– Debattklimatet har förändrats radikalt på några få år. Det går inte längre att komma ifrån att den etiska produktionen ökar, säger Boldt.

I samma andetag varnar han emellertid för att förändringarna är långsamma. Konkreta åtgärder finns det tillsvidare mindre av än fagra tal. Det positiva är att det redan nu finns redskap med vilka man kan påverka företagen att beakta de etiska synpunkterna i sin verksamhet och att nya initiativ strömmar till.

– Det snabbaste sättet att förändra spelreglerna för produktionen är att påverka företagen direkt. En del storbolag har gjort upp egna etiska direktiv som rättesnöre för sin verksamhet men direktiven är tyvärr sällan offentliga. Men insynen ökar och man måste också få företagen att satsa på större öppenhet.

Dåligt rykte skrämmer

Peter J. Boldt anser att det bästa sättet att påverka företagen är att vädja till deras strävan att undvika ett dåligt rykte. Företagen vill inte ha rykte om sig att förstöra miljön, behandla sina anställda omänskligt eller bruka barnarbetskraft.

– I dagens läge hämmar sig ett dåligt rykte genom att det ekonomiska resultatet blir sämre. Det här förstår företagsledningen bättre än om man bara vädjar till deras moral, säger Boldt och hänvisar till OECD: s förhållningsregler för multinationella företag.

– Även om de endast gäller som rekommendation för företagen ger de OECD en möjlighet att anmärka på företag som bryter mot dem.

Boldt anser att konsumenterna är fackföreningsrörelsens viktigaste bundsförvant i kampen för en etisk produktion. Också investerarna frågar allt oftare efter hur företagen verkar. Exempelvis inom försäkringsbolagen har det blivit vanligt att före ett investeringsbeslut undersöka om företaget ifråga respekterar etiska normer i sin verksamhet.

– Också storföretagen kan vara fackföreningsrörelsens bundsförvanter. De ekonomiska risker som hänger samman med företagens renommé tvingar multinationella bolag att beakta etiska normer i sin verksamhet, påpekar Boldt.

U-landsmotstånd

Världshandelsorganisationen WTO har under de senaste åren blivit en symbol för den globala ekonomin. Handelsorganisationens nästa ministermöte hålls i november i Quatar. Boldt är försiktigt optimistisk beträffande möjligheterna att i Quatar enas om en ny förhandlingsrunda. WTO:s föregående ministermöte i Seattle i USA bröt samman p.g.a. demonstrantupplopp och inbördes konflikter mellan medlemsländerna.

Fria fackföreningsinternationalen FFI, som representerar den internationella fackföreningsrörelsen, arrangerar i Quatar en aktionsdag för att ge eftertryck åt sina krav på att de grundläggande fackliga rättigheterna beaktas i handelsorganisationens stadgar. Boldt tror ändå inte att fackföreningsrörelsens krav vinner gehör redan i Quatar. EU:s och Finlands, liksom också fackets utgångspunkt för förhandlingarna, är att arbetslivets grundrättigheter och normer för miljöskyddet bör beaktas i WTO:s verksamhet. Det största motståndet mot att miljö- och arbetslivsnormer skrivs in i stadgarna kommer från utvecklingsländerna. Deras inställning kan komma att mjukna i framtiden.

– I många utvecklingsländer har man märkt att deras egna företag får lida av att de inte respekterar etiska normer.

Så gick det exempelvis för mattindustrin i Pakistan när den internationella arbetsorganisationen ILO, som förbjuder utnyttjandet av barnarbetskraft i en konvention, satte problemet under lupp och inledde en kampanj mot barnarbete.

Dialog av nöden

Facket har upprepade gånger krävt en dialog mellan ILO och WTO. Peter J. Boldt betraktar ILO, som fungerar på trepartsbasis, som ett centralt organ i strävandena att stärka de etiska normerna i världshandeln. Problemet är att ILO inte kan gripa in direkt i företagens verksamhet, utan bara trycka på medlemsländerna.

Boldt tror att det bara är genom påtryckning från företagen själva som globalekonomiska aktörer som WTO är beredda att ändra sina handlingssätt. Hittills har framsteg skett bara inom Världsbanken. Banken, som finansierar utvecklingsprojekt är beredd att förbinda sig att respektera arbetslivets grundrättigheter.

PIRJO PAJUNEN

Låda 1 Vad är etisk produktion?   Det finns inga klara kriterier för etisk produktion. Vanligtvis avser man med etisk produktion en produktion där man tar hänsyn till produktionens påverkan på miljön och respekterar arbetstagarnas grundläggande rättigheter. Inom etisk produktion tillåts inte barn- eller tvångsarbete. Grå ekonomi, exempelvis att kringgå skatter, fyller heller inte kriterierna för en etisk produktion. Som grund för definitionen av etisk produktion ligger de allmänna mänskliga rättigheterna och ILO:s deklaration från år 1998 om arbetslivets grundrättigheter. I deklarationen ingår bl.a. arbetstagarnas rätt att organisera sig fackligt och ingå kollektivavtal. Ordföranden för Europas gröna Pekka Haavisto har föreslagit att en världsmiljöorganisation grundas som ett FN-organ för att definiera miljönormer. FN arrangerar ett toppmöte nästa år om principerna för en hållbar utveckling.

Låda 2 Etik förutsätter aktivitet   Etiska direktiv är ofta rekommendatinoer som, om man inte följer dem, inte leder till straff. De mest effektiva straffen har varit svartlistning av företag och i synnerhet bojkott av deras produkter. Men då krävs aktivitet från konsumenternas, fackföreningsrörelsens och de nationella myndigheternas sida. Det äldsta internationella direktivet om etiskt förfarande inom företag är OECD:s handlingsdirektiv för företag. (OECD = organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) OECD:s handlingsdirektiv innehåller rekommendationer om miljö- och sociala normer och om kamp mot svart ekonomi. I fjol skärptes formuleringarna i direktivet. Det finns ännu inga belägg för att de nya rekommendationerna skulle fungera bättre än de gamla. SA 8000 standarden används för närvarande bara av knappt hundra storföretag. Standarden upplyser om att de produkter företaget säljer är tillverkade enligt etiska principer. Standarden innehåller krav på en självständig och oberoende övervakning av företagets verksamhet. Problemet är att de internationella klassificeringsorgan som har fått uppföljnings- eller auditeringsrätten är mycket dyra och att det därför bara är storföretagen som har möjlighet att anlita dem. Också klassificeringsanstalternas självständighet och oberoende har ifrågasatts. SA 8000 standarden betraktas som tillförlitlig, men inte ens den kan helt och hållet garantera att alla länkar i kedjan av underleverantörer följer de etiska direktiven.

Löntagaren 1.10.2001 nr 8/01