På små arbetsplatser råder det i bästa fall en god anda där alla jobbar för samma mål. I värsta fall är de rena problemnästen, där relationerna är inflammerade, arbetarna hotade och styrda genom förödmjukelser. En majoritet av finländarna arbetar på små arbetsplatser med mindre än trettio anställda. Hälften av medlemmarna i FFC-förbund arbetar på små arbetsplatser. Cirka en fjärdedel av medlemmarna har arbetsplatser med mindre än tio anställda. Det är just dessa små arbetsplatser som har ökat mest under de senaste tio åren.

Ur fackets perspektiv är de små arbetsplatserna problematiska, för deras anställda är oftare än på stora arbetsplatser utom räckhåll för fackförbunden. År 2000 hade bara varannan arbetare för företag med under 30 anställda en förtroendeman på sin arbetsplats. Samtidigt som de små arbetsplatserna blir fler täcker förtroendemannasystemet allt färre. Inom FFC och förbunden har man börjat utreda hur man bättre än hittills ska kunna svara på den utmaning som de små arbetsplatserna innebär.

– Problemet på små arbetsplatser är att ingen kommer och erbjuder arbetarna ett medlemskap i facket och den anda som råder där främjar inte en facklig organisering, säger FFC: s forskningssekreterare Jyrki Helin.

Han är bekymrad över att allt fler unga kommer in i arbetslivet via små arbetsplatser som sannolikt saknar förtroendeman.

Helin har nyss färdigställt en utredning som bygger på intervjuer med arbetare, arbetsgivare och fackliga ombudsmän. Han sökte svar på hur intressebevakningen sköts på de små arbetsplatserna. Utredningen är ett led i ett större projekt för att utveckla intressebevakningen på små arbetsplatser.

Inga kontakter till facket

Jyrki Helin stötte på samma problem som fackförbundens distriktsfunktionärer. De värsta arbetsplatserna är helt onåbara för fackföreningsrörelsen. De praktiska erfarenheterna har ändå gett förbundens distriktsfunktionärer vissa idéer om hur man kunde få med också de små arbetsplatserna i fackets intressebevakning.

Livsmedelsarbetareförbundets distriktssekreterare i Mellersta Finland Hannu Koskinen presenterar sig som förtroendeman för ett fyrtiotal arbetsplatser. Han är mest sysselsatt av frågor som gäller hur kollektivavtalen ska tolkas. Också indrivningen av lönetillgodohavanden hör till vardagen. Koskinen tror inte att det är lätt att få folk på små arbetsplatser att välja förtroendeman.

– Förtroendemannavärvet är så förpliktande. Själv har jag försökt se till att det finns åtminstone en kontaktperson på arbetsplatserna som kan förmedla information från förbundet.

Servicefackets distriktssekreterare i sydvästra Finland Outi Rannikko säger att de enskilda arbetarna tar direkt kontakt med förbundet då det uppstår problem.

– Det finns en vilja att organisera sig fackligt men tyvärr ofta först i det skedet då problemen är ett faktum. Fackligt medlemskap är inte längre en självklarhet.

Rannikko har lagt märke till att arbetsgivaren på små arbetsplatser ofta öppet rekommenderar arbetarna att ansluta sig till den privata YTK-kassan som erbjuder arbetslöshetsskydd men inte driver arbetarnas intressen.

Arbetarna vågar för sin del inte berätta ens för arbetskamraterna om de är medlemmar i facket.

Bjud aktivt ut medlemskap

Jyrki Helin har i sin utredning också samlat olika metoder som kan hjälpa fackförbunden att bättre än hittills komma i kontakt med arbetarna på små arbetsplatser. Han listar exempelvis att fackavdelningarna och FFC: s lokalorganisationer kan få en aktivare roll i medlemsrekryteringen och att man anställer en ombudsman som reser runt och organiserar folk på de små arbetsplatserna. Inom Servicefacket har man prövat ett system där fackavdelningens aktiva går runt på små restauranger och krogar om kvällarna och erbjuder de anställda att bli medlemmar i facket. Ett system med regionala förtroendemän har man också prövat i förbunden men med magra resultat: arbetsgivarna släpper inte ens in en person på arbetsplatsen som arbetar för någon annan i samma bransch.

En stor utmaning för fackförbunden och deras a-kassor är generationsväxlingen i arbetslivet och de allt vanligare atypiska anställningarna.

Det måste bli lättare att skriva in sig i facket. Var ska t.ex. en korttidsarbetare organisera sig som har sina snuttjobb i olika branscher, frågar Jyrki Helin.

Han menar att facket borde göra sin verksamhetskultur mer serviceinriktad.

– På små arbetsplatser finns det en stor efterfrågan på en betjänande fackföreningsrörelse som bjuder sina tjänster åt både arbetarna och arbetsgivaren. Arbetsgivaren bryter inte alltid medvetet mot bestämmelserna i kollektivavtalet utan det handlar ofta om okunskap.

Man har talat mycket om fackförbundens rätt att väcka talan i samband med utländska arbetares arbetsvillkor men denna rätt är lika viktig för alla arbetare.

Rätten att väcka talan skulle förbättra speciellt arbetarnas ställning på små arbetsplatser och öka deras mod att organisera sig fackligt, säger Helin.

PIRJO PAJUNEN

Inte heller arbetarnas fackliga anslutning har man några siffror på, för fackligt medlemskap är något man håller tyst om inför de övriga. Arbetsgivaren rekommenderar medlemskap i den privata YTK-kassan.

Förbundets funktionär har ett flertal gånger fått slåss för arbetarnas lönetillgodohavanden. Det har rört sig om stora summor som har uppstått bl.a. därför att lönerna har legat under nivåerna i kollektivavtalet.

För en tid sedan brottsanmälde funktionären bageriet då det framgick att arbetsgivaren hade installerat en övervakningskamera utan de anställdas vetskap.

Förbundets funktionär menar att det är omöjligt att få en förtroendeman på en sådan här arbetsplats och egentligen hoppas han att ingen ens vill bli det. En förtroendeman skulle ha det alltför svårt, och troligtvis skulle arbetsgivaren frysa ut honom totalt ur arbetsgemenskapen.