Alarmklockor

  Den ekonomiska gråzon som förekommer i restaurangbranschen uppvisar tydliga tecken på organiserad brottslighet. Kriminella ligor upprätthåller ett flertal restauranger som används för penningtvätt. Betecknande för denna gråzon är att krogarnas ägarförhållanden är vaga. Korsägande och bulvaner ligger ofta bakom då man börjar utreda ägandet. Ägare på pappret kan vara t.ex. barn, makar och släktingar.

– Grå ekonomi inom restaurangbranschen förekommer i små restauranger och pubar och är ett storstadsfenomen. När man börjar nysta upp till exempel de anställdas lönetillgodohavanden upptäcker man att inte bara löner utan också skatter, socialavgifter, pensionsavgifter liksom alkoholskatter och olika tillstånd är obetalda och arbetslistor existerar inte. Brottsliga pengar handlar också om försäljning av illegal tobak och alkohol, konstaterar ansvarige avtalssekreteraren, juristen Nikolas Elomaa på Servicefacket. Han ansvarar för avtalsverksamhet och näringspolitik inom restaurangbranschen.

Det senaste nya är att man tar in stora vinlaster från andra EU-länder för s.k. eget bruk och säljer vinet i restaurangerna.

De organiserade brottslingar som på det här sättet har etablerat sig i restaurangbranschen är enligt Elomaa helt igenom finländska och deras syfte är ofta penningtvätt.

– Den farligaste länken på gång nu är ändå östmaffian och här rör det sig om både narkotika och prostitution.

Illegal arbetskraft har ännu inte blivit ett så stort problem inom restaurangbranschen som på byggena men i framtiden väntar sig Elomaa att det blir vanligare åtminstone inom städbranschen.

Oklarheter och brott hopar sig

Den grå ekonomin inom restaurangbranschen uppskattas omsätta omkring 300 miljoner euro årligen. De stora kedjorna har enligt Nicolas Elomaa nära nog rena papper för i dem är det betydligt svårare att undanhålla pengar från kassan. I små krogar är det däremot rätt enkelt att stoppa undan pengar och det är också i dem det förekommer illegal sprit och tobak.

Fokus i det s.k. Virke-projektet som är ett utvecklingsprojekt olika myndigheter emellan ligger nu på restaurangbranschen, berättar Elomaa. Servicefacket har arbetat enträget tillsammans med arbetsgivarförbundet för att få bort den grå businessen från restaurangbranschen. Elomaa lovordar också Byggnadsförbundet för dess aktivitet för att avslöja svartjobb. Den har för sin del lett till att myndigheterna har vaknat och ökat övervakningen. Ändå är resurserna alltjämt alltför små, menar han.

– Servicefacket kan inte som förbund göra särskilt mycket för att motarbeta den grå ekonomin, men vi har börjat meddela myndigheterna om alla misstänkta fall vi uppdagar.

– Våra misstankar vaknar i allmänhet när vi börjar utreda arbetstagarnas lönetillgodohavanden. När t.ex. den utskänkningsansvariga inte har fått de tillägg som hör till ansvaret märker vi att ansvaret inte är tillbörligt fördelat och då finner vi ofta också andra brott mot alkohollagen. De obligatoriska arbetsturlistorna lyser också ofta med sin frånvaro. De här fungerar som alarmklockor och bakom dem finns alltid också andra oegentligheter.

En del brott som förekommer i branschen kommer fram då de anställda delger Servicefacket sina misstankar eller då företag tar kontakt med arbetsgivarförbundet. I synnerhet på små orter händer det ofta att ett företag anmäls av ett annat företag men på stora orter drunknar de i massan.

Lagar på lappländskt vis

De etniska restaurangerna har enligt Nicolas Elomaa helt oförtjänt utpekats som den stora syndabocken. Det är ändå sällsynt med problem i dem. I lunchrestauranger är det svårare att gömma undan pengar för beskattaren än på små pubar där alkoholskattens andel är stor.

Det är lätt att grunda ett företag i restaurangbranschen och det finns ett stort utbud på lämpliga lokaliteter. Frestelsen är stor. Största delen av problemen förekommer i små restauranger. I Lahtis har det förekommit en hel del problem och i Uleåborgstrakten har man länge haft en prisspiral som inte är sund. Myndigheterna har nu Uleåborgskrogarna under sträng uppsikt.

– Man kunde önska sig en motsvarande myndighetsaktivitet på annat håll också. Myndigheternas intresse varierar storligen och Lappland är ett kapitel för sig.

– I Lappland säger man att man följer Finland lagar när de är vettiga. Alla bestämmelserna bryr man sig inte om att följa men det ser också myndigheterna långt mellan fingrarna med. Men absolut sett rör sig de stora svarta pengarna i södra Finlands städer.

Kunderna har svårt att se om en restaurang rör sig i ekonomins gråzoner. Men om man får en pizza för två euro kan man redan ana att det inte i längden är möjligt att uppfylla alla förpliktelser till punkt och pricka. Och visst lägger kunden märke till om det inte säger klirr i kassan och inget kvitto syns till. Då går ofta pengarna förbi kassaströmmen och skattebjörnen.

– Kundövervakning är nog svår i branschen, medger Elomaa och konstaterar att han i högre grad litar på att fiffel avslöjas av de anställda och av myndigheterna.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA

    Löntagaren 2.4.2004 nr 3/04