Det gäller främst socialsektorn, i de flesta förvaltningsgrenar beaktades arbetsvärderingen, AV, och där gavs lönepåslagen utgående från arbetet.

– Socialsektorn hade gjort upp förslaget oskickligt. Fyra förmän fick 150 euro var i månaden medan barnavårdarna fick 10-20 euro och gruppfamiljedagvårdarna 5,70. För en husmor i daghem blev påslaget 8,18 medan köksbiträdet fick nöja sig med 4,86 euro, påpekar huvudförtroendemannen.

Varför inte svänga på steken

Isomäki ställde också frågan till arbetsgivarna varför man inte för en gångs skull kunde ha svängt på steken och sett till de lägst avlönade? Och fick det sedvanliga svaret – att där finns för mycket folk.

– Men det här var inte allt! I somras fick tre avdelningschefer inom socialsektorn därtill extra lyft på 100-300 euro, förbi AV. Också de som jobbar direkt under stadens ledning fick ett tillskott i plånboken. Varifrån kom de pengarna samtidigt som staden tagit fram ett personalsparprogram för de tre följande åren, frågar huvudförtroendemannen skarpt.

Också den frågan vägrade stadens ledning att svara på.

– Vi är nog så medvetna om att det enligt AKA är arbetsgivaren som bestämmer om hur pengarna fördelas om inte enighet uppnås. Men hittills har vi kunnat diskutera, nu saknades varje spår av gemensamt arbete, av solidaritet, säger Isomäki.

Vice huvudförtroendeman Seija Suomela inskjuter att det verkligen vore på tiden att se över verksamhetskulturen, innan den blir alltför snedvriden.

Svårt motivera till sparande

Både Suomela och Isomäki menar att det blir synnerligen knepigt att motivera personalen till sparåtgärder då penningpåsens snören lättas på endast för de högre avlönade.

– Det här har känts som att få en våt trasa mitt i ansiktet. Det är absolut det värsta jag varit med om under mina tjugo år som förtroendeman, säger Isomäki förgrymmat.

Att uppleva hur arbetsmängden ständigt ökar utan att detta på något sätt syns i lönekuvertet påverkar också andan på arbetsplatserna. Irritationen ökar medan fördragsamheten samtidigt minskar.

– Alla har vi ansvar i jobbet och det kändes fint då arbetsvärderingen gjordes. Folk visade intresse och vi fick tona ner förväntningarna på lönelyft. Som helhet gick arbetsvärderingsprocessen i staden fint, säger Suomela, som varvar två dagar på KAT:s kansli vid Sandviksgatan med tre dagar som familjedagvårdare i Korsnäståget.

Både Isomäki och Suomela understryker att det är viktigt med uppföljningen. Något som de inte är nöjda med är värderingen av ansvaret. Ansvar är något som finns på alla nivåer, i alla yrkesgrupper. Det sitter inte allenast och endast i högsta toppen.

– Arbetsvärderingen är inte ett projekt utan en process. För KAT 127 är det en viktigt uppgift att få ut informationen hur det gick, och hur lönejusteringarna gjordes, till de 1 900 medlemmarna, säger huvudförtroendemannen.