Bästa
soffpotatis, ni får ursäkta krönikör Uggeldahl. På sistone har jag haft så fullt upp
med de mediapolitiska (usch, fult ord) dribblingarna att jag varken hunnit se på teve
eller lyssna på radio.
Som om det vore så himla farligt. På det här viset hinner man se parvlarna längre
än en kvart per dag (vilket lär vara medeltalet för familjens gemensamma stunder i
dagens Suomi-Finland). Dessutom vore det ju märkligt om inte Runda radions nedrustning
så småningom började ge fyrkantiga resultat. Det vill säga att programmen blir så
eländiga att man med gott samvete kan hoppa över dem.
Ett av de senaste offret i kostnadsjakten är Radio Extrems Åbo-redaktion. Personalen
skars ner — "tilfälligt", som det heter — och består nu av futtiga
två och en halv personer.
Extremisterna är förstås ett lätt offer efter den senaste lyssnarundersökningen
som visade att man tappat massor av lyssnare. Inte minst bland de svårflirtade
juniorerna, i åldersgruppen 9—24 år.
Så vad gör Annika Nyberg-Frankenhaeuser, chiefen för den finlandssvenska radion, jo,
hon går ut med beskedet att Radio Extrem i fortsättningen ska satsa ännu hårdare på
den yngre publiken.
Det låter förstås jättekiva, men i verkligheten handlar det om att ytterligare
nedmontera kanalen — att förvandla hela skräpet till en jukebox enligt modellen:
skicka ett textmeddelande så spelar vi. Tjosan, hejsan.
Det här säger Nyberg-Frankenhaeuserskan inte, men man behöver bara kika på
kommentarerna i lyssnarundersöknigen för att se åt vilket håll det barkar:
"Mindre prat, mera musik". "En radiostation där man spelar bra musik (hit
music only). "Ge oss Kiss FM på svenska".
Att kanalen bland något äldre lyssnare, 25—34 åringar och äldre, fått mera
lyssnare kvittar. Underförstått: eftersom ni envisas med att lyssna på oss tänker vi
slänga ut er en gång för alla. Vi tror på Marknaden (läs: tio-i-topp -musiken), inte
på smartsnacket och kvaliteten.
Rundradioledningens snilleblixtar slutar inte här. Den nya given är att
råddaktörerna ska börja hiphoppa mellan radio och teve, göra både dittan och dattan.
Nåväl, alla som någon gång försökt sig på mediabranschen vet hur knepigt det är
att göra två separata versioner av en och samma juttu.
Jag är illa rädd att det inte är endast ärade redaktörer som drabbas av
hjärtsvikt. Eller vad säga om en framtid med hörspel i TV-format och vice versa?
Det sorgliga i denna "diskussion", ett hopkok av nödlösningar och
halvmesyrer, är att ingen är redo att peka ut Kejsarens nya kläder: att vi på
finlandssvenskt håll inte har resurser — varken ekonomiska eller intellektuella
— att serva en teve- och två FULL SERVICE-radiokanaler.
Vi måste börja prioritera — inom och mellan medierna. Vad gäller Radio Extrem;
varför inte i stället höja ribban (så att även vi medelålders barnrumpor — utan
behov av radiodoktor och kaffekvarnsjoller — får ett hem) slänga ut glinen och
välkomna dem tillbaka först när de insett att radio kan vara annat än tio-i-topp. På
svengelska.
Men det får man förstås inte säga. Så glöm var ni läste det (och invänta den
journalistiska konkursförklaringen).
Krister Uggeldahl
