Trots uppenbara fördelar vill arbetsgivarna inte utveckla förtroendemannaväsendet.

I FFC finns det för närvarande ca 30 000 förtroendemän och lika många personer är engagerade i arbetarskyddsuppdrag eller förtroendeuppdrag i fackavdelningar och lokalorganisationer.

Antalet förtroendemän har under årens lopp förblivit konstant. Täckningen har emellertid minskat, eftersom flera arbetsplatser har kommit till och arbetsplatserna har blivit mindre. En orsak är nätverksbildningen bland företagen, underentreprenader och att man lägger ut arbete.

Av arbetsplatserna med färre än 30 anställda har knappt hälften förtroendeman. Hälften av FFC:s medlemmar arbetar på dessa små arbetsplatser. Bland de stora och större arbetsplatserna har 80—90 procent förtroendeman.

Cirka 70 procent av förtroendemännen är män, delvis beroende på att det relativt sett finns mera förtroendemän i industrin. Över hälften av förtroendemännen inom FFC verkar på industriarbetsplatser. Den offentliga sektorn och de privata tjänsterna har vardera 6 000—7 000 förtroendemän.

I den offentliga sektorn är hälften av förtroendemännen kvinnor och de är dessutom klart yngre än genomsnittet. I den offentliga sektorn är relationerna med arbetsgivaren också bättre än i andra sektorer. Visserligen är man där mera sällan i kontakt med arbetsgivarrepresentanter. Orsakerna har inte med ålder eller kön att göra utan beror mest på ett system som något avviker från andra sektorer.

Att avstå från makt

Förtroendemännen skiljer sig inte i övrigt så mycket från de andra medlemmarna, men de är tydligt mer intresserade av arbetsplatsens angelägenheter. Hos mannen och kvinnan i ledet har intresset för olika former av deltagande minskat.

Förtroendemännens uppgifter på olika arbetsplatser varierar emellertid i hög grad. Med arbetsplatser som "utvecklas" menas i undersökningen arbetsplatser där ledningen sätter värde på arbetstagarna och deras kunnande. På dessa arbetsplatser engagerar sig förtroendemännen främst för att utveckla arbetena och funktionerna. Enligt FFC:s forskningssekreterare Jyrki Helin, som har gjort undersökningen, har man där fäst uppmärksamhet på motivering av arbetstagarna och en ständig utveckling av arbetsorganisationen.

En hämmande faktor i arbetslivet som man har talat tyst om är arbetsgivarens ensidiga bestämmanderätt. På de utvecklade arbetsplatserna har arbetsgivarna de facto avstått från en fullständig direktionsrätt och resultaten är bättre än på arbetsplatser med ett patriarkaliskt ledarskap.

På de "outvecklade" arbetsplatserna, där ledningen knappt sätter värde på arbetstagarna och där inte ens iakttagande av lag och avtal är något självklart, går förtroendemännens tid åt till att reda ut enskilda arbetstagares problemsituationer.

Arbetsplatser som utvecklas finns det i snitt mer i industrin, outvecklade däremot i de privata tjänsterna.

Mera stöd av förbunden

FFC har enligt ordförande Lauri Ihalainen i flera avtalsrörelser försökt förbättra förtroendemännens ställning. I synnerhet servicearbetsgivarna har emellertid ställt sig avogt till alla förbättringsförslag, trots att ett fungerande förhandlingssystem på arbetsplatsen är en uppenbar fördel också för arbetsgivaren.

Men en bättre ställning för förtroendemännen hänger inte bara på arbetsgivarna. Uppryckning behövs också i förbunden, som förtroendemännen i första hand väntar sig stöd av i problemsituationer. Men förbunden har inte alltid aktuella uppgifter ens om huvudförtroendemännen för att inte tala om andra förtroendemän. Kontakten kan alltså bli ensidig.