera kommuner på att införa modellen i sin serviceproduktion.

Erfarenheterna hittills har varit i huvudsak positiva.

– Jag känner inte till en enda kommun som skulle ha avstått från beställar-producentkonceptet. Budskapet är att riktningen är den rätta.

Kuopila säger att man med modellen eftersträvar genomskinlighet, effektivitet, resultatinriktning och bättre kvalitet i serviceproduktionen.

– Tyvärr lyckas man långt ifrån alltid uppnå dessa mål. Så kan t.ex. kostnaderna till och med stiga i början, säger Tuija Rajala som är doktor i förvaltningsvetenskap vid Tammerfors universitet. Hon har deltagit i ett forskningsprojekt, där man utredde beställar-producentmodellen i Tammerfors, Jyväskylä och Åbo.

Också Rajala betonar att modellen i sig inte förbättrar vare sig effektiviteten eller ekonomin. Det avgörande är hur modellen förverkligas.

– För att beställar-producentmodellen ska lyckas förutsätter det att arbetstagarna är med och planerar och förverkligar reformen, säger Antti Kuopila.

Fallgropen här är hur man produktifierar och beställer tjänsterna.

– Lyckas man beställa de rätta produkterna och förklara det man vill beställa tillräckligt tydligt? Har beställaren tillräckligt kunskap om vilket slags tjänster kunderna, dvs. kommuninvånarna behöver? I värsta fall går det så att ingen gör det den borde göra till slut, eftersom man inte vid beställningen har lyckats definiera produkten tillräckligt tydligt, säger Tuija Rajala.

Arbetet synliggörs

Kirsileena Nurmikolu finner flera positiva egenskaper hos beställar-producentmodellen ur arbetstagarnas perspektiv. Större producentenheter ger personalen bättre möjligheter att utveckla sina egna yrkesfärdigheter och delta i utbildning. Också arbetsledningen fungerar bättre.

– När man beställer en tjänst av oss definierar vi noga vad beställningen gäller och vem som sköter vilken uppgift. Det utförda arbetet syns på ett annat sätt än tidigare. Det gör att vårt arbete uppskattas mera. Ett plus är de tydliga servicehelheterna och att arbetstagarna blivit mera kostnadsmedvetna.

Övergången till beställar-producentmodellen har ännu inte gett utslag på arbetarnas löner. Om tjänster läggs ut skapar det tryck på att byta det kommunala arbets- och tjänstekollektivavtalet till den privata sektorns avtal som ofta har en sämre nivå. Det här har skett både i Tammerfors och på annat håll.

Nurmikolu är bekymrad över de kommunala beslutsfattarnas iver att gynna köptjänster och bolagisera kommunala tjänster.

– Det här är inget som förutsätts av beställar-producentmodellen, det handlar bara om politiska beslut. Jag önskar att kommuninvånarna nu inför höstens val funderar över vilken service de vill ska produceras av den egna kommunen och vilket slags kompetens de önskar bevara i kommunen.

Nytt sätt att organisera

Beställar-producentmodellen är ett nytt sätt att organisera tjänster. Det väsentliga är att man skiljer beställarorganisationen från de enheter som producerar tjänsterna.

Genomförandet av modellen varierar från kommun till kommun. Enligt basmodellen uppskattar beställaren kommuninvånarnas servicebehov och beställer skattefinansierade tjänster av producenten. Producenter kan vara kommunens egna enheter, aktörer inom den tredje sektorn, företag eller andra offentliga organisationer.

Kommunen verkar i främsta hand som serviceorganisatör, men ansvarar också för att tjänsterna erbjuds och tryggas.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA