I våras skrev Pappersförbundet om sina miljöpolitiska strategier och motparten, skogsindustrin publicerade sin elfte rapport om miljöskyddet, baserad på uppgifter från fabrikerna.

Pappersförbundet deklarerar att en produktion som skonar miljön är väsentlig som konkurrensfaktor och att de som vill vinna framgång baserar sin verksamhet på starka etiska principer där miljön och människan står i fokus. Pappersförbundet går så långt att det, när det kommer in på energifrågan, menar att ökad kärnkraft kan bli handelspolitiskt problematisk. Kan vi öka produktionen av kärnkraft samtidigt som de främsta konkurrenterna i branschen, Sverige och Tyskland, avvecklar sin kärnkraft, frågar rapporten retoriskt.

I Pappers kongressdokument står atomerna visserligen kvar som en av färgerna i energipaletten men inte starkare än vattnet, naturgasen eller skogarnas flis.

Förbundets kärnkraftspolitiska dubier är modiga med tanke på att pappersindustrin använder en tredjedel av all energi som förbrukas i landet.

Pappersindustrin tog i bruk skogscertifikat i slutet av 1990-talet men har gjort enorma miljöinvesteringar alltsedan 1980-talet. Årligen plöjer den ner en halv miljard mark i ny reningsteknik. De största investeringarna gäller vattenskyddet.

Enligt skogsindustrins rapport från april har alla stora cellulosa- och pappersfabriker fått certifikat för sina miljöarrangemang. Nästan alla fabriker inom Stora Enso och en tredjedel av UPM:s fabriker har både det internationella certifikatet ISO 14 001 och det europeiska EMAS.

Skogscertifieringen, som strävar till en hållbar utveckling har blivit allt vanligare under de senaste åren. Över 300 000 skogsägare är med i den och av Finlands skogar har redan 95 procent certifikatet.

Transporterna är den svaga länken i kedjan. Nästan all transport i branschen sker på hjul, och miljöpåverkan där är det inte mycket pappersbranschen kan göra åt.