Jag väntar mig att konsumentrörelsen ska
aktiveras och kampanjen Clean Clothes (rena kläder) rota sig i Finland. Rejäl handel har
vi ju redan och den kampanjen ökar kunskapen om etisk produktion. Men hur vi
överhuvudtaget uppmärksammar etiska frågor beror på konsumenternas och också
investerarnas aktivitet, betonar Textil- och beklädnadsförbundet Tevas ordförande Auli
Korhonen.
Etisk produktion är en evighetsfråga på textilbranschens internationella möten. Man
har diskuterat detta i åtminstone tjugo år. Förändringar kommer långsamt men vissa
framsteg har gjorts.
Tevas kolletivavtal innehåller ett avtal om etiska frågor, som kom till stånd 1997
som en följd av en dialog på EU-nivå. I kollektivavtalet förbinder sig de finländska
parterna att följa branschens etiska direktiv och ILO: s konventioner. Nästa stora steg
är enligt Korhonen att övervaka detta avtal. Det kräver både utbildning och en
attitydförändring anser hon. De internationella frågorna blir alltmer normal vardag i
intressebevakningen på arbetsplatserna.
Problem i märkning och kontroll
Företagen har under den senaste tiden tillkännagivit att de har gjort upp egna etiska
direktiv, att de följer ILO:s konventioner eller att de förutsätter exempelvis SA
8000-standard av sina underleverantörer.
Av dessa kungörelser litar Auli Korhonen bara på exempelvis Keskos SA 8000-standard
eftersom man kan övervaka den och också försöker göra det. Företagens egna etiska
direktiv är visserligen goda försök men fullständigt kan man inte lita på dem. I
många fall har man dessutom funnit belägg för användningen av barnarbetskraft eller
för fackföreningsfientlig verksamhet eller undermåliga arbetsförhållanden. Också
när det gäller ILO: s konventioner är övervakningen problematisk. Även om nästan
alla länder har ratificerat de centrala konventionerna kommer det ständigt rapporter om
grava avtalsbrott från exempelvis Asien eller Central- och Sydamerika. Genom egna
direktiv strävar företagen främst efter att främja sin egen försäljning. Korhonen
önskar att företagen hellre än att skapa egna direktiv skulle följa SA
8000-standarden.
Köparens problem i dag är att produkten inte behöver förses med information om
ursprungsland. Korhonen har lagt märke till att många finländska företag uppger att
produkten är tillverkad i Finland. Detta om något är en relativt god garanti för att
man i produktionen har följt avtal och lagar.
Konsumenterna borde oftare ställa frågor om produkterna och kräva information om
deras ursprungsland och gärna om hela produktionskedjan.
Del av intressebevakningen
Övervakningen kräver att facket är på alerten. Övervakningen av de etiska
frågorna borde bli en del av förtroendemännens intressebevakning. Åtminstone inom
Tevas avtalssektor borde kedjan av underleverantörer vara under kontroll. Åtminstone
hittills har förbundet inte fått många förfrågningar om avtalsläget eller
arbetsförhållandena på arbetsplatser utomlands.
Auli Korhonen berättar att förbundet vid behov kan höra sig för via sina
internationella kontaktnät om avtalssituationen eller den fackliga organiseringen och
arbetarskyddet i fjärran länder. De här möjligheterna utnyttjas dock inte ännu.
Förtroendemännen på arbetsplatserna har så mycket arbete att energin inte
räcker till också för detta, men i och med internationaliseringen blir också de här
frågorna en uppgift för den lokala intressebevakningen. Givetvis hjälper förbundet
till med kontakterna så att inte t.ex. bristande språkkunskaper blir ett hinder. Men det
är förtroendemannen som vet om företaget har produktion utomlands och hur
underleverantörskedjan är byggd. Också för den finländska arbetstagaren är det
viktigt att länkarna i kedjan håller. Också vårt eget kollektivavtal förutsätter
det, påminner Korhonen.
AINO PIETARINEN