Savonranta är en liten kommun och därför är det stöd kommunen erbjuder i lilleputtklassen. Kommundirektören menar att stödet ändå har betydelse. Stödet signalerar att kommunen önskar att Savonrantaborna blir kommunen trogna även om arbetsplatsen finns på annan ort.

Kommunens stöd för arbetsresor var 3 000 euro ifjol och det fördelades på knappt femtio personer. Villkoret för stödet är fast och regelbundet arbete. För tillfälligt jobb får man inget stöd.

Stödsumman per person blev cirka 60 euro i snitt i fjol. I praktiken betalas det för bensininköp, för någon kollektivtrafik att tala om finns här inte.

– Om man arbetar mellan åtta och fyra är det praktiskt taget omöjligt att använda buss, säger Erämaa.

Savonranta tar stödet ur kommunens egen ficka, men Erämaa anser att också staten kunde stöda arbetsresorna i glesbygden mer generöst.

– Det är sist och slutligen en mycket liten grupp finländare som bor i glesbygden. Inte behövs det några stora penningsummor för att stöda deras arbetsresor.

Gles bebyggelse en utmaning

Merparten av kommunerna i vårt land stöder invånarnas arbetsresor genom exempelvis resebiljetter av olika slag. I städerna motiveras stödet med att man vill hålla kollektivtrafikens servicenivå hög och med subventionerade biljettpriser främja bruket av kollaktiva trafikmedel. Man betalar inte gärna stödet direkt till trafikidkaren utan stöder heller kommuninvånarna med billigare biljetter.

Stödets storlek varierar kraftigt från kommun till kommun. I medelstora städer är det i genomsnitt 10–40 procent av biljettens pris. Statens andel av stödet för kollektivtrafiken i städerna är 48 procent.