Det yrkesmässiga byggandet av träskutor dog ut i början av 1950-talet. Järnet erövrade då skeppsbyggandet också för det minsta tonnagets del.

Men ännu under åren före krigen och strax efter byggdes det jakter och galeaser av trä i var och varannan skärgårdsby. Några av dem seglar ännu i nöjestrafik. Konsten att bygga skutor vandrade under århundraden från generation till generation som en naturlig del av skärgårdslivet. Ännu finns några åldrande skutbyggare kvar kapabla att föra kunnandet vidare.

Skutor på kommande

Byggandet av träskutor upplever något av en renässans. Entusiaster i de gamla skutbygderna har både restaurerat gamla skutor och byggt nya enligt gamla modeller. För närvarande byggs det jakter på Sveaborg (Alma) i Vålax, Borgå (Alexandra) och så Östersjernan i Lovisa. I mer yrkesmässig skala försiggår underhåll och bygge av träskutor på varvet i Sveaborg.

Det speciella med projektet Österstjernan i Lovisa är att man till det kopplat utbildning av timmermän specialiserade på skutbygge. Kuggomskolan har startat en ettårig utbildning för skeppstimmermän. Den teoretiska undervisning sker på skolan och den praktiska vid det provisoriska varvet invid saltbodarna i Lovisa.

För att bli antagen till kursen krävdes att man tidigare bekantat sig med träarbeten och är händig. Idealet är att man har en timmermanna- eller snickarutbildning i botten eller motsvarande arbetserfarenhet. Av de tio eleverna är en del unga som vill nosa på ett annorlunda yrke, en del äldre som söker omväxling eller tar ett mellanår.

Österstjernas akterstäv sysselsätter Joakim Lindholm och Juhani Holmström. Av de tre bjälkar som skall bilda stäven har de redan en på plats och håller på att passa in den andra. Joakim är lättmatros och har varit två år till sjöss.

– Jag sökte till kursen för att jag ville pröva på något annat. Att arbeta med händerna har alltid intresserat mej.

Efter kursen blir det väl att ge sig ut till sjöss igen funderar han.

– Om jag inte tar mönstring på Österstjernan, skrattar han.

Kompisen Juhani har jobbat inom reklambranschen med att montera och tillverka skyltar o dyl. Också han söker något nytt.

– Det är alltid bra att pröva på nya saker. Och båtar har alltid intresserat. Praktiskt arbete, gärna utomhus, det är vad jag vill ha.

Finns arbetsmarknad

I förpartiet träffar vi Tom Grönstrand, Christian Thesslund och Paavo Salminen. De fäster spant, vilka likt revben spretar upp från kölen. Det är ett precisionskrävande jobb. Spantet skall sitta tätt mot urgröpningen i kölstocken. De provar inpassningen, tar loss spantet igen och putsar litet med stämjärn och simshyvel, provar igen tills fogen är helt tät. Tålamodsprövande?

– Nåja, säger Tom lugnt. Åtminstone intressant.

Tom är erfaren timmerman, som också byggt båtar men då i plast. Skutbygget är en ny erfarenhet han vill pröva på.

– Kursen verkar lovande, menar han, chansen att vara med om ett skutbygge är inte något man vill missa.

För Paavo är året på skutbygget ett mellanår. Han är båtbyggare med eget båtbyggeri i Kotka.

– Det här är en intressant erfarenhet, konstaterar han. Skeppsbygge förhåller sig till båtbygge ungefär som timmermannaarbete till snickaryrket. Här är allt grövre, sker i större skala.

En framtid som skutbyggare känns inte helt främmande för Christian. Han har gått husbyggnadslinjen vid yrkesskolan och jobbat en tid som timmerman.

– Det är intressant att bekanta sig med skeppsbygge både i teori och praktik. Studera ritningar, läsa utslagstabeller och använda specialverktyg.

Enligt kursledaren Mikael Holmström finns det nog en liten arbetsmarknad för kunniga skeppstimmermän. Han arbetar till vardags på varvet i Sveaborg där de skutor som nu seglar i nyländska kustvatten vanligen servas. Han tror att det finns framtid för ett litet skuttonnage och att nya skutor ännu kommer att byggas för chartertrafik.

– Det ger ett växande behov av underhållsarbeten och med tiden också mer omfattande renoveringar av skutor.

Unik utbildning

Utbildningen är upplagd så att kortare teoriavsnitt varvas med praktiskt arbete. Man börjar från början med skeppskonstruktion och materiallära. Riggteori och en del marinhistoria ingår också. Genom praktisk inlärning är det dock man blir du med hantverket.

– Vi använder oss av klassiska, beprövade arbetsmetoder och konstruktioner, men brukar moderna eldrivna verktyg där det är rationellt, berättar Holmström, som tillsammans med Lasse Kiiski är ansvarig skeppsbyggare.

Initiativet till kursen kom från den förening som driver Österstjernanprojektet. Kuggom folkhögskola nappade gärna på, berättar projektkoordinator Nina Nybond. Det blev ett pilotprojekt som genomförs i samarbete med länsstyrelsen. Motsvarande utbildning finns veterligen inte annanstans i landet.

Utbildningen, som startade i augusti i år, är 1 årig (40 studieveckor). Redan nu finns det tankar på att bygga på den med ett år till. Det skulle vara naturligt eftersom byggandet av Österstjernan beräknas ta två år. Eleverna har möjlighet till studiestöd enligt de regler som gäller för folkhögskolor.

HANS JERN

Paketjakten Österstjernan seglade 1814 — 49 rutten Lovisa — Stockholm med passagerare och frakt, en Sverigebåt alltså. Resan tog då 3 — 4 dygn. Hon skiljer sig från de jakter (enmastade skutor) som fraktade sand och ved i kusttrafik genom ett mer smäckert utförande som gav bättre fart och seglingsegenskaper. Den Österstjerna som nu rekonstrueras har ritats upp av den kända båtkonstruktören Eivind Still från Jakobstad. Projektet drivs av en förening Österstjänan rf som kommer att ordna seglatser på Finska viken och Östersjön med jakten. Syftet med projektet är också att återuppliva något av den skeppsbyggnadskonst som funnits i trakten. Föreningens medlemmar kan delta i byggandet. Enligt planerna skall den nya Österstjerna stå klar sommaren 2004. I finansieringen av projektet deltar Lovisa stad, landskapsförbundet, kulturfonden samt sponsorer och enskilda donatorer.

Löntagaren 1.11.2002 nr 9/02