. vane.jpg (302 bytes)

tema.jpg (1627 bytes)

Åttio km varje morgon

runu.gif (924 bytes)  Hänt på jobbresan

pune.gif (67 bytes)  Från minstingens dagis i Orimattila till parkeringsplatsen vid Dickursby färgfabrik i Vanda är det jämnt 76 kilometer. Den sträckan kör Jari Björs och hans sambo på ganska exakt 55 minuter. Arbetsdagen börjar 7.30.

Bägge makarna arbetar på färgfabriken, Björs, 39, jobbar själv i det enorma färglagret, mest på nyanseringsavdelningen, medan sambon jobbar på kontoret i bolagets eget etikettryckeri.

Jobbet på färgfabriken är över för dagen. Jari Björs har åtta mil att köra hem till Orimattila. Foto: HELI SAARELA– Femton morgnar i månaden startar vi från daghemmets gård precis klockan 6.20 och återvänder för att plocka upp barnet strax efter klockan 17.

– En gång i månaden har jag kvällstur som börjar mitt på dagen. Då kör vi den här resan med två bilar. Om man ville ta sig med allmänna färdmedel från Orimattila till Vanda så är det nog komplett omöjligt på morgonen, och dagstid tar sträckan säkert tre timmar i en riktning, förklarar Jari Björs.

Paret har pendlat mellan Orimattila och Dickursby i fem års tid. Hela tiden har de inte åkt tillsammans. När parets minsting, nu fem år gammal, hade fötts försökte sambon skaffa grötpengar som familjedagvårdare men tröttnade på de orimliga arbetsvillkoren och de små inkomsterna och återvände till färgernas värld för ett år sedan.

Jari Björs har varit Dickursby färg trogen i 18 år, ända sedan han kom ut ur armén.

Det var huset som drog

Bägge två är födda i Helsingfors.

– Före Orimattila bodde vi i Gårdsbacka. För barnens skull ville vi finna en bättre boendemiljö. Vi slog fast att Mäntsälä var gränsen för hur långt bort vi kunde flytta. Men egnahemshuset i Orimattila hade en så bra relation mellan pris och kvalitet att den långa arbetsresan ändå vägde lätt i jämförelse, förklarar Björs.

Och han påstår att den åtta mil långa resan åtminstone hittills inte har känts för tung.

– Om morgnarna är vi en lång rad människor som åker iväg mot Helsingfors. Min granne har redan i femton år kört från Orimattila till sitt treskiftsarbete på Esbo Elektriska.

Björs lovordar både vägverket och Lahtis motorväg. Inte en enda gång på fem år har han på grund av dåligt före eller rusning kommit för sent till jobbet, fastän han har femton kilometer från sin gård till motorvägen.

Färdmätaren i Björns Toyota diesel samlar cirka 30 000 kilometer i arbetsresor per år. Under hela den tid han har bott i Orimattila har han inte behövt byta bil en gång, men nu börjar trotjänaren vara mogen att bytas ut.

– På motorvägen är det nödvändigt med en säker och snabb maskin, om man kör hundra blir man i fötterna på folk t.o.m. i vinterföre.

EERO KOSONEN
Översättning ASTRID NIKULA

 

 

Hänt på jobbresanlt-ylos.jpg (843 bytes)

pune.gif (67 bytes)  Hjälp, hjälp, hjälp mig! — hördes en matt och plågad röst i metrovagnen strax när den hade lämnat stationen. Hade någon fått en sjukdomsattack, blivit klämd mellan dörrarna eller tom. blivit hängande utanför vagnen? Flera av oss medpassagerare rusade mot nödbromsen. Tåget stannade, klagan upphörde och det blev påtagligt tyst i vagnen. Någon frågade ropande om det fanns någon skadad — den drabbade passageraren syntes inte till. Vagnens förare frågade upprört via nödtelefonen vad som hade hänt.

Och visst stod det klart för oss alla efter en liten stund: en ung dam hade fått sin Gucciväska klämd mellan dörrarna. Och det var ingen billig piratversion utan en riktig italiensk märkesväska. Visst var den värd att stoppa ett tåg för!

Löntagaren 23.2.2006 nr 2/06

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)