Byggnadsförbundet i Sverige räknar att mellan 5 000 och 10 000 svartjobbare har importerats från Baltikum sedan år 2000.

Balterna har stora drömmar men låga löner. Svenska och finska bemanningsfirmor stoppar undan mellanskillnaden mellan fakturerat och utbetalt i sina kappsäckar och flyger till Thailand för att njuta av livet.

En svensk byggnadsarbetare kan gott och väl jobba vecka efter vecka på samma arbetsplats som svartjobbarna utan att fästa minsta uppmärksamhet vid sakerna tillstånd.

Grå "bröder"

Mikael och Andres har svartjobbat i tjugo år utan att bli ertappade. De har arbetat på byggen i Stockholm, Göteborg och Malmö.

– Ända fram till maj i fjol kunde vi själva välja var vi ville jobba. Nu går det inte längre. Det är bra om man lyckas få jobb för två veckor framöver, berättar Mikael och Andres.

Jobb får de baltiska karlar som säljer sig billigt och låter sig utnyttjas.

– På varje lite större bygge finns det unga killar från Lettland eller Estland som jobbar så billigt att vi omöjligt kan konkurrera med dem. Jag talade med en av dem som sade att han får 50 kronor (5,38 euro) i timmen, bor i en barack och betalar för resor och mat själv.

– Vi förtjänar 120 kronor (12,90 euro) i timmen och vi får använda firmans bil och får gratis bensin.

De två männen menar att nykomlingarna inte är yrkeskunniga.

– Visst hålls hammaren i näven men vad övrigt är … För dem är det också helt främmande material som används på byggena, berättar Mikael.

Vardera är bekymrade och upprörda. Ingendera vet var nästa arbetstillfälle ska yppa sig. Före den nuvarande arbetsplatsen jobbade Mikael på Arlanda flygfält. För tillfället är framtiden helt oviss.

– Det företag som jag har fått mina jobb genom har gått i konkurs och ägaren badar i 5,7 miljoner kronor (0,61 miljoner euro)någonstans i Thailand.

Mikael är väl medveten om att den summan innehåller hans och många andras pensions- och socialpengar. Hans sits är svår också för att han börjar bli till åren och han har inte fått ihop ett korvöre i pensionspoäng.

Till råga på allt skadades hans vänstra hand svårt på ett svartjobb.

– Inte kan man gå och be om ersättning när det inte finns något papper på att det var en arbetsolycka, konstaterar Mikael.

Negativ miljonär

Niklas har varit bl.a. Mikaels arbetsgivare — på pappret. Nu är Niklas en s.k. negativ miljonär vars affärskumpan snodde 5,7 miljoner (0,61 miljoner euro) och stack till Thailand.

– Dumhet straffar sig alltid och för stor dumhet borde man få ett ordentligt straff, säger Niklas.

Han visar upp ett brev från skattebjörnen där han ombeds vänligen betala en 1,2 miljoners (0,13 miljoner euro) skatteskuld inom två veckor.

– Jag höll på att svimma när jag fick brevet. Skattebjörnen hade kommit firman på spåren och jag satt anhållen i två dygn. Under tiden hann den verkliga boven undan.

– Företaget verkade i tre år. Under det sista året använde vi i huvudsak letter för vi fick dem billigt, berättar Niklas.

Framför sig har han nu rättegång för skattebedrägeri och en fängelsedom på minst fem år.

Niklas avslöjar hur den grå arbetskraften finner sin väg till Sverige:

– En stor byggnadsentreprenör får en beställning. Den lejer ett par underentreprenörer och de i sin tur lejer ett par bemanningsfirmor som ser till att tidtabellen håller och socialavgifter och skatter kan undvikas. Åtminstone på stora byggplatser får man tips om myndighets- och andra inspektioner på förhand och då hinner svartjobbarna gå under jorden.

Niklas tror att det blir allt vanligare med grå arbetskraft från utlandet. Kanske balternas andel minskar en aning men efter dem står peruanerna, chilenarna och rumänerna i kö. Priset på arbete minskar, "dyra" svenskar och finnar vill man inte ha.

Hederlig arbetare

Mats representerar de s.k. hederliga fackanslutna arbetarna och också han är orolig.

– Bruket av svartjobbare har ökat till den grad att man nu för första gången är rädd på riktigt att bli utan jobb. För ett par år sedan var det omöjligt att veta vilka av killarna på bygget som jobbade svart och vilka som inte gjorde det. Finnar misstänkte man alltid, men största delen av dem arbetade helt lagligt medan de ohederliga flyttade till Norge, berättar Mats.

Själv har han enstaka gånger jobbat svart i Norge men när han blåstes på lönepengarna flög drömmen om de stora pengarna i samma svep.

– Jobbarna från Baltikum talar inte mycket med oss. De håller sig till varandra bl.a. för att de inte kan språket och för att arbetstakten är hård. Det kan finnas hundratals av dem på samma bygge. Förbundet uppdagade nyss 133 balter på ett bygge i Skåne där de förtjänade trettio kronor i timmen.

– Det är skrämmande det här, för det påverkar ju oss hederliga arbetare. Vem av oss vill jobba för syns skull? Vi förtjänar omkring 130 kronor (13,98 euro) i timmen. Lägg till de 0,47 procent socialavgifter och 12,5 procent semesterersättningar som arbetsgivaren ska punga ut, så inte bådar det gott!