I klädbutiken är det redan svårare. "Ska jag köpa den kinesiska T-skjortan som är billigare än den finska eller tom. den polska … Men i Kina har de ju inga fackliga rättigheter och också med de övriga mänskliga rättigheterna är det lite si och så." I sparmarketarna kör det sedan ihop sig fullständigt för den etiska konsumenten för alla varor är billiga och tillverkade någonstans i Fjärran Östern. Kan man köpa någonting alls?

Undersökningar visar hur den finländska konsumenten gör i mattbutiken:hon hittar en trevlig matta till lagom pris men kompisen som har följt med som smakråd säger att mattan säkert har knutits av tioåriga flickor. Var tredje köper mattan ändå för utan arbetet på mattfabriken skulle barnen hamna på gatan som prostituerade!

Enligt helt samma logik köper finländska män kvinnor i grannländerna för "de tryggar ekonomin för deras familjer".

När den etiska konsumenten efter sin shoppingrunda vill belöna sig med en iskall öl ringer alarmklockorna igen. Ska hon gå till krogen som säljer ett stop för fjorton mark mitt i innerstan? Är pensionsavgifter, skatter och kvällstillägg faktiskt betalade när ölet är så billigt?

Gryende etik

Enligt en fransk undersökning från år 1997 var 70 procent av konsumenterna redo att fatta etiska inköpsbeslut. Enligt en brittisk undersökning ansåg hela 92 procent att brittiska företag måste kräva ett minimimått av anständiga arbetsförhållanden av tredje världens producenter.

Den etiska konsumenten i Finland håller först nu på att få ett ansikte. Ekon.mag. Kaija Haavisto vid Tammerfors universitet forskar i ämnet, hon undersöker konsumenternas syn på företagens samhällsansvar och bruket av barnarbetskraft. Trots att undersökningen är på hälft säger Haavisto att det etiska samvetet håller på att väckas till liv också hos den finländska konsumenten.

Tre fjärdedelar av konsumenterna förhåller sig negativt till barnarbete men fortfarande är alltså var tredje konsument beredd att köpa en matta som har knutits av barnhänder. Enligt en utredning från Finlands Konsumentförbund vore 70 procent av finländarna beredda att betala mer för varorna om de visste att man vid produktionen inte använt barnarbetskraft.

När Haavisto bad de cirka 300 finländare, som deltagit i hennes undersökning, att definiera företagens samhällsansvar tyckte en del att det räcker om lagar följs, skatter betalas, de anställda tas om hand och miljön respekteras. Få finländare definierar samhällsansvar på ett bredare plan.

– Men samhällsansvaret börjar skönjas åtminstone på vissa nivåer och miljömedvetenheten har skapat krav på ett bredare ansvar. Men det är lättare att fördöma barnarbete än dåliga arbetsförhållanden eller bristande rättigheter i arbetet när det gäller vuxna, säger Kaija Haavisto.

Lättare att välja

Den etiska konsumenten bör vara läskunnig, kunskapstörstig och köpkraftig för att kunna agera enligt hållbara principer. Hittills stöder handeln i väldigt liten utsträckning den etiska konsumenten. Ju friare handeln blir desto större blir utbudet. Produktmärkena innehåller allt njuggare information om varans verkliga ursprung och producent. Det producerande företagets ägare kan bo i Finland men producera i Hongkong.

Olika standarder har kommit in i bilden för att underlätta konsumenternas val. Miljöbeteckningarna berättar att någon del av samhällsansvaret har burits vid tillverkningen. SA 8000 standarden, eller standarden för socialt ansvar, berättar redan om ett bredare samhällsansvar. Standarden har tagits i bruk i större europeiska affärskedjor. I Finland försöker Kesko införa den. SA 8000-märket på butiksdörren talar om för konsumenten att företaget är på en etiskt hållbar väg.

Kaija Haavisto håller det inte för omöjligt att ett allt större urval produkter i framtiden bär etiska stämplar. Köpkraftiga etiska konsumenter har med sitt beteende visat att de globala varumärkena inte har råd att befläcka sitt rykte med t.ex. barnarbete. Möbeljätten IKEA stöder Unicef med donationer för att eliminera misstankarna om att kedjan utnyttjar barnarbetskraft.

– Det är en stor utmaning för parti- och minutaffärerna att ge sina konsumenter en sådan information om varorna att det går smidigt att göra etiska val, säger Kaija Haavisto.

Ansvarsbördan hos myndigheterna

Internationella exempel visar att konsumenterna inte är så villiga att bojkotta varor- Däremot röstar de för etiska val var gång de fyller sin inköpskorg om de bara har ett alternativ. I och med att ekonomin globaliseras blir samhällsansvar en konkurrensfaktor såväl på produkt- som på investeringsmarknaden. Det gör att den etiska konsumentens liv blir lättare och hon får fler möjligheter att välja.

Den finländska konsumenten är ändå inte ännu redo att bära bördan för etisk konsumtion på sina axlar. Haavisto frågade vem som ska bära samhällsansvar för produktionen och vem som bär ansvar för barnarbete. De finländska konsumenterna anser att myndigheterna och företagen i tillverkningslandet och importörerna har det största ansvaret. Bara hälften av konsumenterna ansåg att de själva kan påverka med sitt val.

LEENA SERETIN