I en sådan här omgivning är fackföreningsrörelsen tvungen att
radikalt ompröva sina målsättningar och strategier. På sin webbplats publicerar FFC
diaserien "SAK tänään ja huomenna" (FFC idag och i morgon). Organisationen
redogör bland mycket annat för sina visioner för år 2010 och för viktiga
framtidsfrågor. Enligt sin vision är FFC en reformvänlig centralorganisation för
arbetare och tjänstemän och en uppskattad opinionsbildare i samhälls- och
arbetsmarknadspolitiken. Viktiga framtidsfrågor är sysselsättningen, att de
riksomfattande kollektivavtalen består, att inkomstavtalen är en del av den ekonomiska
politiken, arbetslivsutveckling, pensionspolitikens utmaningar, jämlikhet i arbetslivet
och mycket mera därtill.
Alla de framtidsutmaningar organisationen pekar på är viktiga i sig, men ingenstans
framför man några nya målsättningar för framtiden. Det förefaller som om FFC helt
skulle sakna en egen utopi om en bättre morgondag. De utmaningar organisationen nämner,
gäller alla på ett eller annat sätt att trygga redan uppnådda förmåner. Bra så.
Visst bör man hålla fast vid uppnådda förmåner, men hur skall man svara på de
utmaningar som den nya kapitalismen ställer och vilken är FFC:s syn på t.ex.
miljövården och en hållbar utveckling? FFC har inte kommit med några nyskapande
initiativ för att skapa förändringar i arbetslivet, för att inte tala om samhället i
stort.
Det är kanske inte nödvändigt att uppfinna hjulet om och om igen. Radikala tankar
har framförts i tusentals år. Fackföreningsrörelsen har alltid företrätt
kollektivism och solidaritet. Nu krävs det åtgärder för att bygga upp en global
arbetarrörelse, här finns en beställning på både solidaritet och kollektivism.
FFC:s första 100 år har varit en framgångshistoria. Organisationen har framfört
radikala krav och också lyckats uppnå alla sina viktigaste målsättningar. Den har
blivit en stor och inflytelserik institution i vårt samhälle. Samtidigt har den ändå
förlorat någonting viktigt. FFC är inte längre arbetarnas och tjänstemännens
rörelse och också den gemenskap som förenade medlemmarna håller på att tyna bort. FFC
borde nu vända tillbaka till sina rötter och fundera över hur organisationen kunde
bidra till att bygga gemenskap i en värld där prylar och varor har fått en allt mer
framträdande betydelse.
Karl Marx skrev i tiderna att frihetens rike börjar där nödvändighetens rike tar
slut, att det viktiga är att förkorta arbetstiden. Marx krav är fortfarande aktuellt.
FFC borde verka för att förkorta arbetstiden. Ett gott och mänskligt liv är mycket mer
än bara lönearbete.
Det rör sig alltid om intressen i arbetslivet. Fackföreningsrörelsen driver
arbetstagarnas intressen. Hittills har intressebevakningen fokuserat mest på löner och
andra arbetsvillkor. Viktiga intressen i framtiden är också möjligheten att leva i en
ren miljö och att få utveckla sig själv som en fri människa.
HARRI MELIN
Professor i sociologi, Åbo universitet
Översättning: ASTRID NIKULA
Den
amerikanske sociologen Richard Sennett har i sin nya bok "The Culture of the New
Capitalism" (utges i svensk översättning i vår) på ett åskådligt sätt
beskrivit kapitalismens förvandling under de senaste tjugo åren. I den nya kapitalismen
har makten i de stora företagen förskjutits 
från de avlönade direktörerna till aktieägarna. De
profithungriga investerarna fikar efter snabba vinster, kapitalet har blivit otåligt.
Samtidigt har förhållandet till arbetstagarna förändrats. Man låter utföra arbetet
till minsta möjliga kostnader och har lagt över produktionsriskerna på arbetstagarnas
axlar. Viktiga förändringar har skett också i själva arbetet, dess innehåll, i
arbetsorganisationerna och produktionstekniken. Arbetet kräver allt oftare att de som
utför det är utbildade för sin uppgift och arbetets kunskapsintensitet har suddat ut
gränserna mellan de traditionella arbetsuppgifterna. Den tekniska revolutionen har kommit
för att stanna.
