Hemma vid frukostbordet tankar hustrun in näring för den stundande arbetsdagen, den hemkomne slänger bara i sig ett glas saft. Paret går snabbt igenom dagens göromål, sedan hoppar hustrun i bilen och kör iväg mot Jyväskylä. När hon stänger av motorn på gjuteriets bakgård strax före sex sover redan maken djupt därhemma.

– Kärlek på arbetsplatsen. Det var en julfest för länge sen … Jag jobbar med manuell gjutning på nätterna och min fru jobbar vid den automatiska gjutningen på dagarna, berättar Kimmo.

På stora sidan, som den manuella gjuterisidan kallas, framställer man bland annat valsar och valshuvud och fodral till båtdieslar och till vindkraftverkens växellådor och rotorer. Merparten av gjuteriets produkter går till Metso Papers pappersmaskinfabrik och Metso Drives växellådsfabrik på samma tomt.

Kärnan som gjutstyckena formas med väger som mest omkring sex ton, de största dieselmotorkapslarna väger nästan sextio ton, berättar nattarbetare Sipponen.

Kimmos fritid fylls av betydligt mindre metallstycken. I sin egen verkstad håller han på och sätter ihop en 500 kubiks BSA från 1952. Han tänker museibesiktiga motorcykeln och därefter sätta sig i sadeln och börja köra.

Nattskift för "barnsliga"

Kimmo Sipponen har jobbat ständigt nattskift på gjuteriet i Rautpohja i snart två års tid. Gjuteriets mest hängivna nattjobbare har levat med omvänd dygnsrytm i över tio år.

– Det här är det bästa för mig, för jag har små barn hemma. Pojkarna kan sova i lugn och ro på morgonen innan de ska i väg till skola och dagvård. Klart att det ger bröd på bordet också men det är inte pengarna som har avgjort, berättar Kimmo som har gett sig in på ständigt nattskift av egen fri vilja.

Sipponens arbetsvecka börjar på söndag kväll och varar till fredag morgon. Han börjar skiftet åtta på kvällen och går av det klockan fyra på morgonen. Nattjobbarna går tillsammans i bastu efter skiftet, för svett och metalldamm lossar bäst från hud och hår på bastulaven. Dessutom mjukar värmen upp lemmar och leder inför dygnets sömn.

– Natten är bästa arbetstiden. Man kan jobba oavbrutet när det finns färre människor på jobb och både maskiner och lyftkranar är mera lediga. Vi planerar arbetet tillsammans, arbetsledare ser vi ofta inte av på veckor. På väggen finns en förteckning över vad vi ska gjuta under veckan och vilka kärnor och formar vi ska bereda, berättar Sipponen.

Man kunde tro att ett ständigt vakande på nätterna skulle sätta spår under ögonen, men Sipponen ser pigg ut klockan tre på morgonen. Han har jobbat sammanlagt femton år på gjuteriet men föredrar ständigt nattskift framom växlande skift.

– När man jobbade i två skift small vägarnas plogningsmärken till många gånger under hemfärden.

Från fabrikens matsal kan man beställa t.o.m. hela måltider som man kan värma i mikrovågsugn på natten, men den tunga maten gör en så däst att man inte orkar jobba, menar Kimmo Sipponen.

– Jag orkar bättre om jag dricker mycket och äter mängder av grönsaker. Kaffe går det åt i den ständiga hettan på arbetsplatsen. Bredvid gjutvalsarna stiger värmen till en fyrtio grader.

Sömn i skift

Efter tre timmars morgonsömn efter jobbet stiger Kimmo upp för att få iväg sjuårige Aleksi till skolan. När skoltaxin har kört iväg för pappa fyraårige Juho till dagvård. Kimmo återvänder hem för att fortsätta sova och vaknar först när klockans visare pekar österut.

Familjen Sipponen bor sju kilometer från Äänekoski centrum. Landsbygdens frid är en lyx för nattjobbaren, som inte behöver bry sig om grannar som för oljud. Kimmo vet att man inte kan lagra sömn. Det skulle heller inte blir något sovande om barnen var hemma hela dagen.

Familjens gemensamma tid i vardagen blir någon enstaka kvällstimme. I veckorna kan inte alla gå på visit tillsammans och pappa hinner inte ta med pojkarna på bio eller se på TV med dem, men veckosluten fylls desto intensivare av gemensamma aktiviteter.

Gjuteriets buller och hartslukter vägs stundom upp av tystnaden och den friska luften vid stugan på Pirttisaari i Keitele och jaktresorna högst uppe i norr. Fisket har han överlåtit på det lokala notlaget men skogshönsfågeln i Kalmankaltio och Nuorgam kan han inte låta vara i fred.

IRENE KONTTINEN
Översättning: ASTRID NIKULA