Regeringens
halvtidsseminarium beslöt höja pensionsåldern från 63 till 65 år. FFC reagerade
direkt.
Tvärtemot statsministerns löften beslöt regeringen gå in för
nedskärningar. Den ämnar sticka ned sina nävar djupt i fickorna hos de löntagare som
närmar sig pensionsåldern. En sådan kupp kan FFC inte godkänna, dundrade Pertti
Parmanne, chef för FFC;s samhällspolitiska intressebevakning. FFC-ordföranden Lauri
Ihalainen har också fördömt regeringens agerande hårt.
FFC, FTFC och Akava var inte desto mildare i sin kritik. Upprörande av regeringen att
fatta sitt beslut utan att förhandla med arbetsmarknadsparterna, och ett avsteg utan like
från trepartsförhandlingarna, konstaterade trion i ett gemensamt uttalande.
Kemis Timo Vallittu ser drag av bedrägeri och plundring i regeringens agerande.
Också bl.a. Livs och Metall kräver motaktioner.
JHL fördömer kraftigt regeringens ensidiga plan.
Ta tillbaka förslaget och nollställ pensionsfrågan. Börja om från början i
samarbete med arbetsmarknadsparterna, föreslår JHL och menar att det här är rena
pennalismen. De kommun- och statsanställda löntagarna är fullkomligt bestörta över
förslaget som redan är den tredje nedskärningen för deras del.
Regeringen Vanhanens diktatpolitik och det faktum att löntagarsidan totalt har
åsidosatts i ett ärende som den berörs av, håller enligt JHL:s mening på att leda
till att regeringen förverkar sin trovärdighet som avtalspart i frågor med anknytning
till arbetsmarknaden. Det kan i värsta fall medföra att den ekonomiska situationen
försvåras ytterligare.
JHL:s förbundsstyrelse anser att regeringen med det ekonomiska läget som
förevändning försöker bjuda ut strukturella förändringar, som har långvariga
konsekvenser men som på intet vis underlättar lösningen av den pågående krisen.
Därför kräver JHL att det blir en omstart av beredningen av pensionsfrågan och att
staten, arbetsgivarna, löntagarna och pensionsanstalterna bereder ärendet i samarbete.
Bäst förlänger man den tid människor deltar i arbetslivet genom att bedriva
långsiktig politik så att arbetsförhållandena förbättras, rehabilitering erbjuds och
äldre personals arbetsuppgifter utvecklas i enlighet med arbetsförmågan. Det gällande
systemet, som möjliggör arbete till 68 års ålder, utgör en god grund för
utvecklingsåtgärderna.