ANITA SPRING

  Det sägs att det inte lönar sig att se i backspegeln, men trots allt är det nyttigt ibland. Nu har vi firat att FFCs svenska verksamhet fyllt de 80 och också tagit oss en titt i backspegeln med hjälp av den intressanta boken Annorlunda, men ändå lika som berättar om fackets svenska historia. Visst får man både krafter och motivation att gå vidare och utveckla det svenska verksamheten när man läser historiken. Ett speciellt tack till Christina Nordgren-Siivonen som på ett så intressant sätt beskrivit vår verksamhet; må historiken nötas i läsarens händer.

Ett stort tack också till er alla aktiva på arbetsplatserna, i fackavdelningarna, i lokalorganisationerna, i förbunden, på FFC och i svenska sekretariatet för era stora och betydelsefulla insatser som hållit FFC:s svenska verksamhet levnadskraftig och mångsidig.

FFC:s ordförande Lauri Ihalainen sade på presskonferensen med anledning av 80-årsjubileet att det är viktigt att FFC förblir tvåspråkigt samt att FFC förbinder sig att erbjuda den svenskspråkiga medlemskåren service också i framtiden. Ihalainen konstaterade att den nya språklagen som träder i kraft vid årsskiftet påverkar medborgarorganisationernas verksamhet, inte endast myndigheternas. Uttalandet ger en stark ryggrad att stöda oss på då det gäller FFC:s svenska verksamhets framtid. Vi är glada över Ihalainens yttrandet.

Hur tolkar man undersökningar och till vems fördel?

I dagarna har man kunnat läsa om hur man från olika håll angriper facket och ifrågasätter dess betydelse och rätt att sköta arbetstagarnas intressebevakning. Valitut Palat (Det Bästa) publicerade i slutet av september en undersökning om hur finländare ser på fackföreningsrörelsen och dess ställning. Enligt Valitut Palats egen tolkning — som uppriktigt sagt är märklig — visade undersökningen att intresset för facket och fackanslutning avsevärt minskat. Valitut Palat gjorde en liknande undersökning för 10 år sedan och förutspådde då att rörelsen är dödsdömd. Undersökningen nu i höst visar bl.a. att 69 procent av hela folket tycker att fackets medlemskap ger trygghet. Det sätt på vilket Valitut Palat tolkat siffrorna kan inte ses som annat än en attack mot fackföreningsrörelsen.

FFC har redan i åtta år följt upp hur finländare värdesätter facket och hur värdesättningen har utvecklats. Undersökningen, som publicerades i oktober, visar att också denna höst uppger två av tre finländare (65%) att hon/han värdesätter FFC mycket eller ganska mycket.

Det finns förstås undersökningar och undersökningar, likaså tolkningar och tolkningar, men man borde inte kanske utan kritik tro på allt som skrivs och tolkas.