– Det finns inga garantier för att det här konceptet leder till pension. Det är intressant med rörelse — en bestående situation är bara trygg, konstaterar Veijalainen sarkastiskt.

När han blickar tillbaka på sitt yrkesliv säger Jaakko Veijalainen att han hade tänk sig att leva på jordbruket och dess binäringar tills han upptäckte att familjejordbruket inte gav försörjning. Sitt första yrke fick han i lantmannaskolan och dessutom utbildade han sig till lantbrukssmed.

Mot slutet av 1960-talet återstod bara att ta sig till Helsingfors för att få bröd på bordet. Först jobbade han på byggen, men blev arbetslös och sökte sig då som gårdskarl/eldare till statens ämbetshus. På 1970-talet huserade statens ämbetsverk i över 30 byggnader i Helsingfors och största delen av dem hade kol-, ved- eller kokseldning.

– Det skulle ju vara varmt om morgnarna när tjänstemännen kom på jobb. Och trottoarerna snöfria. Då jobbade vi i två skift.

Ett eget hus fick han att ta hand om i Vallgård 1973, men flyttade redan 1976 till Träskända och blev gårdskarl på hushållslärarinstitutet där. Träskända erbjöd familjens små barn en lugnare omgivning än Vallgård i Helsingfors.

– På hushållslärarskolan fick jag tjänst med månadslön. Det betraktades som ganska fint på den tiden. Man såg det som en livstidstjänst och om jobben tog slut för en som var på månadslön i statens tjänst fick innehavarna lön på indragningsstat, d.v.s. ett system med upprepad ersättning.

Veijalainen trivdes i Träskända. Där fanns det mycket att göra. Genom området löpte 2,5 kilometer väg och gräsmattan omfattade fem hektar.

– Och över 200 damer som kommenderade, beskriver Veijalainen sin arbetssituation med glimten i ögat.

År 1982 valdes Veijalainen till förtroendeman på riksnivå inom dåvarande yrkesutbildningsstyrelsen och skolstyrelsen. Han blev tjänstledig, men hans tjänst slopades sedermera då skolan blev kommunal.

Statssektorn omvandlas

De statsanställda har drabbats av strukturomvandlingen inom förvaltningen. Skolor och inrättningar har privatiserats eller blivit kommunala. Samtidigt har medlemskåren inom Statsfacket krympt och en stor del av den riksomfattande förtroendemannens uppgifter har naggats i kanten.

Nu arbetar Jaakko Veijalainen som ämbetsverksmästare i utbildningsstyrelsens hus i Hagnäs i Helsingfors. Det mesta jobbet försiggår i postningen och på andra håll i huset. Sin yrkeskunskap som utbildad gårdskarl/eldare får han nytta av bara de få gånger utbildningsstyrelsens representationsbastu ska eldas. Förtroendemannen Veijalainen bevarar medlemmarnas frågor i telefon eller per e-post, ständigt på rörlig fot, än i postningen, än i lagret och någon gång t.o.m. i huvudförtroendemannens rum. Förtroendemannen med hela landet som sitt intresseområde har sina mest avlägsna medlemmar i Sameområdets utbildningscentral i Enare och sina närmaste medlemmar i de statsdrivna finskryska, franskfinska och Brunakärrs skolor.

Staten kämpar ständigt med trycket på att utlokalisera uppgifter. Jaakko Veijalainen vågar inte sia något om huruvida vare sig förtroendemannauppdraget eller jobbet som ämbetsverksmästare ger bröd på bordet fram till pensionen.

AINO PIETARINEN