Jag har valt att skriva om hur viktigt det är att
kunna historien för att förstå nutiden. Valet är ingen slump utan beror på att jag
har haft möjligheten att läsa den del av FFC:s svenska sekretariats 80-års historik som
nu är skriven. Historiken blir färdig i höst då sekretariatet den 19 oktober fyller 80
år.
De löntagare som i slutet av 1800-talet började organisera sig fackligt var modiga
banbrytare. Nya vindar har alltid väckt hårt motstånd. Så var det också i den
fackliga verksamheten. Priset för att man anslöt sig till facket kunde vara avsked från
arbetsplatsen och ut från tjänstebostaden. Så grovt går det inte till idag tack vare
de olika arbetslivslagar som skyddar arbetstagaren och som facket har jobbat hårt för.
Men det finns tyvärr ännu arbetsplatser där arbetsgivaren bedriver en fientlig politik
mot fackföreningsrörelsen och de fackanslutna. Det förekommer att arbetsgivaren
påpekar för den nyanställda att "här hos oss har vi inte brukat blanda in facket
i våra angelägenheter". Vanligtvis sker detta mellan fyra ögon så det inte finns
vittnen.
I dag kämpar fackavdelningarna och lokalorganisationerna för att få deltagare till
möten och kurser trots att de yttre förhållanden oftast är de bästa möjliga med
kaffe, dopp och goda mötesutrymmen. Efter inbördeskriget, när nytt liv blåstes i
fackavdelningarna, kunde det vara svårt att få ett möte ordnat. Det fanns inte plats:
"inte ens landsvägen kunde användas, ty den hörde till herrgården." Men på
ett eller annat vis höll arbetarna sina möten, fackavdelningarna blev allt fler och fick
mera medlemmar. Hungern tvingade arbetarna att organisera sig då det stod klart för var
och en att ensam kunde ingen driva igenom förbättringar i lönen eller arbetsvillkoren.
Det var kanske lättare för en arbetare i början av 1900-talet att förstå
betydelsen av att ansluta sig i facket eftersom det fanns uppenbara orättvisor på
arbetsplatsen. Under det senaste seklet har det skett en hel del förbättringar i
arbetslivet — tack vare de fackligt aktiva som trott på sin förmåga att få
förbättringar till stånd genom att arbeta för detta tillsammans. Genom att fackligt
aktiva orkat kämpa för sin sak har vi nu många arbetslivslagar — och framför allt
kollektivavtal som garanterar minimivillkor för arbetarna i så gott som alla branscher.
Men om vi inte gemensamt fortsätter med det fackliga arbetet, som våra förfäder
startade i början av 1900-talet, föreligger en risk att marknadskrafterna tar över.
Förbättringarna och utvecklingen i arbetslivet beror på oss själva. Orkar vi kämpa
och tro på vår sak? En god början är att var och en av oss ser till att
arbetskamraterna är fackanslutna, att vi väljer förtroendemän på arbetsplatsen, att
vi går på fackavdelningsmöten och att vi är aktiva inom vårt eget fackförbund.
