Juhani Korkeamäki från Tammerfors har jobbat tjugo år i branschen, och han menar att arbetsgivarsidan inte ens har drivit sina egna intressen då de av kostnadsskäl har släppt situationen så här långt.

– Alarmklockorna borde ha ringt för länge sedan. Dagens praxis t.o.m. bromsar upp jobbet för då arbetsplanen ändrar av en eller annan orsak blir jobbet stående, i väntan på en ny beställning. Små justeringar kan man göra i armeringspaketen också på själva bygget, men för några större förändringar finns det inte ens verktyg numera, säger Juhani Korkeamäki.

Även om det skulle finnas en hydraulisk handsåg eller en grov böjtång på byggnadsplatsen så finns det inte tillräckligt av dem. Å andra sidan finns där nog överflödig teknik, såsom najomater, fastän najbygeln, som är ett handverktyg, alltid och i alla sammanhang fungerar bättre.

En najomat ryms inte i trånga utrymmen, säger Korkeamäki medan han för hand najar armeringsjärnen i grunden till ett nytt transportband för stock. Det är Yhtyneet Paperitehtaats såg i Juupajoki som byggs ut som bäst.

Om man dömer efter armerarens tal får man uppfattningen att det finns fler trånga utrymmen än öppna och rymliga. Och det gäller inte bara tekniskt och bokstavligen, utan attityder, löner och hela ackordmentaliteten.

Alla jobbar för underleverantörer

Juhani Korkeamäki, som flyttade från Jalasjärvi till Tammerfors 1974, har jobbat på byggen sedan 1969. Lika länge har han varit medlem i Byggnadsförbundet. I tjugo år har han jobbat som armerare.

Utöver att ackorden har spjälkats upp och tekniken utvecklats har det skett många förändringar under den här tiden. Inte minst har avlöningen och avtalspolitiken förändrats.

– Vi är alla skrivna hos underleverantörer. Man bollar oss mellan de olika byggena och det känns stressande att ha jobbet på hälft på flera ställen. Inte ligger det i arbetstagarens intresse, men frågan är om det ens gynnar arbetsgivaren, funderar Korkeamäki. Såsom mången annan skulle han hellre jobba för en huvudentreprenör och göra klart ett jobb innan man påbörjar ett annat.

Korkeamäki konstaterar att det är länge sedan armeraren hörde till eliten på byggarbetsplatsen, vad lönerna anbelangar. När det gäller löneutvecklingen talar han inte om euro eller procent, han bara konstaterar att de armerare som bygger broar har samma lön idag som för femton år sedan.

– Det finns inte ens ett avtal om montering av färdigt stål. Där arbetar man lätt efter den taxa som gäller nybörjare, trots att långt ifrån alla montörer är nybörjare i branschen, påpekar Korkeamäki. Han vet vad han talar om.

Hjälpkarlarna kan rädda yrket

De pågående trenderna har ordentligt snedvridit åldersstrukturen inom yrkeskåren. Genomsnittsåldern ligger kring 50, vilket betyder att det om 10–15 år inte finns några armerare kvar. Yrket kan räddas bara om arbetsgivarna och de som ansvarar för yrkesutbildningen ändrar sin attityd.

– Det finns helt enkelt inga unga människor på kommande eller tillhands, pausen har varit för lång. Förr lärde man sig yrket när man var hjälpkarl åt armeraren. Man lärde sig bättre så, än på någon kurs.

– Med dagens ackordpriser är det otänkbart att ta någon hjälpkarl, fastän det vore det bästa sättet att trygga branschens framtid, säger Korkeamäki. Han påminner om att det kommer att finnas järn i konstruktionerna så länge man använder betong. Och för närvarande känner man inte till någon teknik som skulle ersätta betongen.

Nya armerare är alltså inte på kommande. Men orkar ens de gamla armerarna bli kvar i jobbet till pensionen? Vanligaste och värsta yrkessjukdomen är slitage i rygg och knän, också slitage i höger axel är vanligt på grund av de upprepade najningsrörelserna.

– Också jag har rygg och knän i sådant skick att jag borde ha opererats för länge sedan. Men när ingenting annat hjälper än att lägga in proteser har man ansett mig för ung för den operationen. Innan jag går i pension borde man operera en gång till, men det går inte arbetsgivaren med på, säger armeraren Juhani Korkeamäki.

Hans ensamma arbete som enda armerare på sågbygget fortsätter, men inte länge till, för bygget ska snart stå klart.

Hannu Oittinen