Trots att denna Servicefackets aktiva och ordförande för den fackliga lokalorganisationen i Kouvolatrakten har smultit in i fackets verksamhet och funnit sina egna påverkningskanaler, underskriver hon än i dag mycket av det hon kritiserade för tre år sedan.

– Facket verkar i det fördolda och det erbjuder inte tillräckligt med konkreta aktiviteter. Också de unga är intresserade av att driva sina egna intressen och av den fackliga verksamheten, men de hittar liksom inte hit. Det är sant att det brister i informationen.

– Och fackets byråkrati skrämmer direkt bort medlemmarna – i synnerhet om den är det enda samtalsämnet. Vem är intresserad av möten för mötenas skull? Vi aktiva måste kunna berätta hur man på riktigt kan påverka och hur man verkar för sina mål. Sak och innehåll, verklig intressebevakning, får också medlemmarna på fältet att förstå att mötena inte är annat än medel för att nå sina mål, påminner Katja Airaksinen.

Katja Airaksinen ville inte slopa några nivåer i den fackliga organisationen, men hon vill utveckla dem. Också byråkratin försvarar sin plats som kanal för verksamheten. Man måste bara kunna hantera den rätt.

Mervärde för medlemsavgiften

Katja Airaksinen hade en uttalad vision om att utveckla arbetet i lokalorganisationen och hon har lyckats med det. Den fackliga lokalorganisationen i Kouvolaregionen grundade tillsammans med stadens ungdomsväsende webbkaféet Majakka (Fyren) i stadens centrum. Det är ett aktivitetscentrum där kunderna har tillgång till elva datorer med snabba internetförbindelser. Dessutom kan man läsa dagstidningarna och förbundens tidningar där. Ytterligare erbjuder platsen information om utbildningsmöjligheter och lokala evenemang.

– Det här ger fackavdelningarna i trakten ett stort mervärde. Medlemmarna i de större förbunden här får gratis webbförbindelse som förmån för den medlemsavgift de betalar. Det är fackavdelningarna som bekostar sina medlemmars webbförbindelse. De övriga kunderna betalar en förmånlig bruksavgift, för det är inte meningen att vi ska bli rika på den här verksamheten.

– En av Servicefackets unga var här med en kamrat för att läsa sin e-post och surfa på nätet. Det ledde till att också kompisen skrev in sig i fackavdelningen.

Kaféet sysselsätter några personer och dessutom finns här praktikanter och prao-elever som samtidigt får bekanta sig med fackets verksamhet, som skolorna inte berättar särskilt mycket om.

Den fackliga verksamheten får inte vara så gravallvarlig, menar Katja Airaksinen. I Kouvola har man efter den traditionella 1 majfesten arrangerat en familjefest. Den samlade förra året familjer till trevlig samvaro, och man ämnar upprepa evenemanget det här året. Också i övrigt försöker man i Kouvola samla människor till gemensamma aktiviteter och de drar till sig också de unga.

Styrelsens uppgifter

I Kouvola lokalorganisation avlöser utmaningarna varandra. Alla styrelsemedlemmar har fått klart definierade uppgifter och ansvarsområden. Det behövs inte ordförande, sekreterare eller övriga medlemmar för att mötespraxis kräver det, utan för att få saker och ting att löpa.

– Var och en av oss har tydliga arbetsuppgifter, en ansvarar för intressebevakning, en annan för utbildningsfrågor, en tredje för evenemang osv.

– Vår vision 07 är inte helt genomförd ännu. Den aktuella utmaningen gäller att hitta gemensamma utrymmen för fackavdelningarna och andra aktörer. En gemensam mötesplats vore vettigt, och då kunde också webbkafét finnas med på ett hörn. Vi har inte funnit ett lämpligt utrymme än. Vi har också lekt med tanken på att göra en tidning som skulle gå till varje hushåll.

– Ett viktigt mål för intressebevakningen är att få till stånd ett funderande nätverk av förtroendemän. Nätverket skulle fungera som stöd för förtroendemännen i regionen. Den här processen är på gång och för närvarande samlar vi in kontaktuppgifter, berättar Katja Airaksinen.

Arbetsplatsernas egen representant

Airaksinen sitter med i Servicefackets representantskap. Hon betonar att hon är vald uttryckligen för att företräda arbetsplatserna i regionen och att hennes plikt är att föra fram lokala målsättningar.

– Egentligen skulle jag gärna ta emot ännu fler kontakter från arbetsplatserna. Det är jag som är länken som för saker vidare till förbundet. Gärna skulle jag se att både fackavdelningar och förtroendemän skulle ta flera initiativ.

– Det är inte lönt att stå på arbetsplatserna och klaga, om man inte ens har försökt föra saker vidare. Jag tycker att man ska ta ut allt man kan av medlemsavgiften. Det är vi som ska föra vidare information om arbetsplatsernas missförhållanden eller förväntningar.

– I Servicefackets representantskap kan man påverka. Man måste bara modigt föra fram sina synpunkter, också om beslutsförslagen är annorlunda. Ibland har vi t.o.m. riktigt tuffa diskussioner där, och det tycker jag är bra.

– Om vi sitter och tiger under vår fyraårsperiod i representantskapet ger vi ifrån oss makten till andra. Jag tycker att representantskap och fullmäktige ska gripa den makt som tillhör dem, dundrar Katja Airaksinen, som förvisso inte kommer att tiga i framtiden heller. För tillfället är hon upprörd över förbundets nya telefontjänst, som helt saknar närheten till medlemmarna och kunskap om regionen.

AINO PIETARINEN
Översättning ASTRID NIKULA