– Vi har en aldrig skådad generationsväxling framför oss och den största förändringen i befolkningens åldersstruktur sedan krigen. Redan under det pågående decenniet lämnar 700 000–800 000 arbetstagare arbetslivet. Fr.o.m. år 2004 är det färre unga som träder in i arbetslivet än de människor som går i pension, beskriver FFC: s ordförande Lauri Ihalainen förändringen. Han menar att man ännu inte har förstått hur omfattande generationsskiftet blir och att skiftet är dåligt förberett. Ihalainen talade vid en information där FFC offentliggjorde sina mål inför perioden 2003–2007.

Den största utmaning som generationsskiftet medför är hur välfärdsstaten ska finansieras. Finansieringen försvåras när befolkningen blir äldre och arbetskraften minskar. FFC menar att det bästa sättet att klara förändringen är att säkerställa en hög sysselsättningsgrad. Speciell uppmärksamhet bör man i framtiden fästa vid arbetslivets kvalitet, vid sysselsättningen av unga och vid de äldre arbetstagarnas ork.

– Konkurrensen om kompetent arbetskraft hårdnar, vilket förutsätter att man höjer också deras kompetens som nu har en låg skolutbildning. Man får inte låta unga människor slås ut, utan här behövs en samhällsgaranti som alltid erbjuder den unga antingen utbildning, praktik eller en arbetsplats, säger Ihalainen.

FFC vill förbättra kvaliteten i arbetslivet bl.a. genom att öka heltidsanställningarna och gå in för sådana flexarrangemang som gör det lättare för föräldrar att jämka samman arbete och familjeliv.

När befolkningen blir äldre är det viktigt att höja den genomsnittliga pensioneringsåldern med 2–3 år. Ett sätt att skjuta upp pensioneringstidpunkten är att ta ut sabbatsledigt i medelåldern. Också möjligheten att byta yrke i vuxen ålder bör göras lättare, förslår FFC-programmet.

Full sysselsättning möjlig

FFC föreslår att nästa regering ställer som mål att höja sysselsättningsgraden till 75 procent och att pressa ner arbetslöshetsgraden till fem procent fram till årtiondets slut. En kombination av minskad arbetskraft och ekonomisk tillväxt gör det möjligt att uppnå full sysselsättning

– Det är frågan om ett stort samhälleligt mål som FFC inte bara kräver att ska uppnås utan också är beredd att arbeta för, betonar Ihalainen.

Förutsättningen för att sysselsättningsgraden kan höjas är att den ekonomiska tillväxten är snabb under de kommande åren och kvinnornas andel av arbetskraften förblir hög. När det finns jobb till buds förbättras statens skatteintäkter och den offentliga ekonomin blir stabilare. Detta åter gör det möjligt att också i framtiden erbjuda finländarna offentlig service av hög kvalitet och ett rimligt socialskydd, sägs det i målsättningsprogrammet.

Ihalainen menar att vi i framtiden behöver en allt mer föregripande sysselsättningspolitik, vilket innebär att man kraftigt satsar på vuxenutbildning och arbetstagarnas kompetens. FFC menar att målet bör vara att alla finländare i framtiden har en yrkesutbildning.

Under nästa valperiod är det möjligt att lindra beskattningen något, anser FFC. Utgångspunkten för beskattning och inkomstöverföringar bör vara att det alltid är det mest lönsamma alternativet att arbeta. Tyngdpunkten i beskattningen vill FFC flytta från skatt på arbete till kapitalinkomster, fastighetsförmögenhet och miljöskatter.

Förnya samarbetslagen

Under Paavo Lipponens andra regeringsperiod har hela den centrala arbetslagstiftningen förnyats, bl.a. lagarna om arbetsavtal, företagshälsovård och säkerhet i arbetet. FFC anser att nästa regering borde skriva om den s.k. samarbetslagen, som definierar samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

– Samarbetslagen har i praktiken blivit en lag om uppsägningsförfarande. Vi anser att samarbetsförfarandet i högre grad borde betona arbetsgivarens ansvar för personalens sysselsättning, säger Ihalainen.

En reform av samarbetslagen hör samman med FFC: s krav på att genom olika åtgärder öka demokratin i arbetslivet och arbetstagarnas säkerhet. FFC anser att beslut om arbetets innehåll och organisering borde fattas att arbetstagare och arbetsgivare tillsammans, liksom beslut om personalens kompetens och ork och utvecklandet av arbetsgemenskaperna.

FFC kräver också att arbetstagarnas rättigheter i en konkurrensutsättningssituation tryggas i lag. Huvudleverantörer och entreprenörer bör få lagstadgat ansvar för att minimivillkoren i lagar och kollektivavtal följs i hela underleveranskedjan. FFC anser att det kommer an på nästa regering att kontrollen av utländska arbetstagares arbetsvillkor fungerar.

FFC:s målsättningsprogram innehåller en hel rad näringspolitiska strategier, vilkas målsättning är göra Finland lockande för företagsetableringar.

Pirjo Pajunen

Kampanj för röstningsiver FFC kommer i höst att inbjuda alla riksdagspartier till diskussion om målsättningsprogrammet. Avsikten är att partierna får del av FFC: s synpunkter innan de själva skriver ner sina egna valprogram. FFC-rörelsens centrala budskap till partierna är att påvisa att Finlands modell, som bygger på gemensamma avtal och trepartsförhandlingar mellan arbetsmarknadsparterna och de politiska beslutsfattarna, har varit resultatrik. Med dess hjälp har man bl.a. skapat över 300 000 nya arbetsplatser efter recessionen. Enligt FFC: s medlemsenkät är mindre än häften av förbundens medlemmar säkra på att de röstar i nästa riksdagsval. De osäkras andel har ökat från val till val. Denna trend är orsaken till att FFC igen inleder en kampanj för att få fackets medlemmar att rösta i det förestående riksdagsvalet. Erfarenheterna från den kampanj som fördes inför valet 1999 var synnerligen goda, berättar chefen för FFC: s informations- och organisationsavdelning Matti Tukiainen. En ny undersökning visar att 78 procent av finländarna anser det nödvändigt att facket driver kampanjer inför val, av FFC-medlemmarna är 83 procent av den åsikten. Merparten av de tillfrågade menar att den förra kampanjen kunde ha varit modigare än den var.

Löntagaren 1.11.2002 nr 9/02