Det senaste tillskottet är gruppen prekariaatti.org som uppkom på internet i november. Gruppen vill lyfta fram den osäkerhet som snuttarbetarna, hemmamammorna, de arbetslösa och andra grupper i arbetsmarknadens "marginaler" upplever.

Begreppet prekariat kan härledas ur latinet och antyder att man lever på andras nåder, i ovisshet, otrygghet och obeständighet. (Svenskans prekär, dvs. bekymmersam har samma ursprung, Övers.anm.) Det vill säga just det som är vardag för snuttarbetare och flexarbetare.

Prekariatet vill lyfta fram i debatten den snedvridning som råder mellan den officiella arbetspolitiken och de atypiska jobben, som har blivit alltmer typiska. En av gruppens förgrundsfigurer är Anna-Reetta Korhonen som säger att gruppen inte vill få bort flexibiliteten på arbetsmarknaden. Däremot borde de som är flexibla också kunna få en personlig nytta av att de är det.

Den nya gruppens verksamhet samlas kring diskussioner på webben, men den har också planer på konkret aktivitet: 1 maj kallas de som lever under ovissa förhållanden till demonstration på Helsingfors gator.

Anna-Reetta Korhonen säger att också webbdiskussionerna är viktiga, för människor upplever lätt att de är ensamma om sin (prekära) situation, fastän en ofantligt stor mängd människor har det exakt lika. På webben kan människor genom sina berättelser spegla sin situation mot andras likartade. Facket har inte längre några mötesplatser för de sämre lottade.

Anna-Reetta Korhonen räknar in sig själv i prekariatet. Hon gör arbetspraktik på tidningen Voima. Studierna i internationella relationer och u-landsvetenskap har hittills gett henne bara korttidsjobb.

Lovligt byte

Prekariatet motarbetar på intet sätt fackföreningsrörelsen, säger Korhonen, men denna unga kvinna är nog besviken på facket.

– Jag är hemskt besviken. Jag jobbade i månader som frilans för statsförvaltningen utan anställning och anställningsförmåner. Ändå fick jag inte inkomstrelaterad dagpenning, utan arbetsmarknadsstöd. När jag ringde förbundet sade man att det var tråkigt. Jag hade väntat mig mer av förbundet!

Genom att slå larm om dem som lever i ovisshet hoppas prekariatet att också facket ska reagera och gripa tag i problematiken med större kraft.

– Det är svårt att fatta varför facket går med på att unga människor arbetar gratis. Arbetspraktikanterna har i praktiken blivit en gratis arbetskraft och det är fullt lagligt. Människor ges jobb som frilansers mot en liten lön, utan pensions- och socialskydd. Det atypiska är inte längre en marginell företeelse, utan en reserv som väntar på att få fylla upp företagens behov av flexibilitet, säger Anna-Reetta Korhonen. Hon om någon vet att människor är arga.

– Man behöver inte skrapa mer än alldeles lätt på ytan förrän människor fullkomligt svämmar över. Folk vet att de är utnyttjade. Det sjuder under ytan.

Rätt på egen hand

Där prekariaatti.org skapar debatt släcker gruppen Oikeutta tulee (ung. Rättvisa skipas) bränder, dvs. grabbar tag i missförhållanden på gräsrotsnivå. Gruppens aktivister söker rätt för dem som har slagits i huvudet i arbetslivet, på juridisk väg om inget annat hjälper.

Gruppen består av fackligt aktiva och den har åtminstone Livs' och Byggnadsförbundets tysta välsignelse. Många unga har funnit vägen till exempelvis Servicefacket, efter att först ha kontaktat Oikeutta tulee via gruppens webbsidor eller direktkontakt och fått hjälp för sina problem.

– Av dem som kontaktar oss är många unga eller invandrare och de flesta är fackligt oorganiserade. De unga vet ingenting om hela fackföreningsrörelsen eller så har de ingen aning om vilket förbund de ska tillhöra. Mer handlar det om okunskap än om motstånd mot facket, förklarar gruppens koryfé Kai Laaksonen.

Gruppen Oikeutta tulee råder var och en att skriva in sig i ett fackförbund för att få rättsskydd den vägen. Kai Laaksonen säger att gruppen inte verkar mot facket utan erbjuder en annorlunda väg att gå.

– Facket har inte rum för människor som vill agera på riktigt och arbeta för rättvisa. Människor är främmande för det partipolitiska käbblet och det skenbara inflytandet. Inom arbetslivet finns det ändå ett tomrum som facket lämnar efter sig, och som arbetsgivare som skyr lag- och avtalsparagrafer har lätt att slinka igenom.

Gruppens Robin Hood-aktiva har besökt arbetsplatser och haft med sig lagtexter och kollektivavtal och upplyst arbetsgivarna. Om det inte har varit tillräckligt har missförhållandena anmälts till arbetarskyddsdistriktet eller tingsrätten.

Facket måste ut på fältet

Kai Laaksonen arbetar i ett metallföretag där han är huvudförtroendeman. Också gruppens övriga medlemmar har lärt sig intressebevakningen i fackföreningsrörelsen. Kai Laaksonen hoppas att den lilla gruppens konkreta hjälparbete skulle förmå också fackförbunden att fundera över sina metoder.

– Facket måste förnyas om man ska få bukt med dem som bryter mot lagar och avtal på arbetsmarknaden.

Intressebevakningen ska ut på fältet. Styr merparten av medlemsavgifterna till fackavdelningarna, så att de kan avlöna folk som går ut bland människorna på arbetsplatserna, menar Kai Laaksonen, som på allvar är oroad över att facket vittrar sönder när arbetsplatserna splittras, förtroendemännen blir färre och organisationsnivån sjunker.

Laaksonen anser också att den FFC-anslutna fackföreningsrörelsen sitter på en obrukad kunskapsreserv.

– Det finns gott om folk på fältet som vill agera, som har kunskap och insikter, men saknar kanaler. De unga vill ha handling, inte bara kryssningar och nöjen.

Gruppen Oikeutta tulee kommer att bredda sitt nätverk, och det ser ut som om det inte råder någon brist på dem som vill bli rättsförkämpar.

LEENA SERETIN
Översättning: ASTRID NIKULA