Det är
mycket som inte längre går rätt till i arbetslivet. Det nyliberala marknadsekonomiska
tänkandet har alltför länge styrt arbetslivets villkor. Lönearbetaren har blivit ett
objekt i det marknadsekonomiska spelet som uppdateras en gång i kvartalet. Mänskliga
värden, löntagarens utkomst och hennes familjs trygghet, liksom konsumenternas intressen
väger lätt då företagsledningen maximerar sina optioner och bonus.
Denna ohållbara företagsideologi har också gjort sitt intåg inom den gemensamma
sektorn via konsulter som anlitats och nya chefer som anställts av den demokratiskt valda
majoriteten i styrelser och fullmäktigeförsamlingar. Ogenomtänkta administrativa
reformer och mekaniska fusioner introduceras enbart för att "saker och ting skall
göras på ett nytt sätt". Den erfarenhet och sakkunskap som arbetstagarna på
"verkstadsgolvet" har, tas knappast alls till vara. Oron och otryggheten sprider
sig. Arbetsprestationerna lider och många kunniga veteraner tar pension i förtid.
För 37 år sedan var vi ca 100 kurskamrater som blev färdiga läkare från
Helsingfors medicinska fakultet. Vid en kursträff nyligen konstaterade jag att över 100
läkararbetsår går förlorade p.g.a. att mina kolleger inte längre får göra det
arbete som de utbildats för; undersöka och sköta patienter. Pappersarbete,
statistikföring och strategimöten upptar en allt större del av arbetstiden. Det samma
gäller sannolikt många andra yrkesgrupper?
Trygghet, omsorg och förtroendefulla relationer utgör den bästa hållbara grunden
för arbetsförmåga och ansvarstagande i familj och samhälle. Vi har nu sett hur
ekonomin raserats då förtroendekapitalet förbrukats. Det är dags att överge det
liberala marknadsekonomiska tänkande som dominerat samhället och styrt beslutsfattandet
och samhällsdebatten. Det finns ett stort behov av ett mänskligare ledarskap både i
arbetslivet och i politiken på nationell nivå och i EU.
Vi behöver ett hållbart arbetsliv som är anpassat till arbetstagarens behov och
situation i olika skeden av livet. Föräldrar till små barn är betjänta av
flexibilitet. Kanske vill man jobba delvis hemifrån. Då barnen är större kan man jobba
mera och vill satsa på avancemang. Senare borde man kunna dela med sig av kunskap och
erfarenhet inom ramen för flexibla arrangemang i samförstånd med arbetsgivaren. Någon
vill kanske hinna med att vara farfar innan arbetslivet tar slut och innan barnbarnet blir
tonåring. Ett hållbart arbetsliv är, om vi ser till hela arbetskarriären, bäst för
alla parter. Även för samhället. Anpassning och flexibilitet bör gälla både
arbetstagare och arbetsgivare.
Ungdomars gryende identitet och psykiska hälsa påverkas av hur arbetslivet ter sig ur
deras perspektiv. Ett bra arbetsliv motiverar till deltagande som vuxen. Det är en del av
den hoppfullhet som hjälper att klara av livets utmaningar. Samhället och arbetslivet
måste uppfylla dess löften. Vi har alla ett stort ansvar för att våra barn och
ungdomar finner meningsfulla uppgifter i vänskap, familj och produktion.
Jag vill i Europaparlamentet med kunskap och erfarenhet arbeta för ett mänskligare
samhälle som är bra för mänskor i alla åldrar. Vårt gemensamma samhälle måste
även kontrollera ekonomin och övervaka arbetslivet och inte låta sig styras av
marknadskrafterna så som våra nuvarande politiker låtit det ske.
Fredrik Almqvist
Överläkare, professor
Kandidat (sdp) i EU-valet