. vane.jpg (302 bytes)

Mikael ForssMikael Forss

Droger och dubbelmoral

pune.gif (67 bytes)  Ingen människa undgår dem helt. De som inte själva använder rusmedel ser åtminstone användarna omkring sig. De skapar jobb, de förstör jobb, de påverkar omgivningens och arbetsplatsernas atmosfär, de hjälper ibland också till att skapa gemenskap och förströelse men kan också vara ytterst destruktiva för familj och omgivning.

Det västerländska samhället är genomsyrat av dem. Jag avser förstås inte de tyngre drogerna som det är mycket ståhej omkring, utan främst alkohol och nikotin. Också koffeinet är förresten ett beroendeframkallande stimulantia. Det vet alla som försökt vara utan kaffe några dagar. Men kaffets inverkan på kroppen är ändå så pass mild att ingen bryr sig om att moralisera kring det — utöver några få renhetsivrare.

"Numera är det lite lättare
för en förman att lyfta fram
en anställds uppenbara alkoholproblem."

Nåväl, samhällets inställning till drogerna är dubbel. Å ena sidan fördöms de, å andra sidan förhärligas de. De farliga tunga drogerna fördöms ursinnigt. Användare och framför allt försäljare jagas med massiva polisinsatser världen över. De förknippas med våld, sex, kriminalitet och stora pengar.

Det är kanske ändå skäl att minnas att också starka droger har och har haft sin legala och accepterade användning inom medicinen. I extrema krigssituationer, t.ex. under andra världskriget var användningen av vissa starkt narkotiska ämnen relativt utbredd. Det är således inte bara ämnet som sådant utan också samhällstillståndet som definierar samhällets inställning till drogerna.

När det gäller de "lagliga" rusmedlen är inställningen ännu mera komplicerad — och föränderlig. Ännu i min barndom betraktades tobaksrökning som rätt acceptabel och i reklamen förknippades den med modern amerikansk, tuff livsstil. Filmstjärnorna rökte men det gjorde också nästan alla vuxna män i bussar, butiker, hem och arbetsrum — ja, överallt.

Däremot ansågs alkoholen vara förkastlig, något som man skulle smyga med och helst inte använda alls.

Nu är förhållandet nästan det motsatta. Tobaksrökningen betraktas med missnöje och rökarna förvisas till gatan eller små rökrum. Allt flera arbetsplatser har infört fullständigt rökförbud. För några årtionden sedan hade ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att restaurangerna inte bara i Finland, utan också i bl.a. i Italien och på Irland skulle bli rökfria.

Däremot har inställningen till alkohol liberaliserats. Staten har visserligen kvar sitt alkoholmonopol men det är nog mera av finansiella skäl än av moraliska. I och med att alkoholtabut har lyfts av har inställningen också blivit mera realistisk.

Jag tror till exempel att det numera är lite lättare för en förman att lyfta fram en anställds uppenbara alkoholproblem än det var för några år sedan, just därför att det allmänna fördömandet är mindre starkt. Men lätt är det inte.

När det gäller dubbelmoral är förstås alkoholen paradexemplet. Mänskligheten har under årtusendenas lopp producerat allt från bellmansk Bacchusdyrkan till nykterhetsrörelsens starka fördömande. Sanningen torde som vanligt ligga någonstans där mitt emellan.

Alkoholen genomsyrar det västerländska samhället, dess kulturella riter, dess etikettsregler, dess lagstiftning och dess ekonomi — om vi så vill det eller inte. Under överskådlig framtid kommer det att vara så, det ser ölbryggerierna, vinodlarna och spritfabrikerna till, om inte annat. Det måste vi se på och acceptera med "nyktra" ögon, och i slutändan blir var och en ändå tvungen att välja sin egen "drogpolitik".

Löntagaren 28.5.2009 nr 5/09

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)