Det finns nämligen en hel del animationsspektakel som när som helst sopar golvet med traditionella "vuxenfilmer". Rullar som är både roligare och intelligentare än veckans romantiska komedi eller actiondrama.

Problemet är fördomarna, den segslitna myten enligt vilket de tecknade pärlorna hör hemma endast i barnkammaren. Följdaktligen parkeras ungarna på biografen medan man själv hittar på någonting mera spirituellt. Som att slinka in på närmaste krog och kolla in träningspasset i veckoslutets Formel 1-cirkus. Eller läsa sportsidorna i foajén.

Hos oss går det något annorlunda till. Först lovar vi de små liven att de får gå på leffa IFALL de städar sitt rum. Alltid fungerar det förstås inte och då får man försöka med nånting annat. Till exempel kan man hota med att frysa veckopengen ifall de INTE hänger med på bio.

Sedan återstår egentligen bara Den sista striden: att avgöra vem som följer med och vem som stannar hemma för att fixa till söndagsmiddagen. Eftersom undertecknad inte är någon Naken kock — jag lagar smörgåsar med kläderna på — kan ni tänka er hur det brukar sluta.

Senast såg vi "OY Monster AB", en söt och sympatisk sak om de lurviga rackarna som nattetid lever loppan i barnkammaren. Poängen är att jag och ungarna flabbade nästan lika flitigt. Tacka den nya generationens animatörer som har för vana att smyga in mer eller mindre mera vuxna skämt mellan raderna.

Personligen tycker jag att förra årets bästa film var "Shrek", den om det gröna, boliga träsktrollet som vänder upp och ner på den klassiska sagotraditionen. Fast sånt borde man ju inte säga offentligt. Först får man den där lätt förvirrade "du-skämtar-visst"-blicken. När folk till sin fasa inser att jag faktiskt menar allvar byter de till "oj-den-där-Uggeldahl-nu-har-han-sett-för-mycket-film-igen"-varianten.

Tack och lov är man i gott sällskap. William Goldman, mannen bakom så häva filmer som "Alla presidentens män" och "Butch Cassidy & Sundance Kid", var nyligen inne på samma linje.

Inom televisionen har man kunnat notera en liknande utveckling. Det vankas allt flera, allt vuxnare och allt smartare tecknade serier. "Simpsons" och "South Park" hör till klassikerna inom området, det är ingen större idé att orda om dem.

I stället vill jag tipsa om "Kullens kung" av Mike Judge. Det var han som låg bakom busstreckserien "Beavis & Butt-Head" men nyheten är en helt annan femma. Här förflyttar vi oss till Arlen, Texas, en sömnig förort där livet kretsar kring baseball, bärs, countrymusik och Bush.

Här stöter vi också på Hank Hill, en "Svensson" med fötterna på jorden (läs: gräsmattan) och verktygsbacken i ordning. Kullens kung är en satir men en mycket varm och hjärtlig sådan. Man skrattar snarare med människorna än åt människorna.

Dessutom är det träffsäkert så det förslår. Säg den som inte känner igen sig — eller åtminstone grannarna — här. Serien går på MTV3, måndag eftermiddag.

Krister Uggeldahl

TV-SERIEN
"Frazier", amerikansk sitcom med Kelsey Grammar, lördagar TV1
– Att amerikanerna är världsbäst på "sitcom" (den roliga halvtimmen) krings soffan i vardagsrummet är inget nytt. Men att Frazier vecka efter vecka, år efter år, är lika vass och fräsch — det är redan något av ett underverk.

TV-FILMEN
"Chinatown", klassisk kriminalare med Jack Nicholson & Faye Dunawaye, Fyran 6/4
– Många har försökt, få har lyckats: att uppdatera 40-talets svarta brottsfilm. Ingen skillnad hur många gånger man sett Roman Polanskis erkänt kvistiga mordmysterium så känns det alltid lika spännande och intrikat.