Rubriken är givetvis alltför krävande för att avhandlas i en kort kolumn, men jag vill ändå utmana läsaren till att fundera lite grann över saken. Ordet globalisering förekommer i tid och otid och förväxlas i regel med begreppet internationalisering. Globalisering är emellertid lite mera svårbegripligt.

Globaliseringen griper in i våra liv vare sig vi vill det eller inte. Man kan kanske förstå skillnaden mellan internationalisering och globalisering om man betraktar skillnaden mellan ett valutasystem med många europeiska valutor som vi hade förr och ett system med en enda gemensam valuta som euron. I ett system med många valutor märkte vi normalt inte ens det internationella valutasystemet. När vi själv så önskade kunde vi emellertid gå till valutaväxlaren och växla till oss utländska, märkväl utländska, pengar. I eurosystemet har det utländska blivit inhemskt, och ständigt närvarande i form av sedlar och mynt i våra plånböcker. Euron är alltså inte internationell utan "global" för de länder som är med. Hängde du med? Poängen är att gränsen mellan inhemskt och utländskt suddas ut, och det är just det som är globaliseringens väsen.

Förr var vi bara uppdragsgivare åt någon annan som utförde förmedlingsjobbet på den internationella arenan. Jag tänker på sådana proffsförmedlare som posten, telefonväxeln, kuriren, diplomaten, importfirman, resebyrån, valutaväxlaren, bankgirot osv. De har alla fått helt nya roller nu när folk börjat agera själva och direkt.

Om jag själv kan ringa upp Li Ling i Kina eller Pedro Gonzales i Brasilien och tala med dem direkt, eller skicka mail och få svar omedelbart är det naturligtvis en fullständigt ny situation jämfört med 1800—1900-talet som var internationalismens tidevarv.

Samtidigt har vi världen i våra vardagsrum och därmed i våra sinnen. Medierna har en helt avgörande roll i sammanhanget. Tillgången till starka mediebilder av våld i mellanöstern eller på hemmaplan, bilder av härliga sandstränder i Västindien eller Thailand, av sport- och andra evenemang i olika delar av världen. förändrar hela tiden sakta vår verklighetsuppfattning.

Samtidigt smyger sig världen på oss köksvägen via olika avtal som jämnar vägen för nya regler och lagar. EU är en nivå, världshandelsorganisationen WTO en annan.

Så småningom förändras hela världens lagar och regelverk så att de motsvarar den nya situationen med en allt mera rörlig befolkning som är allt bättre underrättad om hur det är i andra länder.

Många kämpar emot detta och tycker det är dåligt och rent av farligt. Jag vet inte, det är inte mycket vi kan göra för att stoppa själva globaliseringsprocessen. Det vore nog som att försöka ta ner månen.

Det vi KAN GÖRA är emellertid att verka för att det nyss nämnda globala regelverket inte utformas enbart enligt fåvälde och privata vinstintressen utan humant och välfärdsriktigt; att global produktion och distribution av medievåld försvåras (vem behöver Hannibal Lecter?); att fackföreningar får verka fritt; att alla har tillgång till mat, hälsovård och utbildning osv. Kom ihåg, slutligen, att en global välfärdsstat inte behöver vara mera utopistisk än vad en nordisk välfärdsstat föreföll vara under 1800-talet.