Korttidsjobb förefaller att skapa korttidsengagemang och gör
småningom hela livet till en rad projekt. Facket har hittills rätt väl lyckats bevara
sin medlemskår och har byggt sin strategi på ett långvarigt engagemang. I andra
medborgarrörelser har man kommit längre i anpassningen till en verksamhetskultur i
förvandling.
Särskilt under de senaste tio åren har sociologerna talat om att den
sociala gemenskapen håller på att vittra sönder. Ett fenomen, där släkt- och
familjeband blir lösare, där arbetsstress leder till tidsbrist och man konkurrerar om de
kortvariga jobben. Allt det här leder till att människan får allt svårare att kunna
lita på någon annan än sig själv och att kunna se någon som helst vits med politisk
aktivitet.
Organisationerna verkar inte i något vakuum, utan påverkas, inte bara av de
potentiella medlemmarnas livsinställning men också av de förändringar som sker i
verksamhetsmiljön. Statsmaktens offentliga styrning har minskat och tvingar för sin del
medborgarorganisationerna att anamma mer marknadsstyrda verksamhetsmodeller. Kan facket ta
lärdom av de olika lösningar som medborgarrörelserna har kommit fram till under detta
tryck?
Organisationsforskaren och läraren Juha Heikkala (pol.dr) gav för något år
sedan ut en bok om strategiskt ledarskap i organisationer. I boken försökte Heikkala
anpassa affärslivets läror på behovet att förändra sättet på vilket
organisationerna leds. Organisationsverksamheten avviker väsentligt från
affärsverksamheten däri att den förväntas erbjuda andlig tillfredsställelse. För att
motivera människor att vara med måste man locka med andra metoder än pengar och
materiella fördelar.
Organisationslivets grund är en uppriktig vilja att vara med. Jag tror inte ett
dugg på talet om att medborgaraktiviteterna dör ut. De kommer alltid att finnas, t.o.m.
i ett samhälle i kris. Dagens människor, i synnerhet de unga, efterlyser uttryckligen
aktivitet, inte byråkrati, säger Heikkala.
Jag har alltid sagt att se på de unga och på hur de organiserar sig. De bygger
nätverk, de är bundna till situation och de betonar lokala världen. Tidigare fanns det
stora samhälleliga missioner och breda organisationer, nu söker man lokala och små
lösningar för vardagen.
Hela spektret av verksamhetsideal
Heikkala anser inte att han i detalj kan analysera de val olika organisationer har
träffat, utan att avslöja konfidentiell information. Medborgarorganisationerna är
viktiga kontakter för fackföreningsrörelsen och andra organisationers göranden och
låtanden påverkar det man förväntar sig av facket. En del av idrottsorganisationerna
har börjat producera tjänster på marknadens villkor. Andra har, efter att ha prövat
sig fram, konstaterat att det är svårt att kombinera företagsverksamhet med ideell
organisationsverksamhet och har därför vänt tillbaka till sina rötter.
Social- och hälsovårdens organisationer har både marknadsbunden serviceproduktion
och sådan som bygger på frivilligt arbete. För närvarande dryftar man möjligheterna
att organisationerna skulle ta över produktionen av sociala tjänster för specialgrupper
från den offentliga makten. Organisationerna genomför olika sysselsättningsprojekt och
de samarbetar allt intimare med kommunerna.
Bland idrottsorganisationerna har de stora centralorganisationernas monopolställning
brutits. Heikkala berättar att samarbetet mellan de regionala organisationerna och
branschförbunden har ökat. Man har tillsatt olika slags samorganisationer för att svara
mot de olika målgruppernas behov. Ett exempel på det är organisationen Ung i Finland
som verkar för att främja motionen bland barn och unga.
Allmänt taget kan medborgarorganisationerna i framtiden komma att delas in i fyra
huvudgrupper enligt verksamhetsidé. Det finns professionella serviceproducenter, ideella
föreningar som har gått tillbaka till sina rötter, de som har förvandlats till
projektorganisationer och så de traditionella organisationsmaskinerierna. Utöver detta
kommer en del att anamma flera olika verksamhetsidéer parallellt, dvs. ägna sig åt
både företags- och organisationsverksamhet.
Sikte på en vital framtid
När man leder en organisation mot förvandling är det väsentliga knappast att göra
upp ett strategidokument, utan att organisationen har en inbyggd förmåga att se
förändringarna i sin verksamhetsmiljö och en vilja att ompröva sin egen
verksamhetsidé. Det väsentliga är förutseende och förmåga att finna kreativa
lösningar. I det strategiska arbetet måste organisationen kunna identifiera de interna
och yttre faktorer som har en avgörande betydelse för organisationens livskraft.
Facket har rollen som officiell förhandlingspart i kollektivavtal och den ställningen
leder lätt till att största delen av förbundens medlemmar uppfattar sig själva som
kunder. De förväntar sig färdiga tjänster för den medlemsavgift de betalar. Facket
har samtidigt försökt bevara sin karaktär av folkrörelse. Där mäts livskraften i hur
trogna medlemmarna och hur aktiv avdelningarnas och förbundens verksamhet är.
Heikkala säger att det för närvarande inte finns någonting i samhällsutvecklingen
som tyder på att en verksamhet som bygger på att de stora massorna är trogna medlemmar
skulle vara tryggad i framtiden.
Marknadsvillkoren har delegerat makten och ansvaret. Statens roll i
samhällsstyrningen har minskat och minskar ytterligare. Vi har blivit vana att göra
mellanskoleavgöranden, men när verksamheten och ansvaret hela tiden delegeras nedåt,
betonas de lokala och mindre gruppernas intressen.
Jag har upprepat många gånger inför olika organisationer att de ska sluta
ropa efter lojalitet och trohet. Nu lever vi i de lätta engagemangens tidevarv när
medlemmarna kommer och går. Människor är inte intresserade av organisationer utan av
aktivitet.
Heikkala undviker dock att själv sia något om olika organisationers framtid. Men man
kan dra slutsatser av de tankar han framförde i det föregående. Om facket vill satsa
på att nå t.ex. de unga som surfar mellan organisationerna måste det kunna erbjuda fler
möjligheter till frivillig aktivitet och projekt. Uppenbarligen lönar det sig också att
öka samarbetet med ungdomsorganisationerna.
Människor kommer också i framtiden att söka värdekällor och byggstenar för sin
identitet. Eftersom allt fler arbetsgivare avstår från att binda sina arbetstagare för
längre tider än ett projekt, kan då fackets omsorg minska människors känsla av att
vara kastbollar? Borde förbunden alltså erbjuda fler kurser i hur man höjer sin egen
självkänsla och självsäkerhet och tjänster som syftar till bättre ork och
arbetsklimat. Delvis har fackförbundens kursverksamhet redan börjat rikta in sig mot
dessa frågor.
Jag anser att kärnfrågan är om fackföreningsrörelsen kan ordna
mötesplatser mellan människor någon annanstans än på arbetsplatserna, dvs. arrangera
aktiviteter som binder människor samman också i övrigt och under andra förtecken.
Modernt ledarskap handlar om att skapa lyckade evenemang, säger Heikkala.
ANNE KOSKI
Översättning ASTRID NIKULA
Källa: Heikkala, Juha 2002. Järjestön
strategia.
Käsikirja elinvoimaisen tulevaisuuden luomiseen.
Tampere University Press.