I den privata sektorn och kommunerna har inkomststegringen motsvarat genomsnittsnivån, preliminära uppgifter för staten ger aningen mer. Kvinnornas förtjänstutveckling har varit cirka två tiondedels procent snabbare än männens.

En jämförelse mellan de olika branscherna ger ett betydligt mer varierande resultat. I byggnadsverksamheten och industrin har Statistikcentralens förtjänstnivåindex stigit med 7,5 procent, i hotell- och restaurangbranschen har med bara 6,8 procent, men inom fastighetsservicen har indexet stigit med hela 11,5 procent. Åtminstone delvis har tydligen hushållens skattelättnader för köp av städtjänster nått den målgrupp som avsågs.

Förtjänstnivåindex beskriver förtjänstutvecklingen i arbete med regelbunden arbetstid. I det ingår varken övertids- och andra ersättningar eller resultatlöner.

Glidningarna skapar skillnad

Enligt Finlands näringslivs lönestatistik steg industriarbetarnas och tjänstemännens inkomster vid regelbunden arbetstid med 6,9 procent från det sista kvartalet 2004 till det sista kvartalet 2006. I servicesektorn var lönestegringen 6,2 procent.

Skillnaderna mellan industrin och servicesektorn beror närmast på löneglidningar för avtalsförhöjningarna har varit mycket likadana. Löneglidningarnas andel i servicesektorn år 2005 var bara en halv procent, för industriarbetarna en och för tjänstemännen en och en halv procent. Ifjol utgjorde löneglidningarnas andel av lönestegringen både i servicesektorn och för industritjänstemännen en knapp procent, för industriarbetarnas del en dryg procent.

Enligt Statistikcentralen har de månadsavlönade i kommunernas allmänna avtal fått i genomsnitt 6,7 procent och de timavlönade 7,7 procent högre löner i regelbunden arbetstid.

Glidningarna påverkar inpoperiodens slutsaldo också detta år. Inpouppgörelsen ger inga avtalsförhöjningar i år.

Den inkomstpolitiska utredningskommissionen uppskattar att förtjänstnivåindex stiger med två procent i år utan nya löneförhöjningar. Hälften är ett "arv" från föregående år.

Inflationen äter lite mer

Enligt EK:s lönestatistik steg industriarbetarnas löner ifjol mest i textil- och beklädnadsindustrin (+ 5,5 %) och i den grafiska industrin. Långsammast har förtjänstutvecklingen i regelbunden arbetstid varit i energibranschen (+ 2,0 %) och snickeri- och teknologiindustrierna.

Inom handeln var försäljarnas genomsnittliga löneökning 2,5 procent, hotell- och restaurangarbetarnas ökning var 2,9 procent.

I kommunernas allmänna avtal fick de månadsavlönade med regelbunden arbetstid 2,7 procent mer i fjol, de timavlönade 3,4 procent.

Det har funnits skillnader i förtjänstutvecklingen men prisstegringarna har beskattat i princip alla på samma sätt. Under det första inpoåret steg priserna klart mindre än förväntat men förra året något mer, i genomsnitt med 1,6 procent.

Utredningskommissionen har grundligt studerat de ekonomiska ramarna för de kommande avtalsförhandlingarna. Den lyfter fram flera faktorer som har lett till att villkoren för förhandlingar denna gång är annorlunda än tidigare. Den verkligt goda konkurrenskraften, företagens rekordstora lönsamhetssiffror och den begynnande konkurrensen om kompetent arbetskraft är de viktigaste inhemska fenomenen, som karaktäriserar förhandlingsklimatet.

Också den internationella miljön bidrar med t.ex. ovanligt stora löneökningar i vårt lands viktigaste konkurrensländer. Stagnationen i löneutveckling förefaller nu som ett passerat stadium också inom euroområdet.

FFC manar ändå alla parter i samhällspolitiken att besinna att det nu finns en risk att inflationen tar fart. Inkomstpolitiska utredningskommissionen förutspår att konsumentprisindex kommer att höjas med ett par procent i år också utan några löneförhöjningar. Den snabbare inflationstakten är delvis en följd av inhemska åtgärder inom bl.a. skatte- och bostadspolitiken. Regeringsprogrammets planer på en höjning av de indirekta skatterna och de stegrade boendekostnaderna, som beror på en misslyckad bostadspolitik, bidrar till att höja inflationen till en farligt hög nivå.

Trycket på höjda löner ökar alltså, i synnerhet som arbetsgivarna denna gång har vänt ryggen åt möjligheten att ingå en central uppgörelse.