. vane.jpg (302 bytes)

tema.jpg (1627 bytes)

Gruvboomen håller — på sikt

pune.gif (67 bytes)  Nu behövs statens uppbackning för att baxa de många lovande gruvprojekten i Finland över konjunktursvackan. För även om efterfrågan på malmslig nu minskat kraftigt i den ekonomiska krisens kölvatten, har gruvindustrin ändå framtiden för sig. Det är Veli-Matti Kauppinen, forskare på Metallarbetarförbundet, övertygad om.

– Ta vara på gruvarbetarnas kunnande, uppmanar Veli-Matti Kauppinen. När krisen är över behöver industrin råvara igen.  Foto. PATRIK LILNDSTRÖM– Det finns helt klart potential i gruvhanteringen. För u-områdesregionerna kan den ha helt avgörande betydelse. Kringeffekter och infrastruktursatsningar medräknade kan tusentals nya arbetsplatser skapas.

Kauppinen, som är expert på gruvindustri, har nyss återvänt från en stor internationell gruvkongress i Kanada. Det är där de verkligt stora, globala aktörerna inom branschen finns.

Att det är de stora internationella bolagen som tagit hand om de flesta nya gruvprojekten i Finland — gruvan i Talvivaara utgör det inhemska, lysande undantaget — bekymrar honom inte nämnvärt.

– Kanada liknar ju i många stycken vårt land. De kanadensiska bolagen är allt igenom seriösa. De är miljömedvetna, satsar på arbetssäkerheten och tar hand om personalen.

De utländska bolagens dominans på marknaden förklaras av de strategiska val våra inhemska metallföretag gjorde på 1980-talet. De avstod från egen malmbrytning och koncentrerade sig på förädlingen. Kauppinen vill inte direkt karaktärisera valet som oriktigt. De inhemska malmförekomsterna räcker ändå inte på långt när till. De stora finländska bolagen, som Rautaruukki och Outokumpu, är i alla händelser beroende av importerad råvara.

– Men för försörjningssäkerheten är det viktigt att den inhemska råvara som finns tas tillvara och att kunnandet inom gruvhanteringen upprätthålls.

Till den delen höll det på att gå snett när malmbrytningen lades ner, nya fyndigheter inte aktiverades och malmletningen tynade av. Boomen de senaste åren, med öppnandet av nya gruvor och flera projekt i varande, är därför positiv för metallförädlingen som helhet. Låt vara att aktörerna mestadels är utländska.

– Hanteringen sker ändå här och ger kvalificerade arbetsplatser. Gruvorna kan inte flyttas till lågkostnadsländer.

Positivt är också att kunnandet inom gruvbranschen rehabiliteras.

– Det höll på att försvinna. Yrkesutbildningen inom branschen låg mer eller mindre nere ett tag, men har nu aktiverats på nytt.

Yrket är krävande men en attraktiv möjlighet för unga inom gruvornas influensområde där alternativen oftast är rätt tunnsådda.

Den världsomspännande ekonomiska krisens inverkan på gruvbranschen är svårbedömd. Just nu dalar priserna och efterfrågan på slig kraftigt. Med guldgruvorna som lysande undantag. I kristider tenderar ju guldpriset öka.

För de gruvor som ligger i startgroparna kommer krisen givetvis olägligt, men den dag krisen är över gäller att ha beredskapen upp och snabbt komma igång med leveranserna.

– Därför är det viktigt att gruvföretagen behåller sin personal; satsar på utbildning och utveckling i väntan på bättre tider.

Kauppinen ser det också som viktigt att den reform av gruvlagstiftningen som är på gång tryggar försättningarna att lönsamt och effektivt utvinna malmförekomster.

– Tillståndsförfarandet får inte bli för invecklat eller långsamt. Miljökraven skall givetvis uppfyllas, men det skall inte vara möjligt att genom besvär oskäligt fördröja eller hindra seriösa projekt.

HANS JERN
Foto: PATRIK LINDSTRÖM

 

Löntagaren 2.4.2009 nr 3/09

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)