Det är ju numera möjligt att stå i interaktiv kontakt med snart sagt vem som helst var som helst. Sådant som tidigare var möjligt bara med tillgång till relativt dyr och svåranvänd radiotelegrafisk utrustning eller dylikt är nu möjligt för vem som helst. Därmed skapas helt nya möjligheter till umgänge, som de sociala medierna (t.ex. Facebook) nu börjat ta vara på och utnyttja kommersiellt.

Därtill har vi den traditionella medierymden, tidningar, TV, nyhetssajter osv. Händelser och människoöden i nära och fjärran länder vandrar in och ut ur våra vardagsrum i en allt snabbare takt. Än är det jordbävning i Haiti, än är det oljebältet utanför Louisiana, än är det Israelernas räd mot hjälpkonvojen till Ghana, än är det turerna i Centerns partikansli. Allt i realtid; våra medvetanden fylls med ständigt nya händelser som scenerna i en film.

När det inte råkar finnas några stora världshändelser fylls medierna med privata och halvprivata sensationer och rykten, våldet inte att förglömma. Gränsen mellan det privata och det offentliga suddas ut. De som en gång hamnar i rampljuset kommer sällan undan. Film- och idrottsstjärnor, politiker, kungligheter får finna sig i att allt grävs fram i ett rasande tempo. Individernas privata integritet skyddas endast av det faktum att det finns bara 24 timmar i dygnet och ingen orkar eller hinner svälja allt, och förstås av den faktorn att det för det mesta sist och slutligen inte finns så särskilt mycket intressant att rapportera.

Det globala medieskvallret är också det ett tecken på att McLuhan har rätt i att det hela börjar likna en by. En by där alla kanske inte känner alla, men där alla har möjlighet att lära känna varandra, och där alla kan få sina minuter i offentlighetens ljus, bara för att sedan genast falla i glömska, eftersom skalan är så enorm att den enskildes tid och hjärnkapacitet inte på långa vägar räcker till för att minnas och vara intresserad av allt. Också det kommersiella varuutbudet har hämtats till folks vardagsrum an efter som det blivit möjligt att köpa och sälja det mesta vid hemdatorn.

Den globala byn är således här. Men har världen blivit en bättre plats på grund av denna globalisering? Det är osäkert, för även om världen är rikare än någonsin så är inkomstklyftorna större än någonsin. De rika länderna drar ifrån de fattiga, och de rika personerna blir allt rikare medan de fattiga blir allt fler och fattigare. Under de senaste två till tre årtiondena har fattigdomen och inkomstklyftorna ökat mycket starkt också inom de rika länderna.

Det finns också länder och folkgrupper som gynnats. Det har skapats nya grupper av relativt välmående medelklass i såväl Asien som Sydamerika. Ändå är det inte givet att slutfacit står på plus, särskilt inte när man dessutom måste beakta den ekologiska jämvikten och hållbar utveckling. Den globala byn borde kort sagt ta på sig det sociala ansvar som ett väl fungerande bysamhälle kräver. Till detta ansvar är det en lång väg att gå.

Det skulle krävas enorma politiska och ekonomiska förbättringar, till vilka hör en världsomspännande arbetsrätt och socialpolitik, en reglering av den globala finansmarknaden, miljöpåverkan och exploateringen av naturresurser. Detta vore inget mindre än en ur nuvarande FN utvecklad fågel Fenix, en världsomspännande global välfärdsunion som i sin tur skulle kräva en långt gående politisk konsensusanda.

Detta verkar förstås utopistiskt med tanke på hur svårt det är att nå samförstånd även i mindre frågor och med tanke på hur många det tycks vara som avundas, hatar och föraktar varandra och som rent av försöker förgöra varandra med vapen snarare än att uppnå politiskt samförstånd. Ändå ska vi aldrig ge upp tanken på en bättre värld, för en dag upptäcker vi kanske ändå trots allt att vi alla lever i samma globala by!