. vane.jpg (302 bytes)

kolumnen.jpg (2731 bytes)

Mirja Janérus

Mirja Janérus

Grundlagsreformen syns
i vardagen

pune.gif (67 bytes)  Den nya grundlagen trädde i kraft för snart fem år sedan. Troligen är det rätt få medborgare som stannat upp för att tänka på ändringens betydelse för det egna livet. Det som då för fem år sedan tillkom var att vi nu har även de sociala rättigheterna inskrivna i grundlagen. Någon ändring av de sociala rättigheternas innehåll innebar grundlagsändringen inte, men väl krav på större tydlighet i reglernas utformning.

I den nya grundlagen finns en paragraf som förorsakat en hel det reformkrav, nämligen paragraf 80, som begränsar möjligheterna att med förordning — som kan utfärdas av regeringen — ändra grunderna för individens rättigheter och skyldigheter. Enligt grundlagen bör detta ske genom lagändring som kräver riksdagsbeslut. Bestämmelsen har lett till genomgång speciellt av sociallagstiftningen. Följden har varit att vi förutom den stora substantiella reformen av pensionslagstiftningen från början av det här året också fått en omskriven sjukförsäkringslag. Senare under året kommer en ny lag om FPA:s rehabilitering och rehabiliteringspenningsförmåner som ersätter de tidigare skilda lagarna och gör lagen tydligare och bättre genomskinlig. Och under arbete är ännu omskrivningen av Folkpensionslagen.

Avsikten med det rätt omfattande arbetet med dessa lagar har varit att få inskrivet i lag alla rättigheter som tidigare funnits i förordningen, och att också annars göra lagarna mera lättförståeliga och genomskinliga. Avsikten var alltså inte att göra några ändringar i själva rättigheterna, men en del mindre sådana gjordes ändå. Till en del var det fråga om att skriva ner i lagen den gällande tillämpningspraxisen. Man kan alltså säga att grundlagens krav medfört en förbättring av individens möjligheter att veta sina sociala rättigheter och skyldigheter. Därmed förbättras även jämlikheten inför lagen.

För att konkretisera det kan man som exempel ta det fall då en arbetare går på rehabilitering så att rehabiliteringen delvis sammanfaller med semestern. Hittills har det varit fråga om tolkning huruvida man är berättigad till rehabiliteringspenning samtidigt med semesterlönen. I förslaget till den nya lagen stagas att rehabiliteringspenning skall utbetalas även när mottagaren samtidigt har rätt till semesterlön eller motsvarande. Då vet man villkoren och kan fatta sina beslut enligt det.

Arbetet med reformering av dessa lagar har skett utan att media har brytt sig om dem. Ändå kan man säga, att betydelsen av detta arbete ’i det tysta’ inte är av ringa värde. Det är viktigt för jämlikheten i samhället att lagarna är skrivna så att gemene man förstår vad det står i dem. Internet har medfört att lagar och kortare tryckalster har blivit mycket mera tillgängliga. På internet hittar man tämligen enkelt allt det man i olika situationer behöver. Och vi har också våra bibliotek. Där har man tillgång såväl till lagböcker som till internet. Visst finns det ojämlikhet kvar i samhället vad gäller kunskaper och möjligheter att skaffa dem, men ojämlikheten minskar hela tiden. Och facket har sin roll: att hjälpa folk hitta fram till kunskapens källor av olika art.

Skribenten är
socialpolitisk sekreterare
på FFC

Löntagaren 4.2.2005 nr 1/05

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)